Touché

~25~

~Anastasia's perspektiv~

Jag vaknar på ett kalt stengolv i ett mörkt rum, som dem slängt in mig i efter att ha kidnappat mig. Kidnapped from my kidnappers? huh.

Jag måste vara i någon källare eller något liknande. Jag flyttar min hand för att dra bort håret från mitt ansikte, när ett ljud av en kedja hörs. Jag hoppar till lätt, men när jag inser att den är fastsatta, hårt, runt mina handleder och fötter, vet jag inte direkt vart jag ska göra.

Jag tar tag i kedjorna och drar i dem hårt. Dem sitter fast i golvet som om dem var en del av det. Fuck, what should I do?!?!

Jag sätter mig med mina knän uppe vid bröstet och håller om dem. Att rummet är becksvart gör det inte häller bättre för min mörkrädsla.

This can't be happening again! En gång när jag gick i sexan, så var några av Liam's kompisar på mig. Det var slutet av skoldagen och dem flesta hade gått hem redan. Liam's kompisar jagade mig igenom korridorerna och eftersom att alla dörrar var låsta, så kunde jag inte gå in och gömma mig någon stans.

Jag hade sprungit ett tag tills jag bara kunde höra deras fotsteg från ett bra avstånd. Jag hittade tillslut en olåst dörr, så jag gick in och gömde mig där.

Jag hann inte se vad det var för rum direkt, men det var ganska litet med saker i, så jag antog att det var de som set var.

Dem hittade naturligt vis mig, men istället för att dra ut mig därifrån i mitt hår och slå ner mig (som dem brukade göra), så skrattade dem bara och låste dörren.

Jag bankade allt jag kunde, men det ända dem gjorde var att gå därifrån. Inte förens nästa dag, öppnade vaktmästaren dörren och jag sprang fort ut. Vår vaktmästare var inte den trevligaste, så man stannade helst borta från honom.

Det var från den händelsen, som fortsatte att hända, som jag fick min mörkrädsla. Ibland kunde dem låsa in mig i rum hela dagar och lärare har omedvetet räddat mig med att öppnat dörrarna för att börja med sina vanliga skoldagar.

Det är hemskare än det låter, faktist, och alla minnen som jag önskar att jag kunde glömma, kommer forsandes tillbaka.

Plötsligt hör jag ett klickande ljud, som ett lås på en dörr och det skiner starkt i mina ögon. Jag lyfter min ena arm för att blockera ljuset från mina ögon.

"She's awake" hör jag, från vad som låter som utifrån rummet jag är i.

Fem gestalter kommer in i rummet, två ställer sig vid dörren som vakter, I guess, två ställer sig framför mig och en tänder lampan i taket innan han ställer sig framför mig också.

Jag svär tyst när det starka ljuset från taket blir för starkt för mina ögon.

"So this is the well known Anastasia West, soon to be mrs. Scott" säger killen i mitten och går fram till mig med ett nöjt leende.

Jag höjer ena ögonbrynet, "W-what are you talking about? mrs.scott?"

Han skrattar lite nöjt och kollar sedan bak på dem andra killarna som gör samma sak. Jag kollar på dem lite irriterat men ändå förvirrat. Why are they laughing? Killen som nyss pratade kommer fram till mig och lutar sig framåt ca 3 cm från mitt öra och säger nöjt, "Don't tell me your little unkle didn't tell you about his plans for you and your future husband Christian Scott?".

Han backar bak lite för att sen min reaktion, vilket han också får. Jag skakar huvudet och kollar ner i mina knän, "He would never do that. I just- I just found them... you just don't marry away your family right after you.. got me back." det börjar som en viskning men slutar med en besviken normal ton.

"Well, that's exactly what he's doing hun-" jag avbryer honom. "You're lying!", ändringen av tonen i min röst får honom att hoppa bak lite.

"Well well-" jag avbryter honom igen. "No quiet. First of, he would never marry me to a compleet stranger like Christian and defenitely not right after we reunited. Second of, Im only 17 and I don't even want to get married yet!"

Han ställer sig upp och slår mig hårt över kinden så att jag ramlar åt sidan. Jag stönar till och håller min hand över min kind, "Don't ever tell me to be quiet" säger han och ger mig en arg blick med sina mörka ögon.

Jag spottar honom i ansiktet och precis innan han ska slå tillbaka så sätter jag armarna över huvudet i försvar... men inget händer.

Jag tar bort armarna från mitt ansikte och kollar upp. Där står ingen annan än Christian, hållandes hårt i den arga killens arm som just skulle slå till mig, "Jim, stop" säger han och ger Jim (den arga killen) en blick. Han suckar argt, ställer sig upp och går till dem andra.

"So" han tar några steg mot mig, hukar sig och lägger två fingrar under min haka. Han lyfter min blick mot hans, "Hello again" säger han med en tom blick. Mina andetag ökar och jag är bara allmänt förvirrad.

Jag öppnar munnen för att säga något, men orden kommer inte ut. "You look starteled, something the matter?" dem skrattar och jag drar bort mitt ansikte ur hans hand.

"What's wrong with you?!" skäller jag och flyttar mig bakåt. Han skakar på huvudet, "Silly little, helpless, Anna" säger han med långa mellanrum mellan orden, medans han tar små steg tills han står bakom mig. "Nothing is wrong here. Can't you see. Everything went just as planned", min blick är fast på kedjorna runt mina händer.

"B-but, I don't understand. Why are you doing this?", han hukar sig och viskar i mitt öra, "Why?" hans läppar nuddar mitt öra, vilket får mig att rysa. "Because I saw an opportunity and I took it", viskar han som svar.

————————————————————————————————————————
Hellu (fem hundra år senare)...
I'm SOOOOOOOOOOOOOOO sorry att jag inte har uppdaterat på typ ett år! Honestly har jag ingen anledning till varför jag inte har gjort det... men... det är bara mycket som har ändrats irl och... aa, det är ganska mycket som händer när man är obsessed med den största boy-band gruppen i världen just nu (BTS)+ har precis sökt till gymnasiet, såååååååå aa.

En annan sak också- JESUS CHRIST 11K LÄSNINGAR DET ÄR JU HELT GALET!!!!!! (För mig iallafall) Tack sååÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket asså!!!!<3

Och once again, I'm so sorry för att jag inte uppdaterat på legit ett år och att denhär uppdateringen är SÅÅÅÅÅ kort, men I felt like ni deserve att få iallafall nån liten uppdatering ;) Baiii now;p

(har inte kollat igenom den här/renskrivit den så sorry för min hemska svenska heh)