Are we friends?

Percy

Doften av Annabeth hår och mammas nybakade kakor hänger kvar i luften.

Jag undrar hur Piper lyckades, men när Snigelhorn slår ihop händerna och säger att det är tio minuter kvar, får jag panik.

I min kittel ligger det två olika vätskor, fyra sorters pulver och en gegga i en neonrosa färg.

Det ser inte direkt ut som ett motgift direkt.

Thalia ser lika panikslagen ut som jag. Varken hon eller jag har lyckats något vidare med våra motgift. Min ser snarare ut som ett gift, om jag ska vara ärlig.

Jason sniffar på sin och för sedan en grimas.

"Verkar som att jag misslyckades." Säger han. "Det står att den ska lukta som nygräddade bullar, men min luktar bara bränt."

"Nygräddade bullar?" Frågar Nico. "Min står att det ska lukta som tallbarr."

"Får se." Säger Thalia och lutar sig över sin kittel för att kunna lukta på Nicos.

"Hm."

"Vad luktar de?" Frågar Piper nyfiket.

Thalia sätter sig på sin plats igen.

"Luktar som tall." Säger hon. "Och det borde jag veta. Var en i typ fem år." Tillägger hon lågt.

Ron ser buttert ner i sin kittel.

"Varför stämmer aldrig beskrivningarna in på min?" Frågar han.

Harry rycker på axlarna.

"Du, det gör inte min häller."

"Åh, håll klaffen, Harry." Säger Hermione. "Du fick topp betyg förrförra året."

"Tack vare prinsen, ja." Säger Harry.

"Sluta kalla honom för prins." Säger Hermione. "Du vet mycket väll att det var Snape som hade den boken."

"Nu hänger jag inte med." Säger jag.

Hermione börjar då berätta om att Harry hittade en bok under deras senaste år på Hogwarts, och att det stod att den tillhörde halvblods prinsen. I den boken hade han rättat en massa fel som stod, och skrivit dit den rätta blandningen istället. Harry hade då fått topp betyg ut av Snigelhorn, och sen visade det sig att Snape, snubben som liknade Hades enligt Leo, var halvblods prinsen.

"Låter som något Percy skulle kunna vara med om." Säger Nico.

"Äh, lägg av." Säger jag, men av någon anledning så känner jag att det visst skulle kunna hända mig.

"Då var tiden ute!" Säger Snigelhorn och alla lägger ner de dom håller i händerna.

Hazel tar ett skakande andetag, och ser ner i sin kittel. Det rycker en ljusröd ånga upp ur den. Själva drycken är mörkt lila, och är helt flytande, precis som vatten.

Hennes guldiga ögon är lätt svullna och en aning röda.

Först förstår jag inte varför, sen skäms jag.

Den är klart hon tänker på Frank. Hur i all världen kunde jag glömt honom? Gudar, också.
Jag är världens sämsta vän. Jag är-

"Percy!" Fräser Nico, och slår till mig på benet.

"Vad?" Frågar jag.

Nico nickar mot min kittel, och allt där i har börjar snurra runt, och skvätter upp över vårt bord.

"Oj... förlåt." Säger jag och viftar med fingret och allt åker ner i kittel igen. Lyckligtvis såg ingen.

Snigelhorn tittar ner över våra drycker. Rör runt lite i min och Rons, sen skrockar han.