Kapitel 3- Vem är den mystiska tjejen?

42 8 0
                                    

~Kevins perspektiv~
Jag vaknade av att något stack mig på armen. När jag vaknade var jag på sjukhuset. Det var sjuksköterskan som tog blodprov. King satt framför mig på soffan.
Rummet jag var i var ett VIP-rum, och det var stort.
King såg att jag hade vaknat och kom fram till mig.
"Mår du bra, Kevin? Du har väl inte ont nånstans. Behöver du nåt?" Sa han oroligt och lät som en förälder.
"Är jag din bebis eller?! Ja, jag mår bra såklart!" Sa jag och skrattade.
"Tack vare tjejen som räddade dig!" Sa han.
"Aa, juste. Har ni hittat henne?" Sa jag.
"Nej, vi har letat överallt. Till och med på kamerorna syns hon inte. Det är som om hon bara försvann, POOF!!!" Sa King.
"Hon kan ju inte bara försvinna sådär?!" Hördes det en röst vid dörren.
Det var Jessica. Min assistent. Och min barndoms vän.
"Finns det ingen dörr att knacka eller?" Sa King strängt.
"Men du, jag har lika rätt att vara här som dig" säger hon och blänger på King.
"Sluta ni båda. Man tror att ni är två nygifta som bråkar." Säger jag och skrattar.
King och Jessica kollar på varandra men snabbt vänder om igen.
"Jag har kollat och frågat hos polisen. Dom har inte hittat några bevis på att hon var där." Sa Jessica.
"Jag är säker på vad jag såg, Jessica. Och jag tror att hon har nåt med mig och göra." Säger Jag.
"Ehh... vad menar du?" Frågar Jessica.
"Att hon är nyckel till mitt liv." Säger jag
Jessica blir stel en stund och sedan kollar på King.
"Har du blivit förälskad i henne, eller? Men vittnen sa att hon var vacker. Såå det kan ju vara möjligt." Sa King och kollade retsamt mot mig
"Jag? Förälskad? Nej, du. Och hon var inte särskilt vacker heller." Svarar jag.

~Yonnahs perspektiv~
"Sa han nyss att JAG var inte vacker?".
Jag satt och läste ur komik boken. Och sen plötsligt säger han att min karaktär var inte vacker. Nu skämtar du med mig.
Min chef kom in och det verkade som om han var på en bra humör.
"Om jag kollar på dig så är du faktisk inte SÅÅ vacker. Kevin hade rätt." Säger min chef och skrattar.
Jag himlar med ögonen.
Det är nåt skumt som pågår. Igår sa JenSi att pappa ville döda Kevin. Men sen så lever han igen p.g.a mig?
Min telefon ringde och jag såg att det var JenSi.
"Hallå, har min pappa ändrat sig eller." Frågar jag.
"Nej Yonnah! Vi var först glada att han lät Kevin leva. Men nu har vi fått en uppgift att rita när en kvinna i sjukhuset får en telefonsamtal där någon säger att förgifta Kevin. Han kommer dö igen!!" Sa JenSi.
Nej, det är inte sant. Vad är det som händer med pappa?
"Jag ska prata med pappa. Jag ska försöka övertala honom att inte döda Kevin." Säger jag och lägger på.
Sen ringer jag pappa och går ut. Mon arbetstid var över. Klockan var 8 pm.
"Yonnah, du måste vara försiktig" hör jag min pappa säga bakom luren.
"Pappa, vad är det som pågår? Varför måste jag vara försiktig? Och förresten hur visste du vad som hände mig igår? Det som du skrev och ritade i komik boken hände exakt mig!
"Jag sa åt dig att vara försiktig. Och bry dig inte!" Sa han stängt.
"Det var inte du som ritade det.... eller hur?"
"Det som hände mig var sant! Pappa... finns det en parallell värld?"
"JA, DET VAR SANT! DÄRFÖR SKA DU INTE BRY D—" mer hann inte pappa säga.
Telefonsamtalet var avbrutet och jag hade inte signal. Jag skulle precis gå iväg, när jag märkte....att jag inte var vid min värld längre.
Jag var i Kevins värld igen...
__________________________________________________________
Hej guys!
Förlåt för en sen uppdatering. Det har hänt så mycket oså. Men jag ska försöka att uppdatera snabbare.
Och tack för 25 läsare! Men kan vi nå till 50 läsare kanske?
Tack för att ni läste och jag hoppas ni gillade kapitlet!
Men vad tycker ni.? Vem shippar ni med vem? Skriv i kommentarerna.

Husniya2004

STAY NICELY

Two worldsWhere stories live. Discover now