My Wonderful Life - The Fooo

Kapitel 12 - Suicidal

Förra kapitlet: Mina ögon slöts snabbt. Hans läppar mjukare än Felix och mycket varmare än hans med. Både mina och Oscar's läppar gick ihop helt perfekt när de rörde sig tillsammans. Jag avslutade försiktigt kyssen innan jag öppnade mina ögon och mötte hans blick.

"Jag gillar dig med." viskade jag.

Jag såg hur ett stort leende spreds på Oscar's läppar. Gud, vad jag älskar det leendet.

"Gör du?" viskade han hest.

Jag mötte hans blick och log svagt mot honom. Min högra hand placerade jag mot hans kind och smekte den lätt.

"Ja," mumlade jag och sänkte sakta min blick mot hans rosa-röda läppar. De hade svullnat upp lite, vilket mina nog också hade gjort.

"Jag, Elina, gillar dig, Oscar." sa jag långsamt.

Oscar gav ifrån sig ett lågt skratt innan han gav mig en snabbt kyss på munnen.

-

Det har nu gått 3 månad sen den där dagen. Under den här tiden har det hänt mycket; Oscar frågade mig om vi skulle bli tillsammans - jag svarade ja -, vi har firat 2 månader tillsammans - Oscar bjöd mig på bio och sedan en jättefin middag - Felix och jag har bråkat mycket - Felix och jag hade börjat bråka ungefär 1 vecka efter Oscar och jag blev tillsammans. Jag tror inte att det har någonting med det att göra, men jag vet inte säkert. Varje gång jag försöker prata med Felix om det, börjar vi bara bråka så det är ingen idé att försöka - och sista men inte minst... jag försökte ta livet av mig.

Om man tänker efter mådde jag så bra, och sen bara hände det. Helt utan förvarning.

Om jag tänker tillbaka på det så var det en helt vanlig dag. Jag vaknade, gick till skolan, var på alla lektioner, gick hem, bråkade med Felix ett tag, gick in i badrummet och... ja. Jag hittade pillerna.

Jag hittade några piller i skåpet över spegeln. Det stod Felix namn på dem, men det brydde jag mig inte om. Det som hände sen, är fortfarande oklart. Jag svalde några piller och sedan blev allt svart.

Det var tydligen Felix som hittade mig och tog mig till sjukhuset. Jag var död när jag kom in hit, men de gjorde så att mitt hjärta började slå igen.

Oscar har kommit och hälsat på några gånger - det var han som berättade vad som hade hänt eftersom att jag inte kom ihåg - vilket Ogge och Omar också har gjort.

Felix? Ja, han har inte ens lämnat sen dagen jag kom hit vilket var för 2 veckor sedan.

Jag tror ingen var redo för det här; Inte Felix, inte Oscar, Inte Felix's mamma och verkligen inte jag.

Felix var inte redo eftersom att han trodde att jag mådde bra. Jag verkade vara glad hela tiden och jag deppade inte längre.

Oscar var inte redo eftersom att han inte ens hade någon aning om att hans flickvän var deprimerad.

Felix's mamma var inte redo eftersom att hon inte ville förlora sin son. Tiden Felix spenderar på sjukhuset med mig är läskig. Han borde vara hemma tillsammans med hans mamma.

Jag var inte redo eftersom att jag ville dö. Jag var inte redo att komma tillbaka till det här livet. Och jag är fortfarande inte redo.