Snapchat h.s

7

~Elliot~

Efter en evig lång flygtur så var vi framme i Luleå. Harry frös men jag var van vid vädret. Vi hoppade in i taxin som tog oss till sjukhuset. Mamma och pappa satt på 9:e våningen i väntrummet. De blickade upp mot mig.

-Hej! Har ni hört nåt nytt? Frågade jag.

Mamma gav Harry en blick. Både mamma och pappa såg väldigt trötta ut.

-No she's still in a operation. Hos did you get here?

-Se took my private jet. Melissa is a friend of mine to, svarade Harry.

Mamma nickade svagt. En doktor kom in och alla reste sig upp.

-Is she okay? Frågade Harry snabbt.

-The operation succeeded. She's asleep. But you can visit her if you want to?  Frågade doktorn.

Alla nickade svagt och vi följde efter honom till ett rum. I rummet fanns en säng som Melissa låg i. Hon hade badage och blåmärken överallt. Det högg hårt i hjärtat av att se henne såhär. Jag gick till sidan av sängen och såg mot hennes sovande ansikte.

-Can I ask a question? Frågade doktorn.

Alla gav honom en svag nick.

-She had a lot of finger prints on her body. And some parts looked like their was sexual used. Does she have a boyfriend?

-No, svarade jag och började ana vad som hänt.

Både jag och Harry fick samma blick. Mamma och pappa var väldigt trött och kunde förmodligen inte riktigt förstå vad doktorn menade.

~Melissa~

Sakta öppnade jag mina ögon. Jag hade en sprängande huvudvärk och nästan varenda del i min kropp var öm eller gjorde ont. När synen kom in i ögonen insåg jag att jag befann mig på ett sjukhus. Det syntes solklart på rummet. Bredvid sängen jag låg i satt Elliot och....Harry? Båda två sov och såg väldigt trötta ut. På bordet bredvid sängen fanns en coca cola flaska. Jag var törstig och flaskan var helt orörd. Så jag stäkte mig fram för att greppa tag om den. Sedan öppnade jag den. Ljudet av kolsyra väckte både Elliot och Harry.

-Melissa? Flämtade Elliot och gnuggade sig i ögonen.

-Får jag ta? Frågade jag och nickade mot flaskan i mina händer.

Elliot nickade. Jag skruvade av locket helt och drack upp halva flaskan. Det släckte törsten och jag la tillbaka flaskan på bordet. Elliot och Harry studerande varenda rörelse jag gjorde.

-H-how are you? Frågade Harry.

-Better, sa jag och log.

-What happened?

Jag la mig ner i sängen igen.

-I don't wanna talk about it, svarade jag.

-Melissa! We are serious! Who's hurting you? Do you get hurt often? Frågade Elliot oroligt.

-My bullies, mumlade jag lågt.

-What? Frågade Harry.

-My bullies like to hurt my almost every day, sa jag och vände bort blicken från dem.

Tårarna var nära på att forsa fram. Jag ville verkligen inte börja gråta.

-How long? Frågade Harry med sammanbitna käkar.

-Since Elliot moved to London.

-That's two f*cking years ago!! Utbrast Elliot i ren ilska.

Tårarna började tränga sig fram i mina ögon. Jag blinkade för att få bort dem. Men det kom bara nya.

-Why didn't you tell us, Elliot or your parents? Frågade Harry upprört.

Jag kunde inte svara. Om jag gjorde det skulle min röst bryta ihop och tårarna skulle börja välla fram. En ensam tår rann ner för min kind. Jag torkade snabbt bort den.