Äkta kärlek försvinner inte

Kapitel 15

Det blir ett VÄLDIGT kort kapitel, men det kommer vara händelserikt! Och det kommer bara vara Omars perspektiv! Säg gärna vad ni tycker och glöm inte tävlingen om att få vara med i berättelsen! Kik: andreealundin !

-förra kapitlet-

Jag vaknade av att något lät mot fönstret. Osäkert försökte jag kolla vad det var som lät genom att ställa mig upp i soffan, men såg ingenting. Så jag gick sakta mot fönstret och ställde mig bakom gardinen och drog sakta bort gardinen så jag kunde kika ut.

- Omar? Viskade jag för mig själv.

---

-Omar perspektiv-

Vi satte oss i den blåa minibussen och började åka mot huset, jag och fick visa vägen. När vi åkt en bit på en skogsväg ser vi min moped ligga i ett dike och vi kör åt sidan.

- Är du säker på det här Omar? Frågar Daff medan jag knäpper av mig bältet.

- Ja men försök bara få vakternas uppmärksamhet så får jag ut Felix. Jag ringer då vi är ute ur tunneln. Sa jag bara och han nickade. Jag öppnade dörren till minibussen och klev ut.

- Ta det försiktigt. Sa Oscar då jag skulle stänga igen dörren igen. Jag gav både han och Ogge en kram innan jag stängde dörren och började springa åt hållet där brunnen var. Jag visste på ett ungefär vart den skulle vara, men jag hade ändå med mig en ficklampa för att se vart jag sprang. Och såklart så kunde man justera ljusstyrkan så det inte lyste så väldans mycket. Ju närmare jag kom, desto mer nervös vart jag över det här.

För tänk om dom blir tagna av vakterna, och tänk om dom skulle mörda dom? Tänk om Felix inte lever? Det flög runt 1000 tankar i mitt huvud och utan att märka det så var jag framme vid brunnen. Den var ungefär 3 meter framför mig. Jag gick fram med skakiga ben och kollade ner. Ja det var här. Jag klev försiktigt över kanten och kunde kliva ner på stenar som var bildade som en trappa ner så jag slapp riskera döden då jag skulle ta mig ner.

- Fan! Nästan skrek jag då jag skrapade knät mot de vassa stenarna och började blöda. Men lika snabbt så la jag handen för min mun då jag hörde något prassla ovanför mig och skyndade mig ner och in i tunneln. Jag satte mig hopkurad och lyssnade för att se om jag kunde höra vad det var. Efter en stund hörde jag hur en uggla hoade utanför och kunde andas ut.

- Jävla uggla. Tänkte jag och ställde mig upp och gick in i tunneln. Jag kom till slut till slutet av tunneln och gick upp ut luckan som ledde till huset och klev upp och stängde den. Jag såg hur det lyste i ett rum och chansade och hoppades på att det var därinne Felix var. Det låg småsten runt husets vägg och jag tog några och kastade försiktigt stenarna mot fönstret. Efter en stund släcks lyset i rummet och en skugga visas i fönstret. Jag kan urskilja en snapback och lite halvrufsigt hår. Men inte mer än så. Fan tänk om det var han som klätt ut sig till Felix! Just då drogs gardinen åt sidan och fönsterlampor tändes.

- Felix! Viskar jag för mig själv och man ser på hans läppar hur han säger "Omar". Jag börjar vifta med armarna och då hör jag en bil tuta framsidan och ser den blå minibussen med Daff och killarna i. Jag ställer mig mot husväggen och kollar försiktigt runt hörnet så jag ser vad som händer. 2 vakter springer mot en svart bil och spinner iväg ut genom grindarna och efter minibussen. Jag skyndade mig ut på gräsmattan igen så jag kunde signalera till Felix, men han var inte där. Jag stod kvar och kollad en stund ifall han skulle komma tillbaka. Efter några minuter hör jag en dörr smällas igen och Felix kommer springandes mot mig med full fart.

- Spring! Ropar Felix och jag skyndar mig mot luckan och väntar. Felix kommer mot mig och hoppar ner och jag efter. Jag kollar mot huset och ser Lina komma med full fart mot oss.

- FELIX! Ropar hon och jag smäller fort igen luckan. Hon står och bankar på luckan och sliter i den.

- Skynda! Ropar Felix lite längre bort.

- Man kan inte få upp den från utsidan! Ropar jag tillbaka. Felix kommer mot mig och kollar upp mot luckan och ler lite snett.

- Fan vad jag saknat dig. Er. Säger Felix och kramar om mig. Jag besvarar fort kramen och vi står så en minut. Och vi har då inte märkt att Lina slutat banka.

- Hur mår Em.. Felix blir avbruten av ett motorljud ovanför oss och vi kollar upp båda två.

- Vad är det? Frågar jag och kollar mot Felix som rycker på axlarna. Och båda hoppar till då en motorsåg kommer igenom luckan och vi börjar båda springa.

- Du kommer inte komma undan med min Felix! Ropar hon då hon stänger av motorsågen och vi ser hon hoppa ner i tunneln vid luckan.

- Helvete! Spring Felix! Ropar jag och vi börjar springa ännu fortare.

Det kändes som att vi sprang i flera timmar, vi kom liksom aldrig fram. Lina var fortfarande efter oss och var nära på att komma ikapp oss. Till slut kom vi fram till brunnen stan hoppade Felix upp till kanten och hjälpte mig fort upp. När vi kommit upp och sprungit en bit stannar vi då vi inte hör Lina mer. Vi kollar bort mot brunnen och ser Lina komma klättrandes upp för brunnen.

- Nu jävlar! Skriker Felix och tar ett språng mot brunnen.

- Nej Felix! Ropar jag och tar tag i hans arm så han ramlar baklänges ner till marken.

- Men vafan Omar!! Ropar Felix och ställer sig upp. Och ska precis börja springa mot Lina igen.

- Vi måste härifrån innan vakterna kommer. När jag säger det kommer paniken fram i Felix ögon och vi springer mot vägen. Det blir lite svårare nu då jag tappat ficklampan i tunneln då vi sprang från Lina.

Vi kommer fram till vägen och ser inte en skymt av Daff eller killarna. Vi börjar springa mot stan och hör en bil komma spinnandes mot oss och vi stannar upp och vänder oss om.

- spring Felix!! Ropar jag och vi springer i panik. Men vart fan skulle vi ta vägen. Bilen kommer upp bakom oss och börjar tuta. Jag vänder en snabb blick bak mot bilen och det är Daff.

- Felix! Säger jag och vi skyndar oss mot minibussen.

- hur mår ni killar? Frågar Daff då vi börjar köra mot stan.

- Bra. Svarar jag men inte Felix. Han ser helt förkrossad ut.

- Felix? Frågar Ogge och Felix vänder blicken mot Ogge och kollar fundersamt på honom.

- Är du redo att träffa Emelie?