First Kiss Girl (svenska)

Del 5. Oförglömlig

Jag satt vid köksbordet hemma i Grankulla. Jag bara satt där och stirrade ut i luften. Jag kunde inte sluta tänka på Henne. Det gick inte att släppa att jag aldrig skulle få se Henne igen. Sarah, Sarah, Sarah. Det ända jag kunde tänka på. Det hade bara gått en dag sedan konserten och mötet med henne, men jag saknade henne redan så otroligt mycket. Jag drömde i natt om hennes bruna lockiga hår och hennes klarblåa ögon. "Hallå, Isac!". Pappa väckte mig ur mitt dagdrömmande. Sarah hade tagit över mitt huvud. "Mår du bra? Jag har knappt fått någon kontakt med dig sedan konserten. Var det något speciellt som hände?". Pappa hade genomskådat mig. Jag suckade och svarade "First Kiss Girl...". Bilderna av henne målades åter igen upp i mitt huvud. Pappa satte sig mitt emot mig. "Isac, du dagdrömmer! Kom ur din bubbla nu och berätta! Mycket vet jag om dig, men detta vet jag inte, så säg nu!". Pappa knäppte med fingrarna framför mitt ansikte samtidigt som han sade det. "Jag kan inte glömma henne! Hon var speciell!" sa jag och suckade igen. "... å nu kommer jag aldrig få träffa henne igen..." fortsatte jag. Tanken på det var svår att ta in. ALDRIG, det är en lång tid. Pappa satte sin hand på min axel. "Kom nu så tar vi en biltur för att komma på andra tankar en stund!" svarade pappa och började gå mot dörren. Jag ställde mig långsamt upp och släpade mig till dörren. Jag hade ingen luft att gå ut just nu. Jag tittade ner på telefonen. Jag hade bytt bakgrundsbild igår. Det var en bild från en fanpage som jag screenshootat. Det var en bild från konserten då jag stod och sjöng för Sarah. Det var den finaste bilden jag hade.
Jag mötte Ava i hallen. Hon skrattade och sa "Vad är det med dig Isac? Man skulle kunna tro att du gått och blivit kär eller något". Jag tittade skeft på henne. Hon slutade genast att skratta. Hon lämnade kort därefter hallen, utan ett ord. Jag drog på mig mina skor och tog en jacka snabbt bara. Jag gick vidare ut till bilen, där pappa redan satt redo. "Vart skall vi åka då" frågade pappa mig. Jag försökte tänka på något annat än Sarah, bara för en stund. Jag fick kämpa. "Vi kan ju åka till Koti pizza. Jag är sååå sugen på pizza nu." Pappa log och startade bilen.
Längs vägen lyssnade vi på radion. Jag satt mest och tittade ned i min telefon. Pappa var väldigt tyst. Han sjöng med i låtarna i radion då och då, men annars satt han tyst. Plötsligt hör jag en låt i radion som får mig att reagera. En gammal låt som fick mitt hjärta att slå dubbla slag. Texten går såhär "Å Sarah, kom ut ikväll...". Sarah. Jag som faktiskt hade glömt henne för en stund! Pappa böt kanal när han märkte hur jag reagerade. Han vände sig mot mig och frågade "Hette hon Sarah?". Jag nickade. Pappa log. "Är vi framme snart?" frågade jag bara för att byta samtalsämne. "Snart så, vi ska bara köra en kilometer till." Hade vi kommit så långt redan? Jag hade visste varit i min egen värld längre än jag anat. Sarah var tillbaka i mitt huvud. Jag log för mig själv. "Snart är vi framme vid Koti Pizza! Ska bli gott!" skrattade pappa. Vi kom närmare och närmare...