All Bad

Kapitel 7

Kapitel 7

Han lutade sig självsäkert mot dörrkarmen och spände blicken i mina skrämda ögon. Jag kände hur jag gapade åt den plötsliga händelsen. Tystnaden dånade i rummet i flera sekunder som då kändes som timmar.

“Hey du.” Sa Justin med mörk röst och sitt vanliga sluga leende. Paniken välde över min kropp när jag kände både tvås intensiva blickar på mig. Jag rättade nervöst till hästsvansen och vred lite på mig för att kolla på Bee som stirrade ilsket på mig i förundran.

“Och vem är det här då?!” Fräste Blair i avsmak åt Justin. Han kunde inte bry sig mindre, när allt han verkade uppmärksamma var mig. Jag fick tunghäfta och kunde inte komma på något bra svar till det. Jag tittade bara oroligt mellan deras ögon och försökte lösa den kolossala paniken inom mig.

“Jag är Justin.” Sa Justin lugnt och gav en snabb blick till Blair. “Jag är Caylees vän. Du måste vara Blair?” Utan att tänka mig för öppnade sig min mun snabbt.

“Vi är inte vänner.” Jag tittade ner i marken och kände hur min läpp började blöda lite utav att jag bitit så hårt i den sedan jag kom in i hallen. Tystnaden la sig tungt i rummet igen, innan Blair började prata igen.

“Nehe, så vad är ni då, Caylee?” Snäste hon och kollade på mig med dömande ögon. Mina ord tog än en gång slut. Jag var mållös och förstod inte vad som pågick.

“Han.. J-jag..” Stammade jag. Jag klarade inte av pressen av hennes bitska blick på mig. Jag tittade ner i marken och harkla mig. “Han var bakom scenen igår. Han är kompis med Big Sean. Jag vet inte varför han är här, förlå…” Mer jag hann inte säga klart innan hon avbröt mig.

“Vet du vad? Jag bryr mig inte. Jag skiter i om du slösar bort din framtid på gangsterkillar som ändå bara kommer slänga iväg dig som en lite vante när de är klara med dig. Gör det, fine med mig. Men stör du mig en gång till, då blir det annorlunda.” Med det tog hon på sig sin jacka och stormade ut genom dörren Justin stod i. Hon var helt rasande.

Ångest och dåligt samvete bubblade i mig. Jag fick ont i magen för hennes hårda ord. Jag visste inte hur jag skulle kunna fixa det här.

Det enda som hördes i rummet var mina och Justins andetag. Jag la händerna över ansiktet och kände hur jag blev mer och mer ledsen. Jag vågade inte titta upp på Justin, förän jag kände hur en hand lades på min axel.

“Hur kan du låta henne säga sådär?” Hans röst var blandad av ilska och sorg, till min förvåning. Jag skakade bara på huvudet och tittade ner på våra fötter.

“Det är jag som har gjort fel. Jag vet det.” Sa jag svagt. Jag kunde känna hur hans blick försökte få tag i min.

“Vad du än har gjort så var hon nyss respektlös och hjärtlös. Det är inte okej att hon säger sådär till dig Caylee.” Han röst var som sammet jämfört med Blairs. Hans sätt att säga mitt namn fick mig att tänka på lite annat i någon sekund.

Jag drog osäkert mina händer igenom mitt hår och samlade mig innan jag tittade upp på Justin som fortfarande hade sin hand på min axel.

“Jag vet inte riktigt vad jag ska säga…” Tvingade jag fram. “H-hon.. Nej, j-jag vet inte…” Min röst börja darra och jag stammade fram orden.

“Det är lugnt.” Hans röst var ärlig. Mer ärlig än var den någonsin varit förut. Han tog mig närmare och omfamnade mig i en trygg kram. För första gången sedan vi träffats kändes det inte längre som att han spelade en roll. Han verkade uppriktigt äkta…

Jag lät mig själv ta in hans doft och njuta i några sekunder, innan jag snabbt avslutade kramen. Jag gav honom ett litet trasigt leende i hopp om att lätta upp stämningen

“Så, varför är du här egentligen?” Mitt försök på att fnittra lite gav honom ett leende på läpparna innan han svarade. “Jag menar, vad får dig att komma hit en lördagskväll?”

“Kände för att se ditt snygga ansikte helt enkelt.” Log han med sitt vanliga flin. I och med det, var allt tillbaka till som det var innan. Jag försökte bara ignorera det lilla som skar i mitt hjärta med tanken på Blair.

Jag skrattade högre och himlade med ögonen åt honom. Han vickade med ögonbrynen några gånger åt mig och jag fortsatte skratta med röda kinder.

“Seriously?” Log jag.

“Seriuosly åkte jag hit för att övertala dig till att följa med mig.” Hans ord gjorde mig tyst. Jag började känna hur nervositeten och paniken intog min kropp. “Du ska med mig till Drakes fest.” Jag gapade lite åt hans förslag och skakade snabbt på huvudet.

“Nja, alltså jag kan inte..” Försökte jag medan mitt huvud dunkade för att få fram en bra ursäkt till varför jag inte kan gå.

“No, no, no. Det kan du visst, jag tar ingen av dina dåliga ursäkter. Du ska med, det var ingen fråga.” Hans leende glänste verkligen i ljuset av halllampan.

“Men…”

“Inga men!” Avbröt han med ett skratt. Jag kände hur mitt hjärta började bulta. Jag visste inte vad jag skulle göra. “Det är chill, kom bara med.”

“Ehh…” Jag fick inte fram några ord. Jag drog handen genom mitt långa håret.

“Kom vi går och väljer ut kläder till dig nu.” Han tog tag i min hand och gick mot de rummet jag kom ifrån. Mitt huvud hade fullt upp med paniken för att märka stötarna som gick mellan oss när han tog min hand.

*

Jag drog ner tröjan en till gång och tittade mig i spegeln för kanske tusende gången. Jag skakade huvudet när jag betraktade mig själv.

Jag visste inte riktigt varför jag skulle med till festen, jag menar, vad skulle jag göra där? Men jag visste att Justin inte skulle ta ett nej till det här. Sedan på något sätt kände jag mig lockad av att vara med honom. Hans mystiska mörker runt sig gjorde mig nyfiken på att få reda på vad som finns bakom det.

“Nej, Justin. Det här funkar inte.” Mina vita skinny jeans och mitt gråa linne med stor uringning i ryggen räckte bara över halva rumpan. Jag hade aldrig vågat använda det där linnet innan, eftersom det var ganska vågat, prislappen var fortfarande kvar.. Ringningen i nacken räckte under mitt bh-band, eller i detta fall, under min bandeau-bh.

“Du driver va?” Jag försökte skyla min ganska nakna kropp med mina händer och drog i ändarna på tröjan osäkert. Jag skakade på huvudet utan att våga kolla upp på hur hans ögon betraktade min kropp. “Du är assnygg, Caycay.” Caycay. Hans smeknamn fick mig att rysa i hela kroppen och mina kinder rosade.

“Men..” Försökte jag.

“Ärligt, Caylee. Du är vacker, varför vet du inte det? Varför försöker du dölja det?” Och där kom den där rösten igen. Den som var äkta. Jag tvingade upp min blick för att se på honom. Till min förvåning stod han inte och kollade på min kropp längre, utan han kollade mig rakt i ögonen. Det var som han såg rakt in i mig. Klyschigt va?

Han rätade på sig när han förstod vad han själv gjorde och tittade snabbt bort. Hans blick blev mörk igen och han lekte överlägsen igen. Jag suckade djupt.

“Vill du sminka dig innan vi åker?” Hans händer gömde han i fickan och tittade runt i rummet.

“Men, Justin. Jag vet inte om jag kan åka…”

“Vad har jag sagt? Du har inget val, du ska med.” Hans ord vilade ingen tvivel i. Han började kolla sig runt och slog sig ner i min säng och bläddrade i en bok som låg på mitt nattduksbord.

Jag satte mig framför min spegel och leta runt i min sminkväska. Jag bestämde mig tillslut för hur jag skulle göra och tog concealer, blush, ögonbrynspenna, mascara och lite läppglans. Jag tvekade innan jag tillslut grävde fram min kajal längst ner i min sminkväska. Jag brukade alltid tycka att kajal är ganska vågat, men har alltid tyckt det är skitsnyggt.

Jag drog två tunna streck och vände mig sedan om till Justin. Hans ögon blev stora och han såg nöjd ut.

“Precis, vad jag menar, you’re so hot.” Sa han stolt. Han reste sig och kom fram till mig “My girl.” Hans arm slingrade sig runt min midja. My girl??!

 ______________________________

Kommentera och röst snälla ni!