All Bad

Kapitel 9

Kapitel 9

"Här." Var allt Justin sa och gav mig en plastmugg med någon slags blandad vätska i. Jag skakade bara på huvudet. Det var inte så att jag ville säga emot honom eller så, tvärtom, jag ville göra som han sa. Men jag ville verkligen inte bli berusad.

"Justin..." Han gav mig en lite smått irriterad blick och suckade.

"Nej vet du vad vi gör.." Jag kunde se hur hans leende var framtvingat då han ville att jag inte skulle känna mig obekväm, men samtidigt var väldigt otålig. Jag uppskattade ändå hans leende. "Du tar en shot bara." Jag kollade på honom skeptiskt. Han hällde upp kanske lite för mycket för att vara bara en shot. "En.. för mig."

I den stunden gjorde han det jag inte kunde motstå. Han log med det där bländande leendet och tindrade med hans stora ögon som kunde få vilken tjej som helst på fall. Han såg så underbart snygg ut att jag bara ville drunkna i honom, i hans ögon, i hans skratt, hans allt.

En shot kunde väl inte göra något?

**

Jag hällde i mig min fjärde stora shot och kände den bekanta brännande känslan i halsen. Jag gjorde en grimasch när den plötsliga spykänslan kom och kände mig snabbt därefter enormt mycket bättre. Jag fnittrade till.

Jag och Justin satt ute vid sofforna som vi suttit i början av kvällen. Jag hade börjat prata lite smått med de runt omkring och börjat släppa all min osäkerhet. De här människorna var alldeles för sköna.

"Men ärligt, alltså hela den här innocent grejen, är den for real?" Sa Lil Twist, eller Chris, som jag och Justin pratat med kanske mest av kvällen. Han skrattade och verkade övertyga mig om att han inte menade något illa med det han sa.

"Haha, vad svarar jag ens på det?" Jag kunde inte sluta fnittra.

"Svär, det är den." Flinade Justin som satt tätt bredvid mig. Jag skakade bara på huvudet och fortsatte skratta.

"Hur många gånger har du ens druckit alkohol?" Frågade han mig nyfiket utan att döma. Han var verkligen förvånad över mig, verkade det som. Hans ord var relativt slöddriga och man kunde absolut höra och se att han hade en del alkohol pulserande i blodet.

"Alltså det är ju inte så att jag är nykterist eller så... Jag har druckit alkohol. Jag brukar bara inte dricka så jag blir så värst påverkad." Mitt huvud snurrade, men jag fortsatte intala mig själv att jag hade allt under kontroll. "Ett glas vitt är ju gott om jag kanske fyller år." De skrattade ändå åt mig, men jag ignorerade det bara. De var ändå inte taskiga. Det var bara de tjejerna som satt runt mig som tittade snett på mig.

"Fett synd ju. Du är ju rolig såhär." Jag log stolt utan att tänka över vad han egentligen sa.

Konversationen ledde in på något annat och jag började tänka på annat. Jag tittade mig runt för att försöka hitta en öl att sippa på. Till min besvikelse fanns det ingen, så jag bestämde mig för att hitta en. Jag sa snabbt till Justin att jag strax var tillbaka och sedan stapplade jag iväg mot närmaste bord med dricka.

Mina fötter fumlade och rörde sig inte exakt som jag ville. Jag greppade den första oöppnade ölen jag kunde hitta och skyndade mig tillbaka.

Jag hade redan hunnit druckit lite mindre än hälften när jag ställde mig framför Justin som tagit över både hans och min gamla plats. Jag räckte honom ölen för att han skulle dricka och gav honom ett leende. Han svarade mitt leende och klappade lätt på hans knä.

"Sitt här." Han blinkade med ena ögat och jag rös till. Utan att tänka efter så var jag snabbt i hans knä och njöt verkligen av hans närhet. Jag tog in hans doft och tusen tankar huvudet flög runt. Jag lät dock ingen av mina vettiga tankar styra mina handlingar, utan jag gick på impulser.

Jag satt snett över hans lår och tittade på honom när han satt och lyssnade lite halvt på vad någon annan sa. Hans profil såg helt fantastisk ut och jag suktade efter att känna hans felfria hud under mina fingertoppar.

"Justin." Jag fick hans uppmärksamhet snabbt, precis som jag ville. Han tittade på mig och log lite."Vad ska du göra om en vecka?" Jag kunde inte riktigt fokusera när han var så nära mitt ansikte. "Eller inte om en vecka just idag.. En vecka, på fredag! Eller alltså fredag om en vecka? Alltså om fem dagar?" Orden bara dansade ut ur min mun. Han skrattade och tittade på mig som att han tyckte jag var gullig som inte kunde hålla reda på vad jag sa.

"Jadu. Jag vet faktiskt inte riktigt." På några sekunder kände jag lite nervositet över vad jag skulle säga därnäst. "Vadå då?"

"Jag tar min examens då! Graduation, du vet?" Han log och nicka. "Vill du komma då?" Han skrattade lätt och himlade med ögonen.

"Visst." Nickade han. Jag kollade på honom med slugt och tveksamt leende.

"Pinky?" Svarade jag som en liten flicka på 8 år. Han skrattade ljuvligt och skakade på huvudet som i att han tyckte jag var fjantig. Jag tog upp mitt lillfinger.

"Pinky promise." Han skrattade och hakade fast i mitt lillfinger,

Vi skrattade tillsammans och jag hittade mig själv, för hundrade gången denna kväll, beundra hans ansikte. Hans käkben och kindben som ibland spände sig fick mig att bli galen.

Impulserna var igång igen när jag plötsligt tog upp min hand och började följa hans käkben försiktigt. Han log som svar utan att vända huvudet mot mig och förstöra min beröring. Hans hud var så mjuk och len och hans maskulina drag fick min mage att tumla. Beröringen släckte inte min törst efter honom utan fick mig bara att vilja ha mer.

Jag la försiktigt pannan mot hans högra sidan av ansiktet. Det kände som hela min hud brann, samtidigt som att behagliga stötar sändes ifrån mitt ansikte ut till hela min kropp.

Han fortsatte att sitta stilla och det enda han gjorde vara att flina från där han satt, och då förstod jag snabbt att han retades med mig. Han ville att jag skulle sukta efter honom, han ville envisas med mig.

"Justin..." Viskade jag i hans öra med en otåligt röst som verkligen bad om hans uppmärksamhet. Min läppar var bara några millimeter ifrån hans hud och jag snuddade vid hans käke lite för att han skulle släppa sin envisa, och ge mig något slags svar. Mina armar la jag runt hans nacke och axlar och lät de försiktigt rita små cirklar i hans bara hud. "Sluta låtsats som att jag inte är här."

Hans käke spändes och jag visste att hans leende hade blivit ännu bredare. Han vände försiktigt huvudet mot mig så att hans ansikte var rakt framför mitt. Mitt hjärta dunkade och det kändes som att hela min kropp bara drogs till honom som en magnet. Jag visste att han inte kunde motså.

________________

Oj, oj, oj vad händer härnäst? 

Hoppas det är någon som fortfarande läser min lilla fanfic... Rösta och kommentera!