Two worlds

Kapitel 4- Varför räddade du mig?

~Yonnahs perspektiv~
Jag var i Kevins värld igen...
Platsen där jag stod hade blivit en kiosk istället för en busstation. Men sjukhuset stod i sin vanliga plats. Men en sak hade ändrats på sjukhuset. Namnet...
Istället för Daebaek sjukhus stod det Nohjin sjukhus. Precis som i boken...
Så det var sant... det finns en parallell värld. Men varför hade inte pappa sagt det tidigare?
Men jag hade på mig mina vanlig kläder ändå om jag är här.. Så detta är realistisk, eller...

Då kommer jag på vad JenSi hade sagt.
Nej om jag inte gör något kommer Kevin dö?!
Jag börjar springa mot sjukhuset, och jag springer det snabbaste jag kan.
Jag kommer in och kollar från mobilen i komik boken, och kollar vilket rum Kevin hade. Såklart är det VIP.
Jag öppnar dörren och ser att kvinnan börjar göra spruta på Kevin. Nej, det är hon som förgiftar honom.
Då springer jag fram och puttar kvinnan, och tar bort sprutan.
"Vad är det du håller på med?!" Hör jag en röst bakom mig säga.
När jag kollar bakåt ser jag att det är KING!! OH MY HOLY SHIT!! Detta är verklighet, eller?
Jag börjar snabbt förklara varför jag tog bort sprutan och puttade kvinnan.
"Hon ville förgifta dig med detta. Detta är en dödlig gift." Sa jag.
Kvinnan som var chockad blev rädd och sprang ut. King befallde vakterna att fånga henne.

"Hur visste du detta..? Och... det är du igen.... du som räddade mig. Du räddade mig igen, men varför? Varför räddade du mig?" Sa Kevin.
Och jag var inte säker om jag kunde svara på alla hans frågor. Om jag svarar kommer han tro att jag har blivit galen eller att jag hittar på..
"Ehh.. jag råkade se att kvinnan hämtade giftet, så jag var nyfiken och följde efter. Och det som hände i taket....ehhh.... jag är en doktor och jag råkade vara där... när du var skadad.... vem som helst skulle rädda dig då....eller? Hehe..."
"Hur vet jag att du talar sanning?" Sa Kevin.
"Ehm, jag räddade ju dig från förra gången och det betyder att jag inte vill dig illa." Svarade jag.
Då öppnades dörren och in kom Jessica.
"Jag hörde att du blev nästan förgiftad. Är du ok?" Frågade Jessica.
OH SHIT, säg att jag drömmer snälla. Hon ser exakt ut som i boken..
"Vänta, vem är du?" Säger Jessica till mig.
"Hon är den som räddade mig från en vecka sedan."sa Kevin.
"Jaha, så det är du. Du är faktiskt vacker som vittnet sa. Eller hur Kevin?" Frågade Jessica.
"Ehm... eh ja väldigt vacker." Sa Kevin och man kunde se hur han flinade.
Asså är han seriös!
"Säg inte att jag är vacker om du inte menar det.." säger jag tyst så att man kan höra iaf.
"Eh, vad menar du?" Sa Jessica.
"Men hallå, när ni pratade om mig sa du att jag var inte vacker." Då ångrar jag vad jag sa nyss.
Dumma, dumma Yonnah!!

~Kevins perspektiv~
Vänta, vad sa hon nyss? Hur visste hon vad jag sa? Hon var inte ens här då!
"Vad är det du säger, hur visste du det!" Säger jag åt henne.
"Ehh, du vet självkänsla. Jag bara gissade, typ." Svarade hon.
Då kände jag hur jag rodnade. Pinsamt...
Men jag var väldigt tacksam över att hon räddade mitt liv. Och det känns som om hon har nåt med mig och göra. Det är väldigt skumt hur hon beter sig, hur hon vet vad som kommer att hända och hon visste till och med vad jag sa om henne. Är inte det skumt?
Var kom hon ifrån...?
"Ehhh....kan jag få prata i enrum med Kevin" sa hon plötsligt.
Vänta, hur visste hon mitt riktiga namn? [Så ni bara vet har Kevin ett falskt namn som är Charles. Och ingen förutom han själv,King och Jessica vet hans riktiga namn]

"Eh ja, visst" sa jag och skickade ut Jessica och King.
"Det är så att jag vill inte att du ska avslöja mitt identitet till polisen. Jag Ehh.. har en anledning till det men kan tyvärr inte säga vad det är." Sa hon.
Varför måste hon vara så skum?
"Varför.... jag vill att du ska säga anledningen, annars kan jag inte lova dig." Sa jag.
Jag såg hur hon blev nervös.
"Snälla.... men okej då! Jag berättar efter att du har kommit ut ur sjukhuset." Sa hon.
"Okej, deal!"
Sedan så ringde jag King och befallde att dom inte avslöja hennes identitet och att säga att dom inte såg henne.
"Men... du vet ju vad jag heter oså. Är inte det lite orättvist att jag inte vet ditt namn.."sa jag sakta.
Hon skrattade lite och jag kunde se hennes smil-gropar i båda kinderna. Det var gulligt..
Vänta, vad säger jag..
"Aaa visst får du veta mitt namn. Jag heter Yonnah" sa hon och log fortfarande.
"Trevligt att träffas då, ahaha" sa jag och log tillbaka.
"Men du, jag måste gå innan polisen kommer för att fråga dig om kvinnan oså. Men vi ses väl då?!" Frågade hon.
"Aa såklart" sa jag och hon sprang ut.
Kanske är hon inte så illa ändå...

~Yonnahs perspektiv~
När jag sprang ut kom jag till stationen igen och satt där. När skulle jag komma hem igen? Har inte kapitlet i boken tagit slut? När kommer det ta slut... vad ska jag gör så att det tar slut?
Precis när jag tänkte på det började allt gå snabbt. Alltså för snabbt. Det blev mörkt, ljust människorna rörde sig snabbt och bilarna oxå. Vad är det som händer??..