5

1 0 0
                                    

Jag kollar på Emilio som kollar bedjande på mig.

"Gå inte dit, snäll Evelina" ber han men jag rycker mig ur hans grepp och springer iväg.

Jag hör hur Emilio skriker mitt namn om och om igen, men jag bara springer. Tills någon krockar in i mig, och jag ramlar bakåt och är precis påväg att slå sönder mitt bakhuvud, då någon greppar tag i mitt huvud.

Tårarna rinner och jag öppnar ögonen, personen jag krockat in i är till min lättnad, bara min storebror Johannes.

Och på andra sidan bakom mig sitter Emilio på knä, och tittar sorgset på mig.

"Är du okej Evelina?" säger Johannes och hjälper mig upp. Jag mumlar ett ohörbart 'mm' som svar.

Johannes kollar på mig då han vet att jag bara ljuger. "Jag känner dig Evelina, jag vet när du ljuger för mig." säger han och tar tag i min hand.

"Det är inget" säger jag och vänder på klacken samtidigt som jag tar tag i Emilios hand och drar med mig honom. "Evelina snälla!" hör jag Johannes ropa bakom mig och jag ignorerar hans röst.

Vi går tillbaka till bänken och sätter oss på den.

"Evelina, hur är det?" frågar Emilio och tar min hand.

Det undrar jag också, hur är det igentligen? De senaste dagarna har jag mer och mer insett att det inte är Ivan jag har känslor för, utan Emilio. Jag vet att det låter helt knäppt, men det är hela sanningen.

Jag kollar upp på Emilio, innan jag raderar mellanrummet mellan våra läppar.

Vi drar ifrån efter en stund och Emilio ler.

"Burger king?" frågar han och jag nickar.

Sedan reser vi oss upp och jag tar tag i hans hand och flätar samman våra fingrar.

~~~~~
Awwww cuties

me or her ? | I.M & E.M Where stories live. Discover now