My Wonderful Life - The Fooo

Kapitel 3 - Felix är underbar

Kapitel 3 - Felix är underbar.

Jag tittade upp i taket och suckade lågt. Jag kunde inte somna. Det känns som om jag har legat här i 3 timmar och försökt, men det går inte. Felix somnade direkt efter vi hade sagt godnatt.

Just som jag skulle väcka Felix hörde jag ett lågt ljud. Det lät som en mobilsignal. Jag tittade mig omkring i det mörka rummet. Det lös upp vid dörren. Felix hade lagt sin mobil borta vid dörren för att den skulle ladda.

Jag reste mig upp och gick fram till mobilen. Det var någon som hette 'Oscar' som ringde. Jag vet inte riktigt varför, men jag svarade. Jag ville ju inte att det skulle bli ett missat samtal och jag ville inte att Felix skulle vakna.

"Hallå?" viskade jag.

Det var tyst i andra änden av telefonen.

"Hallå?" upprepade jag.

"Felix?" hördes en frågande röst. Det måste vara Oscar.

"Um, nej." sa jag. "Det här är Elina."

"Är Felix där?" frågade han plötsligt. Såklart, tänkte jag. Varför skulle han vilja prata med mig? En främling som han aldrig hade pratat med förut.

"Han sover." svarade jag enkelt. "Jag skulle kunna väcka honom, men han ser så fridfull ut."

Jag hörde hur Oscar gav ifrån sig ett lågt skratt.

"Fridfull?" upprepade han. "Jag lovar att han drömmer om snuskiga saker."

Nu var det min tur att ge ifrån mig ett skratt.

Det slutade med att Oscar och jag pratade i nästan 3 timmar. Båda vi hade tur att vi inte skola imorgon. Annars lovar jag er att jag skulle se ut som ett lik i skolan.

-

Jag vaknade av att någon öppnade eller stängde dörren. Jag gav ifrån mig ett högt suck innan jag öppnade min tunga ögon. Jag tittade mig runt i rummet för en klocka men hittade ingen.

Seriöst Felix? Hur kan du inte ha en klocka på ditt rum? Killar är konstiga.

På tal om Felix. Han var inte kvar här inne. Han var väl antagligen nere och åt frukost eller något liknande.

Jag reste mig upp och gick fram till Felix's garderob. Gud vad mycket kläder han har. Flera tusentals t-shirts, byxor, skor och snapbacks. Den här familjen måste verkligen vara rik. Inget jag skulle tacka nej till. Att ha en fantastisk familj som hade gott om pengar.

Mina tankar avbröts när någon öppnade dörren. Jag tittade fram bakom garderobdörrarna. Felix stod ny duschad med en handduk som hängde runt hans höft. Det första jag tänkte på var hans magrutor. Ja, han hade magrutor. Hur sjutton kan han ha magrutor? Han är 15 år gammal. Jag vet inte hur men han har det i alla fall. Ni kan ju gissa vart min blick var.

Han fick syn på min och log stort innan han gick fram till garderoben där jag var.

"Jag vill inte väcka dig, men det verkar som om du vaknade själv." skrattade han och började plocka fram några rena kläder.

Jag granskade hans metod. Han tog först fram sin snapback, idag var den vit med svart text på. Det såg ut som det stod Brooklyn Nets på.

"Vad ska jag på mig?" undrade han och vände sig mot mig.

Jag tittade på honom i några sekunder innan jag tittade mot garderoben. Jag fick syn på ett par mörka jeans och tog ett löst grepp om de.

Jag såg sedan en helt vanlig t-shirt. Jag gick förbi honom, tog tag i t-shirten och började leta efter en svart jacka till.

"Vore det inte snyggt om man hade en svart jacka över den?" sa Felix plötsligt och jag sluta leta. Jag vände mig mot och log.

"Jo, jättesnyggt." svarade jag. "Jag kan hitta en om du börjar klä på dig."

Felix nickade instämmande. Jag gav honom kläderna som jag hade i min famn och innan jag visste ordet av det var Felix och bytte om i badrummet som var precis bredvid hans egna rum.

Jag fortsatte leta efter en svart jacka och efter några minuter hittade jag en. Jag gick mot badrummet när jag plötsligt stannade upp. Jag kände att det var någon som tittade på mig. Jag vet att det är konstigt att jag vet sånt, men jag bara gör det.

Jag vände mig om och mötte en kvinnas blick. Det där måste vara Felix's mamma, tänkte. Ett stort leende spreds snabbt på hennes läppar.

Ja, det där är verkligen hans mamma. De har samma blåa ögon och samma underbara leende.

"Hej på dig." sa hon och sträckte fram sin hand. "Jag är Cecilia, Felix's mamma."

Jag gick närmare henne, skakade hennes hand och log tillbaks.

"Trevligt att träffas, Cecilia." sa jag. "Jag är Elina."

"Jag hörde att Felix pratade i telefon hela natten." började hon. "Hoppas att du fick någon sömn, för det var lite svårt för mig."

Jag kände hur mina kinder hettade till. Jag ville inte att hon skulle få reda på att det var egentligen jag som satt och pratade med Oscar.

"Ja, jag sov ganska bra." svarade jag snabbt.

Cecilia log stort mot mig innan hon gick förbi mig och knackade på badrumsdörren. Några sekunder senare öppnade Felix.

"Hola, mamma." sa han och gick ut ur badrummet.

Cecilia himlade med ögonen innan hon gick in i badrummet. Han gick fram till mig och jag gav honom jackan.

Jag granskade Felix och log mot honom. Han hår stod åt flera håll eftersom att han hade säkert fönat håret.

"Snyggt hår du har." sa jag och flinade mot honom.

Felix kom på att han inte har hunnit stylat håret och gav ifrån sig ett skratt.

"Du kan få stylat det om du vill." sa han och vi började gå tillbaks till hans rum.

-

Eftersom att jag inte hade sovit så mycket den natten hade Felix sett till att jag fick sova lite. Han hade tagit ut några filtar och kuddar till altanen.

Han hade tagit av sig sin svarta jacka och svarta t-shirt, vilket jag inte klagade över. Jag menar... han hade ju magrutor. Vem tackar nej till det egentligen?

Han hade också tagit med sig sin gitarr. Jag hade kurat upp mig i en av filtarna och tittade på honom.

"Kan inte du spela något?" undrade jag.

Felix tittade upp på mig och log innan han nickade. Han tänkte i några sekunder innan jag hörde en ljuv stämma komma från gitarren.

Han drog försiktigt sina fingrar mot strängarna om och om igen.

Felix började nynna med i låten vilket gjorde så ett leende spreds på mina läppar. Vi satt sådär i ungefär 3 timmar innan jag somnade till en underbar röst som sjöng mig till sömn. Jag vaknade några gånger efter det men somnade snabbt om igen.

Varje gång jag öppnade mina ögon såg jag Felix sitta kvar på samma plats som förut. Han log mot mig och sa åt mig att somna om, vilket jag gjorde.