First Kiss Girl (svenska)

Del 1. Konsert

Musiken började spelas. Jag hörde en massa skrik utifrån arenan. Snart var det dags för konserten. Jag värmde upp rösten och kroppen. Jag kontrollerade micken och fyllde på vattnet i vattenflaskan. Jag gick igenom låtarna i mitt huvud. Låt efter låt. Jag nynnade för mig själv. Min ena dansare Lasse kom förbi. Vi gjorde en high five innan han gick vidare in bakom scenen för att göra sig beredd. Jag skulle ha min största konsert någonsin och jag var nervös. Jag brukade inte vara nervös, men nu skakade jag nästan av nervositet. Pappa kom fram till mig och gav mig en kram. Han vet alltid vad jag behöver utan att jag säger något. Han bara känner det på sig. Jag besvarade kramen och log ett nervöst leende mot pappa. "Är du nervös Isac?" frågade han mig mjukt. "Jaaa" svarade jag. "Men det kommer gå bra" svarade pappa självklart. "Tack för att du tror på mig! Lovar du att filma och heja på mig?" fortsatte jag. "Såklart!" sa pappa. Vi har en mycket stark relation jag och pappa. Han fortsatte med "Har du värmt upp?". Jag nickade och pappa sträckte fram mikrofonen till mig. "Det är dags nu! Kör på bara! Sjung som om ingen vore där!" sa pappa. Jag tog ett djupt andetag och blundade i några sekunder. Skriken blev högre och högre. Nedräkningen började. 10, 9, 8, 7, 6. Pappa gav mig en sista kram. Jag såg hur dansarna ställde sig på plats inne på scenen. Jag såg alla telefoner i luften i väntan på att få se mig. Lilla jag. 5, 4, 3. Jag gjorde mig beredd. Det var bara att göra det. Jag älskar ju att stå på scen. Jag har gjort det många gånger tidigare tänkte jag för att dämpa nervositeten. Jag hörde hur min låt Baby I började spela. Jag gjorde mig beredd. 2, 1. Nu var det dags. Bara 10 sekunder kvar. Jag räknade ned tyst. 10, 9... Publiken ropade "Isac, Isac, Isac". Så var förspelet halvägs in. Jag hade kommit till 1 i nedräkningen. Nu tänkte jag och sprang ut i rampljuset. Jag möttes av publikens jubel.