All Bad

Kapitel 8

Kapitel 8

Vi kunde höra hur musiken spelades högt ifrån huset, långt innan vi ens svängt in på tomten som var full med bilar. Jag kände hur ångesten blev ännu värre och jag började andas snabbt och ojämnt. Jag försökte allt vad jag kunde att lugna ner mina hetsiga andetag innan jag skulle få en panikattack. Jag började räkna till tio baklänges när jag plötsligt avbröts utav en hand mot min kind.

Jag kollade upp på Justin som log varmt och smekte mig mjukt. Hans ögon och hans raspiga röst fick mig till en annan plats, ett lugnare ställe, som var bortom denna planet.

"Easy. Det här kommer bli bra." Min blick vilade på hans rosa fylliga läppar när han talade. Allt med honom lockade mig samtidigt som det ringde sirener och stod tydliga varningsskyltar. Men jag blev bara mer och mer nyfiken på om varningsskyltarna stämde. "Du är ju med mig, okej?"

Jag nickade snabbt innan vi båda tog oss ut ur bilen.

"Wild for the Night" dånade genom hela huset, som för den delen var helt enormt. Källan av ljudet verkade komma från bakgården av det stora mansionet.

Jag kunde se hur tre grupper med människor satt på olika ställen framför huset med varsin joint i handen och verkade allmänt lyckliga. Jag förstod snabbt att detta inte skulle bli enda gången av kvällen då jag skulle se dessa marijuana fyllda cigaretter. Skrik, skratt och en massa oljud kunde höras från alla ställen på tomten.

Jag greppade ett fastare grepp runt mig själv och min jacka, och nervositet var tillbaka igen. Jag var i verkligheten igen, på en fest. En enorm fest, med hundratals människor, som jag inte kände alls, som var fulla och höga och jag vet inte vad. Och det var för sent att backa i denna stunden.

Efter att äntligen relativt vant mig av med den starka doften av weed och alkohol som slog mig som en vägg när man kom i huset, kände jag fortfarande osäkerheten. Jag gick ostadigt genom massor av människor, dansandes, sjungandes, chillandes, allt möjligt. Jag höll osäkert i Justins arm för att kunna känna någon slags trygghet i detta helt främmande läget.

Justin och jag var på väg ut till poolen på baksidan där han sa att hans kompisar skulle hänga. Min puls gick i 200 k/h, och likså mitt hjärta.

"Shoo man." Sa Drake glatt när han såg Justin och mig komma ut till sofforna de satt vid. Det satt säkert ett 20-15 tal personer runt om. Alla kollade upp storögt mot oss och jag kände hur mina kinder blev röda som en tomat. Det var tur att jag hade lite mörkare hud, annars skulle alla dessa rodningar vara så mycket synligare.

"What's hattnin'?" Svarade Justin helt avslappnat. Jag kunde inte förstå hur han var lugn i denna annorlunda situation, fast när jag tänkte efter var det här en del av hans vardag.

"Heey Caylee, allt bra?" Sa Big Sean som satt i änden av en soffa med en klängig tjej i hans knä som visade alldeles för mycket hud i den lilla klänningen hon hade på sig. Men det var så majoritet av tjejerna jag sett hittills klätt sig.

"Ja, allt bra." Svarade jag snabbt med ett blygt leende. Jag kunde fortfarande känna blickarna på mig när jag tittade ner i marken.

Vi satte oss ner på den enda ledig pall som blev ganska trång för båda oss två. Jag blev samtidigt mest bara lättad av att Justin inte lämnat mig och suttit sig långt ifrån. Då visste jag inte vad jag skulle gjort.

"Så vem är gärin, Justin?" Frågade en kille som inte satt så långt ifrån oss. Alla verkade lyssna för att se varför Justin hade tagit med sig en outsider som mig hit. Killen tittade på mig med sina stora bruna ögon.

"Bara Caylee." Hans ord flög snabbt ur munnen. Jag kände hur det högg lite i mig. Var det där för att han skämdes över mig?

Killen tittade än en gång på mig och nickade. Hans svarta korta men högresta hår passade bra till hans mörka chokladbruna hud och svarta kläder. "Det där är Lil twist, eller Chris, min broder."

Jag nickade försiktigt och uppskattade faktiskt att Justin berättade vem killen var.

De andra började sakta låta oss vara och lät deras uppmärksamhet glida iväg till något annat. Jag kände hur en liten tyngd från axlarna släpptes, men en stor del var kvar.

Efter några få tysta minuter ställde sig Justin upp och tittade på mig.

"Jag ska gå och hämta varsin dricka åt oss." Sa han och försökte överrösta musiken och de andra höga lätena. "I think we need it..."

Jag blev generad för hundrade gången när jag hörde vad han sa på slutet. Jag ville inte vara stel, jag ville inte att han skulle skämmas för mig, som han tydligen gjorde. Men jag visste inte vad jag skulle göra för att ändra det.

"Jag följer med." Jag ville verkligen inte sitta kvar alldeles ensam och behöva möta alla dessa nya ansikten. Vad skulle jag göra om någon började prata med mig? Antagligen skulle jag väl bara skämma ut Justin ännu mer.

Han nickade lätt och ledde mig bort från poolen och in i huset. När vi gick började jag fundera på det han faktiskt sagt.

"Eh, Justin?" Han tittade upp på mig med sina stora tindrande ögon.

"Mh?"

"Jag dricker inte alkohol." Sa jag och tittade ner i marken. Jag har aldrig skämts för det, förän nu. Jag kände mig bara ännu mer annorlunda.

"Vad menar du? Har du någon sjukdom eller nått?" Han såg förvirrad ut.

"Nej, inget sådant." Jag skakade på huvudet. "Jag tycker bara inte om att bli berusad, och tanken på att tappa kontrollen." Han skrattade lite innan han gav mig ett slugt flin.

"Alltså, det är konstigt hur din oskyldighet fortsätter förvåna mig." Jag tittade bara nervöst på honom som svar. Han skrattade lätt och tittade ner i marken och flina, precis på det sättet som fick mig att smälta lite inombords. "Men en drink bara? För mig?"

Jag skakade på huvudet, och likså gjorde han därefter. Han drog med mig bort till vad som visade sig vara ett enormt kök, helt smockat med människor och sprit. Han ledde mig bort till ett bord där det fanns en massa dricka och jag blev bara yr av tanken på det. Han gav mig självgott flin.

Jag hade inte en aning om vad som skulle hände härnäst. Jag trodde aldrig att han skulle övertala mig att dricka så mycket som jag gjorde efter det...

__________________________

Så nu är de på festen. Vad säger ni, vad kommer hända? Hur tror ni Caylee klarar alkoholen?

Glöm inte att ge feedback, annars kanske det inte blir några mer kapitel... :/

Kram!