Äkta kärlek försvinner inte

Kapitel 11

Eftersom jag har en ledig dag idag, så tänker jag lägga ut ett kapitel till! Ge mig gärna lite feedback så jag får veta vad ni tycker! Skulle va så kul att få veta om ni gillar det jag gör! Ni är bäst 🙏💕

----

-förra kapitlet-

Vi stannade mopparna och jag tänkte precis börja förklara då vi ser skåpbilen komma med rasande fart emot oss. Fan nu var det kört.

----

-Emelie perspektiv-

Jag vaknade upp av ett pipande irriterande ljud, jag kollade runt i rummet jag låg i och kom på att Oscar och killarna hade hjälpt mig till sjukhuset. Fan jag visste inte ens vilken dag det var, jag visste inte varför Felix gjorde det här. Men det jag visste var att han skulle dö för det här.

- Hur mår du? Frågade en sjuksköterska som kom in i rummet. Hon ställde sig bredvid mig och höll på med några papper.

- Jag mår bra, men du vilken dag är det idag? Frågade jag och satte mig lite upp i sängen.

- Det är måndag eftermiddag. Svarade hon lugnt och började ställa frågor. Som när jag fyllde år, vad mitt hela personnummer var, vars min mamma var, och såna där saker. Jag antar att hon frågade dom frågorna för att kolla så jag var frisk i huvet. När hon skulle gå tog jag tag i hennes hand.

- Dom som tog hit mig, är dom här? Frågade jag och hon ryckte på axlarna och svarade bara att hon skulle kolla med receptionisten. Fan jag behövde Oscar. Det tog inte så lång stund innan sjuksköterskan kom in igen med Oscar.

- Emelie! Sa han och kom fram och kramade om mig.

- ursäkta. Sa sjuksköterskan och hostade till. Oscar backade och ställde sig en bit ifrån.

- Vi har tagit några prover med tanke på våldtäckena och vi hittar inget DNA , men vi har även kollat om det finns möjlighet till att du kanske är gravid. Vi får dom svaren on cirka 1 timme. Sa sjuksköterskan och lämnade sedan rummet. Jag bara låg och gapade. De tanken hade aldrig slått mig att jag kanske var gravid.

- Hur mår du hjärtat? Frågade Oscar och drog ett hårstrå från mitt ansikte.

- Jag vet inte, jag fattar inte varför han gjorde allt det här bara. Suckade jag och puffade till kuddarna så jag kunde sitta rakt upp.

- Vänta? Menar du att du vet vem som gjorde det här? Frågade han förvånat.

- Oscar perspektiv-

- Vänta? Menar du att du vet vem som gjorde det här? Frågade jag förvånat och spärrade upp ögonen. Jag såg blicken som Emelie gav mig, som om det vore självklart att jag skulle veta.

- Har inte Omar eller Ogge sagt något? Frågade hon och kollade på mig med tårar i ögonen.

- Sagt vadå? Har dom hittat Felix? Frågade jag och satte mig ner på en stol bredvid sängen Emelie låg i.

- Nej men det har med Felix att göra. Svarade hon bara och kollade ner i täcket.

- Vadå?

- Det var Felix som startade branden, innan elden började löpa runt stugan fick jag ett sms från Felix om att det är synd att vi aldrig ses igen. Sen började det ju att brinna och jag visade Omar smset och sen då ni ropade upp oss såg jag Felix springa runt huset med en bensindunk. Sa emelie och sneglade lite på mig. Jag satt bara och gapade och knöt ihop mina händer.

- Vem vå.. Ve gjorde det här mot dig? Ändrade jag mig och kollade försiktigt på henne.

- Felix. Stammade hon fram och kollade på mig med tårar i ögonen och alldeles blöta kinder.