Two worlds

Kapitel 8- Du kommer inte att klara av sanningen...

"Din tid är ute..."

~Yonnahs perspektiv~
Snälla skjut inte!!
"BAANG!!" han sköt mig.
Han sköt mig...
Jag kollade ner på det stället han sköt men....såg inget.. Och jag kände ingen smärta alls...
Vad fan händer?!
J-jag är död? Är det här min själ? Nej.nej.nej. Snälla! Jag kan inte bara dö sådär!? Nån....hjälp mig!
Plöstligt började jag skaka och allt blev svart...IGEN!

***

~King's perspektiv~
Snälla Kevin, gör inget dumt nu! Snälla! Jag stod bakom dörren och lyssnade på deras konversation.
Plöstligt "BAAANG!" Hördes det från rummet, och det blev knäpp tyst..Nej, det kan inte vara sant?! Sköt han henne?
Är han sp-störd eller. Försöker hota nån som kommer att svimma när som helst.
"HÖRRU, KEVIN?! VAFAN GÖR DU IDIOT? SKÖT DU HENNE ELLER? VARFÖR BLEV DET SÅ TYST? ELLER BLEV DU SKJUTEN ISTÄLLET, ELLER?" Skrek jag av frustration.
Fortfarande tyst..
"Ni dissar mig va? Ge dig nu Kevin det är inte roligt!" Sa jag och bankade på den stängda dörren. Han hade direkt stängt den när jag hade gått ut.Jag börjar bli orolig nu!

***

~Kevins perspektiv~

J-jag sköt henne...jag sköt henne på riktigt!
Jag tänkte inte mig för och—
"KEVIN, SVARA FÖR FAN!" Sa någon bekant röst bakom dörren.
Jag blev chockad över det jag gjorde och...jag bara sköt. Jag kunde inte kontrollera min ilska. Jag ville verkligen veta svaret för mina frågor!
Jag kollade ner på hennes mage.......men...det blödde inte! Det var inte någon hål heller på hennes skjorta! Va?! Är hon ett spöke eller vad?
Hon var vid chock, och var krit vit i ansiktet. Jag hade skrämt upp henne för mycket...
Hon kollade plöstligt på hennes mage och...svimmade.
VAD HAR JAG GJORT!?

Jag tog upp henne snabbt i bridal style och la henne på sängen. Jag gick mot dörren och låste upp den. Jag var fortfarande förvirrad så jag kollade bara ner mot marken.
"Kevin, jag bryr mig inte! Jag ringde och berättade allt för Jessica och hon kommer om 5 min! Du kan i te bara göra sådär? Sköt du....verkligen...henne" sa han med en arg röst och stirrade på mig. King kollade in i rummet och såg att Yonnah lade på sängen.

"Vad hände Kevin? Varför svarar du inte?!" Frågade King och skakade om mig men jag brydde mig inte,
Jag bara stirrade mot golvet och mindes hur ingenting hände när han sköt henne,. Vad händer egentligen?
Sen så mindes jag hur King sa att han hade ringt Jessica! Nej! Snälla, det är tillräckligt med drama här!
"VARFÖR RINGDE DU JESSICA!? DU VET VÄL ATT HON KOMMER ATT DÖDA MIG ELLER HENNE OM HON KOMMER NU!?" Skrek jag på King.
King var chockad över min plötsliga reaktion.
Då ringde nån på dörren. Åh nej, Jessica är här!? En av betjänterna öppnade dörren och Jessica kom in stormande in i rummet.

"Kevin?! Vad har du nu gjort!? Är du galen?" Skrek hon.
"Jag har ringt polisen att hon är här. Du får inte bli anklagad igen. Säg att hon försökte döda dig så—" sa Jessica nervöst men blev avbruten.
"Nej Jessica! Man kan inte bara klaga andra för det man själv har gjort. Det är samma sak som när mördaren skyllde på mig, att jag döda min familj! Och ja! Jag sköt henne och jag kommer erkänna det! Men....problemet är—" förklarade jag strängt men blev också avbruten.
"Nej, jag bryr mig inte Kevin! Jag ringer nu!" Sa hon och tog upp mobilen och började trycka in numret.
"Hallå, är det här polisen? Jag skulle vilja anmäla en mordförsök. Ja tack, du vet själv vart!" Sa hon när polisen svarade.
"VAD HAR DU GJORT!? GÅ UT HÄRIFRÅN NU! JAG VILL ALDRIG SE DIG MER, HÖR DU DET?!" Skrek jag och pekade mot dörren.

Hon vände klackarna och började gå mot dörren, efter några sekunder var hon borta.
Då ringde dörren igen! Nej, det var polisen!

Förlåt mig Yonnah! Ville aldrig att det skulle hända så...

***

~Yonnahs perspektiv~
När jag vaknade stod fyra personer framför mig.
"Vi är från polisen, du blir gripen för mordförsök och du har rätt till en advokat." Sa en av dom, medan den andra tog min avhänder och låste. Vad är det som händer? Mordförsök? Vem? Hur? När?
Jag fattar ingenting, kan nån berätta för mig vad som händer?!
Jag blev dragen ut ur huset, jag kollade sorgsen mot Kevins klar blåa ögon. Sedan gick jag in i en bil. Jag skulle till fängelset. Jag skulle bli en fånge. Jag hade blivit kriminell, bara för att Kevin sköt mig och jag svimmade? Det här världen är konstig!

Jag kan inte tro mina öron, att det var Kevin som hade anmält mig. Jag förväntade mig bättre från honom faktiskt!
Nu skulle jag stanna i fängelset tills jag får möjligheten att åka tillbaks till min värld. Till min pappa, till mamma, till JenSi och vår vansinnige chef...

***

Efter en månad
~Kevins perspektiv~
Det har nu blivit en månad för Yonnah att sitta i fängelset. Jag tycker synd om henne, jag vill hjälpa men...hon måste svara på mina frågor först. Så jag bokade en tid för en besök.

När jag kom in i rummet satt Yonnah bakom den tjocka fönstret. Kollade bara ner med sina sorgsna ögon.
"Hej..." sa jag sakta och satte mig framför henne.
"Länge sen..." svarade hon.
Hon kollade fortfarande inte på mig. Vad är det med henne? Sårade jag henne?
"Jag har kommit hit för att ge dig en chans" sa jag.
"Huh? En chans, va?" Sa hon kallt och skrattade.
"Du skojar med mig, Kevin! Efter allt du har gjort mot mig kommer du här om en månad och bara "jag har kommit hit för att ge dig en chans" blä blä..Chans? Huh?" Sa hon kallt och kollade på mig med sina tomma, kalla ögon.
"Berätta, din hemlighet! Berätta varför det hände som det hände. Berätta varför du räddade mg, en främling på gatan?," skrek jag mot henne och formade min fist till en knytnäve.
Hon var tyst.

"Vet du va? Jag hatar dig! Jag önskar att jag aldrig träffat dig. För jag ångar verkligen det. Sen jag mötte dig har det hänt problem och trubbel. Försvinn som du gjorde förut! Kan du inte det eller?" Skrek jag ännu en gång.
Hennes ögon formade tårar. Jag visste att jag sårade henne. Jag ville att hon skulle bli sårad. Jag vet inte varför. Men jag ville ta ut min ilska på henne..
"Du kommer inte klara av hemligheten, Kevin. Du kommer att ångra att du ville lyssna på det. Du kommer ångra dig för att du sårade mig såhär..." sa hon, hennes blick ner mot marken igen.
Sedan började hon att bli genomskinlig och efter bara några sekunder...försvann hon...

Inte nu igen!
_______________________________________
Den här kapitlet var speciellt för dig Mathking6427 .
Hoppas du gillar den😘😘

Husniya2004