Two worlds

Kapitel 2- Rädda mig!

Jag skrek... och blundade mina ögon hårt.
Det blev tyst igen så jag öppnade ögonen sakta. Det var mörkt och jag var på ett tak. Vänta...!!! Jag är på ett tak?!?
Varför är jag här? Hur? När kom jag hit? Vad hände?
Jag blev förvirrad och kände mig rädd och nervös. Jag skulle precis gå när jag nästan snubblade på någon.
Det var en ung kille. Kanske vid min ålder. Han hade svart hår och hans ögon var snygga men också fulla av sorg.
Han såg bekant ut. Han låg där på golvet medan det rann blod från hans mage. Han var skadad...
"Ursäkta!! Kan du höra mig?? Vad hände?" Frågade jag förvirrad.
"Rrr..ädda ..... m..ig" sa han med svagt röst.
Jag satt mig snabbt ner bredvid honom och började lyssna på hans andetag och hjärta.
Varför undrar ni? Hallå, jag är en doktor!!
"Vänta lite, jag kommer snart." Sa jag och sprang snabbt ner för att hitta hjälp. Jag försökte att ringa 112 men det fanns ingen signal på min mobil.
När jag hade gått ner en våning kom jag in i ett kök där flera kockar lagade mat.
"Eh ursäkta, vem är du? Sa en av dom.
"Hinner inte förklara. Men kan ni ringa ambulansen. En man ligger i taket och han är svår skadad.... Och jag lånar det här"sa jag och tog en liten sax och ett tyg.
Jag sprang snabbt upp till honom och började klippa hans skjorta. Han hade blivit knivhuggen och skjuten. Jag försökte ta ut kulan och lyckades stoppa blodet som rann. Sedan knöt jag tyget runt om hans sår.
"Ahh, allt är klart." Sa jag.
Men vänta! Han andades inte!!!
Jag gjorde snabbt CPR.
"Kom igen, kom igen!"
Jag var tvungen att göra mun mot mun saken.
Jag gjorde det... om och om igen.
"Gud, detta är min första kyss.." sa jag och gjorde det igen.
Som tur var kom han tillbaka. Och ambulansen hade kommit också.
När han skulle tas till ambulansen följde jag efter. Han kollade på mig med sina blåa ögon. Han var snygg. Vänta vad säger jag?!?
Då insåg jag en sak.. han liknade...Kevin.. i komik boken. Inte bara lik utan mycket lik.
Vänta...?! Det ÄR Kevin!!
Jag följde hans blick tills han var i ambulans bilen och dörrarna stängdes.
Framför mig kom det upp lysande skriven text.
"Fortsättning följer..." stod det.
Nu fattade jag ingenting.! Vad är det som händer??
Efter ett enda ögonblick var jag i pappas rum igen...
Var detta allt dröm eller?
På skärmen såg jag Kevin i ett tak och han blödde... exakt som det jag såg....!
"Yonnah!" Hörde jag JenSi ropa efter mig.
"Ja? Har du ringt polisen?"
"Nej det behövdes inte. Vi hittade honom. Han var och promenerade ute som du sa" sa han lättad.
"Va? På riktigt? Va bra. Men... hur länge har jag varit borta?
"Vad menar du med borta? Jag gick ju ut från rummet för att ringa polisen för typ 5 min  sen." Sa han undrande.
"Va!? Bara 5min.. men jag var ju borta typ i en eller två timmar eller sånt..." sa jag .
"VA? Nej vad menar du?"
"Ehh... inget glöm det bara."
Jag sa att jag måste till jobbet till JenSi och han sa att det var inga problem.
När jag kom till jobbet var chefen jätte arg. Han var på sin morrande hund humör som vi i jobbet brukar kalla det för.
Efter att jag har gjort mitt arbete kom plötsligt  chefen  in i mitt rum.
"Varför är du med i en komik bok. Kan du inte snälla säga åt din pappa att det passar inte. Jag förstår att din pappa älskar dig. Men måsta den nya karaktären vara DU?!" Sa han.
Och jag hade min haka öppet. När hade pappa hunnit skriva klart nästa kapitel? Och vänta... var JAG den nya karaktären??!
Jag öppnade genast komiken från datorn och såg... mig i samma kläder som igår... samma plats.. samma person jag räddade... samma scener som hände mig igår..
Hur visste pappa det?! Det är nåt som inte stämmer här.....
————————————————————————————————————————
Hej bästa ni!!
Som ni ser är det här den andra kapitlet av min andra bok.
Vad tycker ni om den?? 1-10. Skriv det i kommentarerna!
Vill ni att jag ska fortsätta med den. Jag ser att det är inte så många som läser det här.
Men tack att ni läste och glöm inte rösta och kommentera😉😘