me or her ? | I.M & E.M

9

"Evelina Karlsson, hör du mig?"

Jag vaknar med ett ryck, och lutad över mig står en sjuksköterska.

"Hej Evelina" säger sjuksköterskan som om jag vore efter eller något.

"Hej" får jag fram.

"Kommer du ihåg något av vad som hänt?"

"Inte direkt"

"Du var med om en olycka, din vän kom in med dig. Vad hette han nu igen?"

"Emilio?"

"Nej. Hmm, just det. Ivan hette han."

"Det jävla svinet"

"Ursäkta?"

"Nej ingenting"

"Okej, en läkare kommer snart och tittar till dig. Så ses vi senare, Marie heter jag och jag är din sjuksköterska"

"Okej, hejdå Marie"

Marie lämnar rummet och jag vrider mig om, och får se samma sak som jag såg innan, fast denna gång en läkare på väg emot mig.

Han sträcker artigt fram höger hand och jag tar emot den. "Mikael Svensson" säger han och jag nickar.

"Evelina Karlsson" svarar jag och han nickar och ler, innan han går runt min säng och hälsar  på personen som ligger i sängen brevid.

"Mikael Svensson" säger Mikael och jag väntar på svar från patienten.

"Emilio Martinez" säger patienten och jag blir glad och chockad på samma gång.

"Emilio!?" säger jag och Mikael flyttar sig ett steg så jag kan se Emilio, och Emilio se mig.

Jag börjar gråta, skrika och försöka koppla bort mig från alla sladdar. Maria kommer in i rummet för att lugna ner mig och kramar om mig. "Såja" säger hon upprepande gånger tills jag andas lugnt igen.

"Mikael, ta ut Emilio ett tag." säger Marie och jag börjar skrika och gråta igen. "Evelina, det går bra." säger Marie och försöker lugna ned mig, men det går inte.

Jag ser hur Emilio reser sig upp från sin säng och tittar oroligt på mig, innan Mikael drar ut honom ur rummet säger han "Jag älskar dig Evelina, ta det lugnt. Andas du är helt säker, jag lovar. Jag kommer snart tillbaka." och jag känner mig aningen lugnare, jag andas, tar djupa andetag och Marie klappar mig på kinden.

"Såja, bra Evelina" säger hon och jag ler smått åt vad Emilio just sagt, jag älskar honom så jävla mycket.

~~~~~
WIHHOOOOO TODAY IT IS MY BIRTHDAYY 🎉🎉🎉🎉🎉