My Wonderful Life - The Fooo

Kapitel 8 - Det förflutna

Kapitel 8 - Det förflutna.

Det har gått 2 veckor sedan kyssen. Jag och Oscar har inte pratat med varandra sedan dess. Han har försökt att få tag på mig men jag svarar aldrig när han ringer. Och eftersom jag inte går ut längre kan han inte få tag på mig på det sättet heller. Felix har ingen aning om kyssen och det är så jag vill att det ska vara. Han får absolut inte veta det.

"Elina."

Det var Felix's röst som bröt mig ur mina tankar. Jag tittade upp på honom. Han log stort mot mig innan han kröp ner under täcket bredvid mig.

"Hur är det?" frågade han.

Ja, hur mår jag ens? Bra. Jag mår bra. Eller?

"Dåligt." for det ur mig.

Felix tittade oroligt på mig.

"Jag menade bra." sa jag och log svagt.

"Jag hoppas du menar det också." sa han och lutade sitt huvud mot min axel.

Jag log för mig själv. Jag älskar verkligen Felix.

-

Oscar och jag tittade på varandra i minst 3 minuter innan Omar sa att de skulle börja. Tack och lov för att han sa det. Jag ville verkligen inte prata med Oscar.

Jag vet inte ens varför jag följde med Felix till studion. Felix hade sagt att det kanske skulle vara bra för mig att komma ut lite. Han hade så fel, om han ändå visste det.

Efter ungefär en halvtimme var killarna klara för dagen och jag och Felix skulle åka hem. Just som vi gick mot dörren kände jag hur en hand greppade tag om min arm. Jag vände mig försiktigt om och tittade på Oscar. Han tittade sorgset på mig.

Innan jag hann reagera drogs jag med in i ett annat rum. Oscar stängde snabbt dörren bakom oss. Vad tänkte han göra nu?

Jag backade sakta bort från honom.

"Låt mig gå." viskade jag hest.

Jag kände hur en stor klump formades i min hals. Jag såg hur Oscar sakta började gå fram mot mig.

"Jag vill bara prata." sa han. "Om kyssen."

"Men jag vill inte prata om det." sa jag lågt.

"Jag vill inte bli sårad igen." sa jag. "Speciellt inte av dig."

"Vad menar du?" frågade han.

Jag lutade mig mot väggen innan jag tittade ner i marken.

"Jag hade en pojkvän," började jag. "Han var inte så snäll mot mig. Rättare sagt så var han ett helvete mot mig. När jag tänker efter vet jag inte varför jag var kär i honom..."

Jag tystnade och tittade upp mot Oscar. Jag märkte att jag hade fått tårar i mina ögon och torkade snabbt bort de.

"Han gjorde saker mot mig." sa jag tyst. "Saker som jag inte ville, men jag kunde inte säga emot. Han skulle bara... slå mig. Jag har inte haft en pojkvän sedan dess och jag vill inte ha en pågrund av honom. Jag tror bara att alla utnyttjar mig och jag vill verkligen inte att du ska vara så för jag vill inte förlora dig, Oscar."

Jag såg hur Oscar öppnade sin famn med ett svagt leende på sina läppar. Jag tvekade inte utan gick fram till honom. Jag lade mitt ansikte mot hans bröstkorg och suckade lågt. Jag kände hur Oscar lade sina armar runt.

"Snälla lämna mig inte." viskade jag mot hans bröst.

Oscar strök sakta sin ena hand på in rygg.

"Jag kommer aldrig lämna dig, Elina." svarade han.

När Oscar och jag gick tillbaks till de andra, var bara Felix kvar. Han tittade oroligt på mig. Det var då jag kom på att jag måste ha sett hemsk ut. Jag lade sakta mitt ena finger under mina ögon och kände den kladdiga mascaran.

"Vad har du gjort mot henne, Oscar?" sa Felix. Jag såg hur han tog några steg närmare oss.

Oscar tittade ner på mig innan han tittade på Felix. Jag kunde se i hans blick att han var lika rädd som jag.

"Gå." sa jag tyst till honom. "Nu."

Oscar gjorde som jag sa och var snart ute ur rummet. Felix var fortfarande lika arg som innan. Med försiktiga steg gick jag närmare honom.

"Felix, ta det lugnt nu." sa jag tyst. "Jag mår bra och Oscar har inte gjort någonting."

Felix tittade ner på mig.

"Är du säker?" frågade han.

"Ja." svarade jag kort. "Snälla, gör ingenting som du kommer ångra."

Vi mötte varandras blick i några minuter innan han nickade som svar.

"Jag lovar." mumlade han.

Nästa sekund kände jag ett par armar runt min kropp. Jag lutade mitt ansikte mot Felix's bröstkorg och besvarade snabbt kramen.

"Tack för att du finns." mumlade jag lågt.

Felix gav mig en snabb kyss på kinden och avslutade kramen.

"Tack för att du finns." log han.