Han följer mig // Instagram, J.B

Jag känner mig som en prinsessa

Klockan hinner slå halv tre innan planet landar på Los Angeles International Airport. Människor bara strömmar ut ur terminalen och alla resenärer vill bara till hotellet och kanske få några timmars sömn. Jag sitter längst bak i planet där det är lugnast. Jag kommer av inprincip sist men mina väskor cirkulerar redan på bandet när jag är framme. Jag försöker skynda mig igenom passkontrollen, säkerhetskontrollen och får förklara över 5 gånger att jag är modell och ska jobba för ett företag som heter Levis här i USA. Innan jag får gå så ringer den ena vakten till Levis kontor, frågor om mig och får efter ett tag bekräftat att jag ska jobba där på lagliga villkor. Jag känner mig inte alls stressad av att en viss Scooter Braun sitter utanför flygplatsens väldiga dörrar och väntar på mig. När alla kontroller är slut så går jag med mina två, gigantiska rosa resväskor ut genom dörrarna och försöker bilda mig en uppfattning av vart bilen kan tänkas stå. Jag har aldrig vart i LA förut. Allt jag ser är svart/orange taxibilar som väntar på att folk ska be dom om en körning.

Längst bort till vänster, bakom en väldig stolpe så står en stor svart van av märket Renault. Den liknar alla de bilar som kändisarna åker i, med tonade rutor och stora dörrar. Registreringsnumret visar DHG197. Jag tar upp telefonen, dubbelkollar att det är rätt genom min och Justins sms konversation och googlar sedan upp en bild på Scooter. Jag går mot bilen och ser mannens ansikte lite närmare. Det är han.

Scooter Braun är Justin Biebers manager. Han är en lugn och harmonisk man med stora framgångar. Han varvar småbarnslivet med att göra musik och tours tillsammans med både Justin och även Ariana Grande. Scooter känner igen mig när jag kommer gåendes med mina resväskor, hoppar ur bilen och går mot mig.

-Hej, Scooter, säger han och räcker fram handen mot mig.

-Oliwia. Jag ler, skakar hand med honom och sedan frågar han om han ska ta mina väskor. Jag tackar, går mot bilens dörrar och ska precis hoppa in innan han säger att jag måste sitta i baksätet.

-Det är tonade rutor där. Det blir så hetsigt annars i media. Varför jag kör dig från flygplatsen osv.

Han ler snällt mot mig och öppnar dörren åt mig. Jag hoppas in och blicken jag möts av är faktiskt lite pinsam samtidigt som jag känner mig som en riktig drottning. På sidorna av varje säte finns en mugghållare och en fjärrkontroll till en TV som sitter fast i mittgången. Ett litet, runt kylskåp står i högra hörnet av det sista tredje sätet och det är fullt med choklad, gummibjörnar och öl. Jag sätter mig bara i sätet, knäpper fast mig och känner ut rumpan värker av alla timmar i flygstolen.

-Välkommen till LA, säger Scooter, startar bilen och åker iväg.

Jag har ingen aning om hur länge vi åkt. Bilen stannar helt plötsligt och jag förstår att jag har somnat och sovit hela resan till Justins hus. Scooter har parkerat på baksidan av ett väldigt, vitt hus och framför den svarta vanen står en orange lamborghini. Scooter hoppar ur bilen, tar ut mina väskor och ställer dom på den lilla gräsplättan på sidan av bilen. Jag spänner loss bältet och hoppar ut.

-Brukar du vara privatchaufför åt tjejer? skojar jag och ger han ett stort leende.

-Nja, kanske inte brukar men det har väl hänt. Han ler tillbaka och börjar gå mot framsidan av huset.

Framsidan är magisk och framförallt stor. Dörrarna är vita och omringas av stora fönster. Längre bort anas en pool och några hundleksaker. Scooter släpar upp väskorna för trappan, men jag avbryter honom vid hälften och tar ena väskan ifrån honom.

-Sorry, jag var tvungen att packa med allt jag hade. Eller egentligen är detta bara hälften. Resten kommer med post i slutet av månaden. Jag hör hur bortskämd jag låter, men måste fokusera på den tunga väskan och får bara ett leende till svars. Scooter öppnar dörren, kör in väskan och går in. Jag går efter. Doften som når min näsa är en svag doft av citron och herrparfym. En helt perfekt matchning om jag får säga det själv. Allt ser kliniskt städat ut och det första man möts av är ett gigantiskt, vitt kök. En trappa upp till nästa våning syns på vänster sida av dörren.

-Jag måste dra vidare, men jag antar att Justin har berättat allt. Mat står ju kylen, inga foton eller videos. Eller ja, du kan la ta selfies eller vad ni tjejer nu brukar hålla på med men inget på sociala medier.

-I know. Justin sa det. Jag ler och försöker dölja min trötthet. Vart ska jag sova?

Scooter skrattar, lägger ner nycklarna i byxfickan och öppnar sedan munnen.

-Det finns 7 sovrum. Alla är renbäddade, städade och klara. Städerskan var här imorse. Det finns ett badrum till varje sovrum. Välj vilket du vill.

-Och vilket är Justins? Jag kanske inte ska välja hans.

-Du kommer att märka vilket som är hans, säger han och ler brett. Jag måste sticka, men ring detta numret ifall du undrar något. Han ger mig en lapp med ett nummer, vänder sedan på klacken, stänger dörren och försvinner. Snart hör jag bilen köra ut från huset igen.

Wow. Huset är verkligen stort. Och vackert. Jag hade kanske förväntat mig en rundvandring eller en förklaring av huset, men nej. Jag får väl utforska själv. En tanke slår mig och jag vill bara filma hela huset, lägga ut på instagram och visa alla bitches att JAG är i Biebs hus. Men jag hejdar mig. Tänk om det finns filmkameror? Hur som helst. Jag får upp för trappan, finner närmaste sovrummet, och somnar nog lika fort som jag lägger ner huvudet på kudden.

Jag känner mig som en prinsessa.

------------------------------

LÄS OCH KOMMENTERA ❤️