First Kiss Girl (svenska)

Del 9. Kyssen

Hon sträckte sig fram och gav mig en kyss på kinden. Hennes mjuka läppar mötte min högra kind och en värme spred sig därifrån till resten av kroppen på några ynka sekunder. Känslorna bubblade inom mig och jag fick en känsla i mig av att jag svävade på moln. Allt annat fanns inte där, bara hon och jag. Hon smekte sedan handen försiktigt längs min kind och tittade mig i ögonen, samtidigt som hon log. Igen det vackraste leendet någonsin. Det kändes som att jag var både stum och förlamad. Hon lade en snabb blick på sin telefon innan hon böjde sig fram och viskade sexigt i mitt öra. "Jag vill inte gå, men pappa är här nu! Hoppas vi ses igen!" innan hon ställde sig upp i en hastig rörelse från bordet och avlägsnade sig till dlrren som lädde ut. Min reaktion var sen, men precis när hon tog tag i handtaget för att lämna restaurangen flög jag upp och sprang fram till henne. Jag tog ett gräpp om hennes handled för att få hennes uppmärksamhet. Bara en liten stund till! Hon vände sig mot mig. Innan jag hann tänka igenom det sa jag "Vill du gå ut med mig snart igen? Jag skulle vilja lära känna dig bättre!". Hon nickade och tog min hand. Hon gav mig en sista blick och en till kyss på halsen innan hon drog upp dörren framför sig på väg att gå ut. Hon ropade över axeln "Jag hör av mug! Jag vill absolut träffa dig igen!" medan hon gick ut genom dörren. Min blick följde henne. Hon gick fram till en silvrig Volvo och öppnade dörren till framsätet. Hon vinkade åt mig innan hon steg in i bilen. Jag vinkade åt henne. Hon satte sig sedan in i bilen och försvann då ur min åsyn. Bilen startade och körde längre och lägre bort, tills den till sist var borta. Hon var borta.

Först nu väcktes jag ur min underbara dröm och kom tillbaka till verkligheten. Jag lunkade sakta tillbaka till bordet jag och pappa tidigare under kvällen hade delat. Jag saknade henne redan, trots att jag såg henne senast för två minuter sedan. Pappa satt där med ett smil på läpparna. Han ryckte på ögonbrynen flörtigt samtidigt som han frågade "Och vad hände där då?" framåtlutad mot mig så att det inte skulle höras så tydligt. Han visste ju redan svaret. Jag satt bara och skakade lätt på huvudet i ett tappert försök att få in allt det hända i huvudet. Det var som en dröm. En underbar dröm som jag ville att aldrig skulle ta slut. Jag tittade på pappa och svarade "Något otroligt!".