me or her ? | I.M & E.M

1

Vad jag kunde se, var rummet vitt och jag satt på en säng mitt i rummet. Rummet hade inga fönster, inga dörrar ingenting. Det var svårt att se någonting, men den lilla lilla lampan i det högra hörnet vid mina fötter, lös ett svagt ljus.

Plötsligt släcktes den lilla lampan och ett litet nynnande hördes bakom mig, jag skulle precis vända mig om men inte en cell rörde sig ens en millimeter.

Nynnandet kom närmare och närmare, innan ett gällt skrik ekade igenom mitt huvud, ett barnskrik.

Jag reste mig upp fort, fick tillbaka andningen och insåg att jag var helt blöt i mitt ansikte. På grund av svett och tårar, jag kollade ner mot sängändan, vid mina fötter och drog av reflex upp fötterna och lade hakan på mina knän.

Jag grät och grät tills dörren öppnades, och instormandes kommer min pappa. "Evelina!" säger han oroligt och sätter sig brevid mig.
"Säg inte att du hade en av dina mardrömmar igen ?" säger pappa med en suck. Jag nickar som svar och han suckar återigen. "Kom här" säger pappa och hoppar ett steg närmare mig och kramar om mig.

Efter ungefär 1h så säger pappa att jag borde sova, och att han stannar hemma imorgon med mig.

~
Ja, det ska komma om Ivan & Emilio.
Promise 🤞🏻