Elina har alltid varit den ensamma tjejen som ingen bryr sig om. Hennes liv är hemskt innan hon träffar Felix från The Fooo. Elinas liv förändras snabbt tack vare Felix. Vad händer när hon träffar resten av The Fooo? kärlek, drama och svek.
Samtidigt som jag satte mig ner i den svarta soffan tittade jag mig omkring. Inte för att det hade förändrats sedan förra gången jag befann mig här, utan för att jag inte hade någonting bättre för mig att göra. De mörkblåa väggarna började flagna tack vare allt klotter som spred sig runt hela rummet men det var ingen som hade orkat göra någonting åt saken, speciellt inte jag. Bara för att jag var här tre gånger i veckan betyder inte att jag bryr mig om hur det ser ut här nere.
Jag märkte snabbt att jag var ensam vilket jag inte blev så förvånad över eftersom att det endast var skolsystern, kuratorn och rektorn som hade sina rum här. Alltså gick man bara hit om man var skadad fysiskt, skadad psykiskt eller om man hamnade i trubbel.
Samma sekund som jag sträckte mig efter min mobil som låg i fickan hörde jag låga stön samtidigt som en kille kom in i rummet. Hans mörkblonda hår täckte hans ögon men jag märkte att hans blick var fast i golvet samtidigt som han försiktigt tog som framåt. Hans hand var placerad mitt på den högra knäskålen, som jag kunde se var svullen tack vare shortsen han hade på sig. Förutom de svarta shortsen hade han även en vit långärmad tröja tillsammans med vita sneakers. När jag märkte att han började titta upp vände jag snabbt bort blicken och flyttade mig lätt åt sidan för att göra plats åt honom. Ur min ögonvrå kunde jag se att han satte sig bredvid mig för att sedan vända sig åt mitt håll helt.
"Ursäkta," sa han försiktigt samtidigt som han började luta sig mer åt mitt håll.
Jag vände mig försiktigt åt hans håll och mötte hans blick. Han kliade sig i nacken en stund för att hitta de rätta orden att säga. Jag kunde känna hur mina kinder hettade till vilket bara gjorde situationer ännu värre. Han började helt plötsligt att le väldigt stort vilket resulterade i att även jag log.
"Jag undrar om du vet om skolsystern är här idag?" frågade han och nickade lätt mot skolsystern dörr som var några meter bort. Jag följde honom med blicken och skakade försiktigt på huvudet.
"Jag tror hon är ledig på onsdagar," började jag och skulle precis vända tillbaka blicken till honom innan en dörr mittemot dem öppnades. Ut kom kuratorn som log mot oss båda vilket fick mig att resa mig upp. Jag kunde höra en harkling bakom mig men ignorerade den. Jag gick snabbt förbi kuratorn in i hennes rum.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag stängde kuratorns dörr, suckade högt och höjde min blick för att sedan bli mött av samma kille som innan. Han var kvar och tittade upp när han hade hört dörren slås igen. Han reste sig upp och log mot mig för att sedan, försiktigt, ta några steg närmare mig. Han sträckte fram sin högra hand mot mig. När jag osäkert tittade ner på den förklarade han sig genom att säga; "Jag ville introducera mig själv. Felix."
"Elina," sa jag samtidigt som jag skakade hans hand.
"Jag har inte sett dig tidigare," sa Felix fundersamt. "Är du ny?"
Jag skakade snabbt på huvudet och log lite smått. "Jag har inte varit så mycket i skolan den senaste tiden."
Han nickade kort innan han sa; "Det kan förklara varför jag inte har sett dig."
Jag nickade också vilket fick honom att le ännu större, om det ens var möjligt. Efter det pratade vi om allt möjligt, främst om varför han var här. Alltså vad som hade hänt med hans knä vilket Felix förklarade som en olyckshändelse när han och några andra spelade fotboll. Han hade blivit fälld och hans knä hade kommit illa åt vilket resulterade i att han befann sig här. Efter det ville Felix veta varför jag var här, det vill säga utanför kuratorn.
"Jag behöver bara någon att prata med ibland," svarade jag då. Jag tittade på honom hela tiden och såg att han på sätt och vis sjönk ihop. Han blev mindre glad.
Jag skakade på huvudet och log mot honom för att visa att jag var okej, även om det inte var hela sanningen. Däremot ville jag inte berätta hela min livshistoria för en person jag nyss hade träffat.
"Kan vi prata om någonting annat nu?" frågade jag medan jag nickade åt soffan bakom honom. Han log mot mig och vi gick och satte oss tillsammans i den mjuka soffan som för någon timme sedan hade varit tom. Det tog inte lång tid innan båda vi hade glömt bort vad jag just hade sagt och allt var som vanligt igen. Det vill säga om att prata med en person som du nyss träffade om personliga saker var vanligt.
