Äkta kärlek försvinner inte

Kapitel 16

Hej och förlåt för dålig uppdatering! Jag har haft en jobbig period den senaste tiden och har inte haft någon inspiration att skriva. Men börjar komma på fötter nu så tänkte ge er ett kapitel. Det blir ett väldigt kort kapitel med det är bara för att det varit en dålig vecka och jag vill ändå kunna ge er något! Jag vill även meddela att det inte går att delta i tävligen längre! Utan vinnaren utses på onsdag 20.00! Ha det bra ❤️

-förra kapitlet-

- Felix? Frågar Ogge och Felix vänder blicken mot Ogge och kollar fundersamt på honom.

- Är du redo att träffa Emelie?

---

-Felix perspektiv-

- Är du redo att träffa Emelie? Frågade Ogge och jag bara stirrade på honom. Vad skulle jag svara? Tänk om jag kommer till henne och hon inte vill att jag ska komma. Hon vet ju inte om att det inte var jag.

- Vänta? Varför hämtade ni mig? Frågade jag och kollade mot dom, en efter en.

- För att vi vet att det inte var du som gjorde det. Sa Oscar bestämt och kollade på mig. Jag nickade bara till svar och resten av vägen var alla tyst. Daff hade slått på radion men i ren frustration av att kanalerna inte stämde så stängde han av den. Vi började alla skratta lite åt hans utbrott men blev sedan tysta igen.

Vi hade åkt en bra stund innan vi kom in till stan, och jag såg byggnaden vi varit i innan jag hamnade i huset. Jag kollade bort och jag tror killarna märkte det för dom klappade mig på axeln och benet. Jag lutade mig bakåt och blundade. Helt plötsligt så kände jag någons om petade på min kind och jag ryckte till.

- Vad är det? Frågade jag och gnuggade mig i ögonen. Jag kollade bredvid mig och där satt Omar.

- Vi är framme. Sa han och jag flög ut ur bussen. Men vi var ju på sjukhuset, skulle vi hämta något eller skulle dom lämna mig på psyket eller något?

- Vad gör vi här? Frågade jag och backade bakåt ett steg. Skulle dom lura mig eller? Dom svarade inte utan Daff tog tag i min arm och drog in mig i sjukhuset. Jag försökte dra mig ur hans grepp men han gav mig en blick som sa att jag skulle sluta. Så jag gjorde som han menade och slutade. Vi gick mot hissarna och åker upp mot våning 5. Ja vi skulle inte till psyket för det låg på våning 3.

Vi gick ut ur hissen och gick igenom en lång korridor och kom fram till ett rum med gröna fåtöljer utanför, Daff viskade något till Oscar, Ogge och Omar och gick sedan in i rummet.

- Vi ska vänta här. Sa Omar och vi satte oss ner. Jag satte mig ner på en grön fåtölj och försökte sätta mig skönt men det gick inte. Vad gjorde Daff därinne?

- Du kan komma. Sa Daff och kollade på mig, jag kollade på Oscar och han nickade. Jag ställde mig tveksamt upp och gick mot Daff han klev åt sidan så jag kunde gå igenom dörren.

När jag klev in i rummet så kunde jag inte tro mina ögon. Där i sjukhussängen bland de blåvita lakanen låg Emelie. Och hon såg livrädd ut.

-Emelie perspektiv-

Jag låg och kollade på Simpsons på tvn då Daff kom in och satte sig bredvid mig. Han tog dosan ur min hand och stängde av ljudet tvn.

- Hörru! Sa jag och försökte ta tillbaka dosan men han la ner den på golvet och kollade sedan mot mig.

- Emelie, Felix är utanför. Då han sa det fick jag panik, jag fick tårar i ögonen och började skaka. Daff kramade om mig och gick mot dörren och öppnade den. Han stod där en stund och sedan kom Felix in. Paniken spreds i mig och jag drog täcket halvt över ansiktet.

- Emelie snälla...

- Nej! Hur fan kunde du?! Avbröt jag honom och i samma stund kommer Oscar in med en dator och lägger den i mitt knä och visar mig ett klipp. Jag ser ganska fort att det är från kvällen vid branden. Och då det jag allt, hur Felix gick ut, vad Lina gjorde och han som såg ut som Felix.

- Vänta? Så det var inte Felix? Frågade jag och kollade mot Ogge och Omar som kommit in. Båda skakade på huvudet och kollade mot Daff. Dom tre gick ut och kvar vart jag och Felix. En tår rann ner från hans kind och han kollade ner i golvet. Jag satte mig upp i sängen och tog hans hand. Han kollade upp på mig med blanka ögon och log lite snett. Han började komma närmare mig och innan våra läppar nuddades hörde vi skrik ute i korridoren och båda ryckte till och backade från varandra.

- Va.. Felix hann inte prata klart innan någon kom inspringandes in i rummet. Det var Ogge och efter honom kom Lina. Med en pistol riktad mot Ogges huvud.