Touché

~7~

Jag vaknar av att någon skakar lätt på mina axlar och jag känner att kudden är lite fuktig, förmodligen från mina tårar inatt. Jag öppnar ögonen och ser Adam som kollar på mig med höjda ögonbryn. "Oh damn Ann, have you cried, you look like a panda?". Jag ger honom ett fejk leende och ljuger, "No...". Han ger mig en 'sääääkert' min och jag säger bara, "Even if I did, why would that matter?", han höjer sina axlar medans jag sätter mig upp och sedan går till en helkropps spegel på väggen bredvid en vit dörr. "What's behind this door?", frågar jag, "It's a 'WIC'" svarar han lätt. "A wic?", jag höjer ena ögonbrynet och vänder mig mot Adam som nu sitter på min säng, "It's short for 'Walk in closet'", jag nickar. "K", säger jag medans min mage kurrar, "When's breakefast?", han ler, ställer sig upp och går mot dörren. "It's now and it's also the reason why I came here, don't you remember?".

"Right, sorry I forgot...", jag går efter honom ut i korridoren, med fortfarande bara hans hoodie och mina pj's på (Man skulle kunna tro att jag inte har några byxor elr shorts på, men jag lovar, det har jag). "It's fine, Ann", vi svänger till vänster, ner till en annan korridor och efter vi har passerat några dörrar så kommer vi till en stor (och öppnad) dubbeldörr. "Why do you call me Ann?", han höjer på axlarna, "I thought I could give you a nickname", jag höjer också på axlarna och säger, "Well well, its better than hot stuff" och han nickar. Medans vi går in vänder alla i rummet sina blickar mot mig och Adam.

"What are you looking at?" säger Adam aggressivt och dem vänder tillbaka sina blickar till sin frukost.

Matsalen eller vad man ska kalla den, ser precis ut som i skolan, fast mindre eftersom att vi är i ett hus. Han leder mig till ett bord där Austin, Tyler och några andra sitter och vi sätter oss ner. Jag sätter mig ner mellan Adam och någon anan kille från deras gäng. Den okända killen lägger ena armen över mina axlar och säger, "Sup girl". Jag sitter stelt kvar och ärligt talat ganska rädd, men jag säger, "E-em w-who are you?". Han kollar på mig med en fejkad förolämpad min med ena handen så sitt bröst. "How can you not know who the greatest and the best shooter is?!", jag kollar förvirrat på Adam och sedan tillbaka på killen och säger, "W-well I came yesterday a-and it's not like I want to be here...".

Austin kollar argt på mig "What is she doing here?", "Chill bro it's just breakfast, let the girl eat" säger Adam och byter ämne när Austin blänger hårt på honom och säger, "Aaanyways, this is Zac and Zac you know who she is I suppose?" introducerar han. Han nickar med ett lite pervigt leende (enligt mig), "Obviously, she's the girl who stole our reward, An... something?", "...Anastasia Mccann" fyller Austin i och alla nickar (asså alla runt bordet som höt konversationen).

-Adam's perspektiv-

Hon ser ganska stel ut, jag måste få henne att vänja sig med gänget, annars så kan det bli ganska svårt och hon kommer bli så ensam (om man inte räknar med mig då). "Ann, lets gi and get something to eat, shall we?" hon nickar snabbt och ställer sig upp och sedan går vi tillsammans mot cafeterian och hämtar lite frukost.

När vi kommer tillbaka till bordet, frågar Tyler, "Why do you call her Ann". Jag höjer axlarna och precis innan jag ska säga någonting, så säger Ann, "Because he can and it's better than hot stuff". Alla förutom Austin som såg så arg ut att han snart skulle brinna upp, runt bordet 'ooooade' och skrattade, men blev tysta när dem såg agra Austins min.

Jag byter ämne för att Ann inte ska hamna i trubbel för det hon just sa, "Sooo, are you excited for the party tonight?". Hon stelnar till en än gång och kollar sedan på mig med ett fejkat leende, "s-sure...". För att vara ärlig så tycker jag lite synd om henne, hon har inget annat val än att stanna här och "vi" är ju inte direkt dem bästa för henne. Det ända jag kan hjälpa henne med är att vara hennes vän, då är hon inte helt ensam iallafall.