Äkta kärlek försvinner inte

Kapitel 3

-förra kapitlet-

Det tog ungefär 30 minuter att komma dit och då vi var vid skogens början tog Oscar upp mobilen och knappade fram ett sms, jag antar att ledtråden om var Ogge skulle vara var i det smset. Vi gick i ungefär 10 minuter innan vi såg ett brev på ett träd. Felix gick fram och läste det. Så här stod det ;

" Om ni läser det här så rinner snart Ogges tid ut och ni måste snabbt hitta honom. För ett datum kan vara där platsen är, fråga Emelie. Hon vet "

---

-Emelie-

Killarna tittade på mig när Felix läst klart brevet, dom ville väl ha en förklaring på varför mitt namn stod i brevet.

- Emelie, vad menas med brevet? Ett datum kan vara där platsen är? Vet du vars Ogge är? Sa Omar och satte armarna i kors då han sa det sista.

- Får jag tänka igenom det här lite? Sa jag och kollade på klockan. Klockan var 19.37 och det hade mörknat.

- Vi kanske borde börja gå hem, det börjar bli mörkt. Sa Felix och vi höll alla med och vi bestämde oss för att gå ut imorgon och leta också.

När vi gått skilda vägar gick Oscar med mig, för han skulle till sin farmor som bodde en gata bortanför min gata. Han sa inte ett ord till mig så jag bestämde mig för att bryta tystnaden.

- Oscar snälla. Säg något till mig.

- Jag har pratat med Felix om det du sa på sjukhuset. Jag kunde höra på Oscars röst att han inte gillade det jag sa.

- Jaha? Sa jag och försökte låta ointresserad. Oscar stannade och drog i min arm som ett tecken att jag också skulle stanna. Jag vände mig mot honom och drog bort en hårslinga från ansiktet och kollade bara på Oscar.

- Felix älskar dig Emelie. Han gör verkligen det.

- Men os..

- Inga men Emelie! Förstår du inte?! Jag gillar dig också det har jag alltid gjort men om det blir vi så kommer Felix hata mig för evigt och jag orkar inte det. Jag har inte berättat för Felix att jag gillar dig för det skulle krossa honom.

Jag bara stod och kollade på Oscar. Gillade han mig? Men varför hade han inte sagt något?

När jag inte svarade bestämde sig Oscar för att gå en annan väg för att kunna rensa tankarna ifred och jag gick hem. När jag stod i korsningen till min gata tänkte jag igenom vad han sagt och stannade. Jag kunde inte gå hem, jag ville inte. Jag måste hitta Ogge och hjälpa honom. Jag hade varit i samma sits som han i somras. Så jag började springa mot skogen. Efter 20 minuter var jag framme och Jag kände igen skogen och dess berg men jag kunde inte sätta fingret på det. Så jag fortsatte gå in i skogen tills jag kom till trädet där brevet var. Vad menade han med "ett datum"? Inget verkade riktigt klokt med allt det här.

Jag knappade på ficklampan på mobilen och började gå in i skogen då jag började se röda rosor på vissa träd och då visste jag att jag kände igen mig. Jag hade varit här med Ogge efter att jag gjort slut med Felix. Varför vet jag inte, det var Ogge som bjudit mig hit på dejt. Och då visste jag vart han var! Så jag tog upp telefonen och ringde Oscar och han skulle komma på en gång. Och på vägen skulle han ringa Omar och Felix.

- Oscar perspektiv-

Emelie hade ringt mig och bett mig komma till skogen igen då hon nu visste vars Ogge var. Så vi la på och jag ringde upp Omar och Felix och dom skulle också komma. När jag kom dit var Omar och Emelie redan där och nu behövde vi bara vänta på Felix.

- Hur kan du veta att han är här? Frågade jag och kollade på Emelie.

- Jag förklarar då Felix kommer. Sa hon bara och kollade bakom mig.

Efter bara några få minuter var Felix här och vi bad alla om en förklaring.

- Då pappa dött och jag gjort slut med Felix. Förlåt Felix. Sa hon och sedan fortsatte hon. Hon berättade om att Ogge bjudit hit henne på dejt och att han hade hett en ros på varje träd som ledde till en liten grotta där han satt och hade dukat upp en picknick. Och det brevet menade med " ett datum kan vara där platsen är" sa Emelie att "ett datum" är "a date" på engelska. Och det var då hon visste.

Vi gick in i skogen och efter en stund att vi passerat trädet med brevet började det dyka upp vissna roser och vi följde efter Emelie då hon gick först mot grottan. Jag antar att vi var där då Emelie stelnade och pekade. Vi gick alla fram och ställde oss brevid Emelie, och då jag kollade på Emelie och Felix kunde jag se att dom höll varandras händer. Och jag kunde inte sluta att vara glad för dom.

Vi började gå fram mot en grotta där det var uppdukat en picknick och Emelie sprang fram och kollade. Då vi hörde ett stön inifrån grottan. Omar var först in i grottan och vi var snabbt efter. Vi kommer fram till en låda där det står 'ömtåligt innehåll' och där inne hör vi Ogge.

- Felix perspektiv-

Hon hade hållit min hand och inte dragit undan den då jag tog den. Det var ett bra tecken.

Vi hade sprungit i grottan en stund då vi såg en låda där alla stön kommit ifrån. Jag gick fram och kollade i en springa och där inne satt Ogge. Han var alldeles blodig i ansiktet och hade en tejp för munnen och hans händer var bakom ryggen antagligen förbundna och samma sak med fötterna att dom var bundna. Jag letade reda på något starkt att öppna lådan med och hittade en kofot som jag försökte öppna lådan med. När jag slog kofoten mot lådan såg jag hur det blev blod där slaget träffat. Först trodde jag att jag träffat Ogge men när jag kollade där slaget träffat så hade jag inte kommit igenom. Men när jag kollade på kofoten såg jag att det var blod på den. Jag släppte den på en gång, vem som än hållit Ogge fången här måste ha plågat honom med kofoten.

Jag backade bort från den och Oscar gick fram och tog upp den.

-Omar perspektiv -

- Vad är det på den Felix? Frågade jag och kollade på Felix.

- Blod, Ogges blod. Sa han och man kunde höra hur rädd han var. Då gick Oscar fram och tog upp kofoten och började slå den mot lådan och tillslut fick vi ut Ogge. Han ramlade ut på grottans kalla mark och grät hur mycket som helst. Emelie var först med att springa fram till honom och hjälpa honom av med repen.

- Lite hjälp tack! Sa Emelie och vi alla skyndade oss fram och hjälpte henne av med repen som man bundit Ogge med. När vi fått loss alla rep kramade han om Emelie och kysste henne. Felix sprang ut därifrån och Emelie sprang efter. Jag och Oscar hjälpte Ogge upp och ut ur grottan. När vi kom ut ur grottan kunde vi se hur Emelie sprang ur Felix ut ur skogen.

- Emelie perspektiv-

- Felix! Vänta! Skrek jag och sprang det fortaste jag kunde. Och äntligen stannade han.

- Hur kunde ni? Framför mig? När ni båda vet att jag älskar dig! Skrek han och tårarna bara rann nerför hans kinder. En efter en.

- men Felix ! Sa jag och tog ett steg närmare men han bara backade.

- Nu är det jag som inte orkar mer. Du kan ta Oscar eller Ogge eller vem fan det är du gillar. Du kan ta båda 2. Sa han och började gå.

- Felix! Det med Ogge, det var han som kysste mig och jag vill inte ha Oscar. Inte lika mycket som jag vill ha dig! Skrek jag och Felix stannade upp.

- Va? Sa han och kollade bara på mig. Han röde inte en enda muskel.

- Det är dig jag vill ha Felix. Det har varit du hela tiden. Ingen annan. Jag älskar dig. Sa jag och han sprang mot mig och kysste mig.