Are we friends?

Leo

"Mmmmmmm....."

"Leo, upp."

"Neeeeeeej.."

"Leo. NU." Säger Calypso.

Jag suckar och sätter mig upp.

"Måste du alltid väcka mig så tidigt?" Frågar jag och kliar mig i pannan.

Calypso ser på mig och av någon anledning hettar hennes kinder upp en aning.

"Vad är de?" Frågar jag, sen inser jag att jag inte har någon tröja på mig, och att ett lång ärr löper över min bröstkorg.

"Åh. Äh, det är inget! Jag har varit med om värre s-"

Calypso avbryter mig genom att trycka sina läppar mot mina.

"Förlåt, men vi måste faktiskt upp nu.. vi skulle vara nere i salen innan halv nio." Säger hon och sträcker bort några hårstrån från mitt ansikte.

Det är först nu jag inser att hon har på sig uniformen som vi fick igår. En svart kjol, en vit skjorta, en blå silvrig slips, ett par vita knä strumpor, ett par svarta skor och en mörkgrå tröja med V ringning. Hennes hår hänger längds hennes axlar och hon har satt upp två små flätor från hennes lugg och fäst dom bakom huvudet. Hon har inget smink, precis som vanligt, men hennes läppar är ljusröda och hennes kinder har en naturlig rosa färg.

"Kom igen nu." Säger Calypso, vilket drar mig tillbaka till verkligheten och jag inser att jag har tittat på hennes bröst.

"Vi måste gå nu."

En kvart senare är jag iförd skoluniformen och är på väg ner till salen med Annabeth, Calypso och Luna.

En sak bara om Luna, hon är lite väl ute och vandrar med... tja, typ allt. Igår försökte hon få oss att leta efter Narglar, vad de nu är.

Nere i salen sitter typ hela skolan, inklusive vårt gäng. Alla värkar må bättre efter några timmars sömn, vilket är förståeligt.

Vi slår oss ner vid vårt bord och börjar ta för oss. Jag gnuggar händerna och ser mig om på bordet. Det är fullt med godsaker, och jag bestämmer mig snabbt för en pall med pannkakor och en kopp varmchoklad.

Jag kastar en blick på Annabeth som just sträcker sig efter ett nybakat bröd, när hon drar tillbaka handen snabbt och skriker till.

Upp ur bordet kommer en kvinna upp. Asså på riktigt. Hon svävar upp genom bordet och ser på oss. Hon har en lång klänning och mörkt vågigt hår, men vad det är för färg har jag ingen aning om, för hon är halvt genomskinlig och grå.

"Godmorgon Grå Damen." Sa Luna och log mot spöket.

"Godmorgon, Luna. Välkommen tillbaka." Sa spöket.

"What the Hades?" Råkade jag säga högt och slog handen för munnen.

Den Gråa Damen vände sig mot mig och såg inte så värst glad ut.

"Aldrig sätt ett spöke?"

"Äh, jo det har jag! Jag bara.. ehhh..."

"Han var inte bered frun." Säger Calypso till min räddning. "Det var väldigt länge sen någon av oss såg ett spöke."

Den Grå Damen såg en aning lugnare ut, men hon såg ogillande på mig och jag fick känslan att vi inte kommer bli bästa vänner direkt.

"Nå väl." Säger hon, och flyger iväg.

"Vem var de?" Frågar Calypso, och tittar på Luna.

"Det var Rawenclaws spöke, Den Grå Damen." Säger hon lugnt och fortsätter dricka av sitt te.