First Kiss Girl (svenska)

Del 6. Tjejgänget

Vi svängde äntligen in på parkeringen vid Koti pizza. Det var en söndag, så det var inte så många där. Pappa parkerade bilen och vi klev ur. Det hade börjat skymma lite. Vi gick mot ingången. "Vet du vilken pizza du vill ha?" frågade pappa mig. "Jag tror jag tar en cappricosa, bara för att testa något nytt". "Låter bra" svarade pappa. Vi kom fram till ingången. Skulle bli skönt att bara sätta sig ned och prata med pappa ensam. Pizzan var ju bara en bonus. Pappa behövde prata med mig om en intervju jag skulle vara med på om några dagar. Vi skulle gå igenom frågorna och eventuella svar på dem. Nu hade vi ett perfekt tillfälle. Vi kom in till Koti pizza. Det var verkligen folktomt. Jag försöker alltid gå till offentliga syällen när det inte är så mycket folk, bara för att kunna göra något ifred sådär ibland. De ända som var inne i restaurangen var ett tjejgäng som satt vid ett av borden. Jag tänkte inte desto mer på det. Vi gick fram till disken för att beställa. Jag sneglade mot tjejgänget, bara för att se on de kände igen honom när han kom in och nu satt och hyperventilerade. Det gjirde de inte, vilket var skönt. Vi beställde våra pizzor och gick till ett av de lediga borden nära ett fönster. Jag tittade mot tjejgänget igen. Det var något speciellt med dem. Men jag hade ingen aning om vad. Hans blick sögs liksom dit mot hans vilja.
Pizzorna kom. För en stund försökte jag glömma tjejgänget ich Sarah och bara fokucera på pappa. Det var svårt. Pappa pratade på och jag hängde med hyfsat i alla fall. Jag slängde in en följd fråga här och var och bad honom sakta ned ett antal gånger. Vi hade det riktigt trevligt jag och pappa. Jag åt av min pizza nu som då. Den var faktiskt godare än jag trodde. "Jag gör och hämtar mer coca-cola" sa jag till pappa när jag fick ett lämpligt tillfälle. Pappa nickade. Jag ställde mig upp och gick bort till disken. Jag tog mer coca-cola i mitt glas. Precis när jag skulle gå tillbaka till bordet kom en av tjejerna från tjejgänget fram till disken där jag stod. Hon hade klarblåa ögon och brunt halvlockigt hår. Hon såg precis ut som Sarah. Kunde det vara hon? Jag fick fjärilar i magen. Jag var liksom förstelnad. Jag kunde inte röra mig. Hon kom fram och ställde sig kanske en meter ifrån mig. Hon tittade upp på mig. Hon log och sade "Hej Isac!". Jag log tillbaka. Jag kunde inte svara, min mun var som förseglad. Jag bara stammade, så jag gav henne en nick med huvudet istället som hej. Hon tog sin lemonad och började gå tillbaka till bordet hon satt vid. Jag stod kvar. Hon visste vad jag hette! Okej, jag är ju känd men hade hon varit ett galet fan, hade hon troligen hoppat på mig. Jag såg att hon log mot mig igen från sitt bord. Jag gick tillbaka till mitt bord men släppte inte henne med blicken. Det MÅSTE vara Sarah. Det MÅSTE!....