Äkta kärlek försvinner inte

Kapitel 1

-förra boken-

- Ni kan få se kroppen nu, Veronica. Kom en sjuksköterska fram till oss och sa.

- Vänta nu, vilken kropp?! Skrek Emelie och började nästan hyperventilera.

- Emelie.. Roger är.. Död.

- Nej, vänta. Pappa kan inte..

Jag höll i henne allt jag kunde när hon började sparka och försökte ta sig ur mitt grepp. Men om hon sprang härifrån så kanske hon försvinner. Jag kysste henne på kinden och viskade till henne.

- Allt kommer ordna sig.

---

-FLASHBACK UR FELIX PERSPEKTIV-

- Felix jag orkar inte det här mer! Skrek Emelie där hon satt i soffan hemma hos mig.

- Vadå älskling?

- Men fattar du inte, när pappa dog så tappade jag all ork! Skrek hon ännu högre

- Ja men är det verkligen anledning till att dricka och röka? Sa jag lite lugnande och satte mig bredvid henne. Men hon reste sig upp och sprang mot ytterdörren.

- Felix, jag älskar dig. Det gör jag. Men det här funkar inte längre. Vi har bråkat varje dag i nästan 2 veckor. Det är slut.

-FLASHBACK SLUT-

- Felix perspektiv -

Det har nu gått 8 månader sedan jag pratat med Emelie sist och jag saknade henne. För 2 månader sen försvann en av mina bästa vänner Ogge. De sista vi hörde av honom var då han var här på FIFA kväll med mig och grabbarna. Sen den kvällen hade det varit som ett svart hål, han fanns inte längre. Sedan Ogge försvann hade ingen vågat säga hans namn ens, vi visste redan att han var död. Eller det var vad vi trodde när vi inte hört av honom på 2 månader.

-Oscar perspektiv-

Jag var den enda som haft kontakt med Emelie sedan olyckan. Hon ville egentligen inte men jag gav inte upp, hon behövde en vän och det var bara jag som kunde övertyga henne. Emelie hade varit full varje helg och hade börjat röka.

Jag var på väg hem till Emelie, det var mars och jag hade inte kunnat tagit fram moppen än. Men det tog ändå bara 15 minuter att gå till Emelie. När jag kom fram till hennes hus satt hon på bron vid ytterdörren i shorts och ett linne. Hon hade en vodka i ena handen och en cigg i den andra.

- Emelie, du skulle ju sluta. Sa jag så jag kom närmare.

- Jag vet. Jag vaknade i morse och tänkte att jag tänker inte dricka eller röka i dag, men sen tänkte jag. What the hell. Sa hon och tog några klunkar av vodkan. När jag kom närmare såg jag hur blodigt hennes lår var och jag sprang fram till henne och frågade vad som hänt.

- Jag tappade ett glas med vatten och halkade på vattnet så jag föll i glaset.

Hon drog upp det svarta linnet så jag kunde se såren på hennes mage. Dom var djupa.

- Jag ringer en ambulans. Sa jag och började ta upp min mobil.

- Nej Oscar! Du kan inte! Skrek hon men jag ringde ändå.

-Emelie perspektiv-

Det tog ungefär 10 minuter innan ambulansen var här och ytterligare 10 innan vi var på sjukhuset. Oscar hade följt med och det var jag tacksam för. Då ambulansmännen burit in mig i ambulansen så hade han pratat i telefon med någon eller några. Jag tror han ringde 2 gånger. Men jag tänkte att det kanske var hans föräldrar eller något. När vi kommit fram till sjukhuset och jag låg på en bår mot det rummet där jag skulle behandlas, blev jag frågad en massa frågor om vad som hände. Och jag sa samma sak jag sagt till Oscar och dom verkade nästan vara nöjda med det svaret.

Dom rengjorde mina sår och jag hade bett dom att inte ringa mamma, för jag ville inte oroa henne när det redan var så mycket med Cilla och pappa. Och dom tyckte det var omtänksamt av mig och sa att dom inte skulle ringa. När dom gått la jag mig och sov.

Jag vaknade av röster utanför mitt sjukhusrum och jag satte mig upp och drack ur glaset som stod på bordet bredvid sängen. Då öppnades dörren till mitt rum och när jag såg vem det var som kom in sprutade jag ut vattnet och bara stirrade.

- Vad gör du här? Frågade jag.

- Oscar ringde mig och berättade vad som hänt.

- Och? Måste du komma då?

- Jag var orolig för dig. Sa personen och satte sig på en stol bredvid sängen och tog min vänstra hand.

- Snälla sluta. Sa jag och drog undan handen.

Jag kunde inte fatta att han kommit hit. Hur kunde Oscar ringt Felix?

--

Kommer skriva ett eller två till kapitel den här helgen bara för att man ska komma in i berättelsen mer. Oftast så är ju det första kapitlet segt. Men hoppas ni gillar det och fortsätt gärna läsa!