Snapchat h.s

4

~Melissa~

Jag la en is påse på min högra axel. Mina mobbare är rätt hårdhänta. Min mobil började ringa på facetime och utan att tänka svarade jag. Elliots ansikte dök upp på skärmen.

-Hej Melissa! Sa han glatt.

-He....

-Vad har hänt!? Avbröt han mig.

Steg hördes bakom honom och Harry kom in i bilden.

-Shit! What happend? Frågade han med.

-Ehm....I...triped? Sa jag lite nervöst.

Elliot och Harry utbyte blickar med varandra. Sedan såg de allvarligt mot mig. Jag kunde se att dem inte trodde på mig.

-Mel! Your hand is wrapped in bandage and you have ice on your shoulder! Sa Elliot argt.

-Um...gotta go. Bye! Sa jag och slängde på luren.

Samtalet avslutades och jag pustade ut. Tills min mobil började ringa igen. Elliots namn syntes på displayen. Jag valde att inte svara.

~En vecka senare~

Jag går med ostadiga ben hem. Mina mobbare ville ge mig lite stryk innan jag gick hem. Jag låste upp dörren och gick in. Elliot och jag har inte pratat på en vecka. Inte heller jag och Harry. Visst Harry skickar snaps som jag öppnar. Men jag svarar honom inte. Jag går förbi spegeln i hallen när jag ser min spegelbild. Ena armen är i bandage, axeln är lite svullen och jag har en blåtira på vänster öga. Min mobil ringde och det stod Elliot på displayen. Jag svarade och satte luren mot örat.

-Hallå? F*ck man hör att jag har gråtit.

-Har det hänt nåt? Frågade Elliots röst.

-Nä, sa jag med likadan röst som innan.

-Mel! Jag är din brorsa och jag känner dig. Vad har hänt?

Jag suckade djupt.

-Jag....jag orkar inte prata om det. Bara ignorera vårt senaste samtal ok?

-Mel! Det går inte! Du har en f*cking bruten arm.

-Stukad!

-Samma sak. Berätta bara vad som har hänt? Är det nån som skadar dig?

Jag blev tyst en millisekund för länge. När jag insåg att jag inte sa nåt blev jag stressad.

-Asså bara glöm det. Jag klarar mig. Snälla säg inget till mamma och pappa!

-Okej, lovar!

-Tack!

-Har nåt nytt hänt då?

-Eh....nä....

-Sluta ljug. Vad har hänt?

-Facetime! Sa jag och bytte samtalet till facetime.

När Elliot fick se mitt ansikte blev han helt chockad. Jag kunde se hur förundran och ilska kokade inuti honom.

-Hey bro who are you talking to? Frågade en röst innan Harry blev synlig i bilden.

Även han blev helt paff när han såg mig. Båda två hade munnarna "lite på glänt".

-What the f*ck happend? Frågade Harry.

-She refuse to tell me, svarade Elliot åt mig.

-It's really no...

-It is a big deal! Melissa is someone hurting you? Frågade Harry.

Frågan upprepades bara. Jag ville verkligen inte svara dem. Hoten mina mobbare gett mig var så starka. Tårarna brände bakom ögonen. Jag vände på kameran mot golvet. Tårarna började rinna ner för mina kinder. Det sved i mitt vänstra öga av tårarna. Jag såg fortfarande Elliot och Harrys ansikten. De såg oroade ut. Jag försökte att vara så tyst jag kunde.

~Harry~

She turned around the camera from her face. But we could still hear her sobs. Elliot and I gave each other a worried look. Was she crying?

-Hey? Are you crying? I asked carefully.

-No, she answered with a broken voice.

-Melissa just talk to us! Elliot said.

-I-I-I can't! Sorry bye! She said quickly and hung up.

The room went silence. No one said a word.

-I'm so worried Harry. What am I gonna do? Something's wrong with her. But she refuse to tell me what.

-How long is it to the next school holiday? I asked.

-One or two weeks I guess.

-Make her come here then. Now she can just hung up on us. But if she comes here, she can't.

-Maybe you're right. Thanks man!