Touché

~20~

Austin och Sophie står helt tysta på ena sidan av rummet, Chase står på andra sidan och jag står i mitten med bossen stirrandes in i mina ögon.

"Well, someone better start talking", säger han lite irriterad pga. att ingen har sagt ett ord på dem senaste 4 minuterna.

Chase tar några steg mot mig, tar tag i min arm och drar mig fram till bossen, som för tillfället stod några meter framför mig. "Ehm... I-I" stammar jag fram, men ju längre jag kollar in i hans svarta ögon, så blir jag bara räddare och räddare.

"You, what?" snäser han, "She-" avbryter Austin och ställer sig sedan emellan oss. Hans rygg och armar är spända och man kan se hans välformade muskler. "Is James West's daughter.", han skrattar "and how do you know that?", han stelnar till "We kind of... killed him and she was in his house".

Hans ögon mörknar till en svartare nyans är jag någonsin sett förut, vilket skrämde mig. Han tog fram en pistol ifrån insidan av hans kavaj och riktade den mot Austins huvud.

Dem stirrade in i varandras ögon, "How dare you!", säger han och laddar pistolen. "You'll pay for this", precis innan han skjuter så sätter jag armen framför Austin och precis då avfyrar han.

Det rinner blod från min arm och jag faller ner på knä på golvet, "What are you doing?!" skriker nästan Sophie på mig, men det ända jag kan tänka på nu är att trycka min fria hand på det blödande såret och att inte försöka att skrika eller gråta.

"A'..." säger Austin chockat och lägger en hand på min rygg. "Why?", jag kollar upp på honom, "I can't let people die because of me".

"I'll call on paramedics" säger Chase, mr.West (bossen) nickar och sedan små joggar han ut ur rummet.

"You cant kill him or anyone who went to kill my father. They were there because of what I did. So the only one that is worth dieing here is me and me only!" han kollar på mig lite chockat, men inte mycket.

"I can't kill you and I wont hurt you, you are my niece after all" säger han medans sjuksköterskor kommer in i rummet. "Sir, we need to move her" säger en av dem och han nickar "Very well".

Dem kollar mellan Chase och Austin, "Can we please get some help?" Jag skakar på huvudet, "I have my own leggs and I can use them myself" svarar jag, trött på att dem ska behandla mig som att jag är döende.

Jag ställer mig upp och vinglar lite, benen viker sig och Austin fångar mig bakifrån. Han tar ena armen under min rygg och andra under knävecken. Klänningen hänger slappt över mina ben och hans arm och eftersom att den är röd, så får jag inte så jätte synliga fläckar från blodet, utan dem blir bara mörka fläckar.

"Chase can take care of her" säger mr.West och gör en gest från Chase till mig med sin hand och kollar kalt mot Austin. Han kollar på mig med ånger och sedan ger han över mig till Chase. "We have some stuff to talk about" säger mr.West medans Chase för mig ut ur rummet och jag kollar oroligt på Sophie och Austin.

Chase har sin blick fast framåt och går efter sjuksköterskorna utan någon som helst känsla i sina ögon. "Quit starring, Missy" jag kollar snabbt bort och ner på min blodiga arm.

Vi kommer in i sjuksköterskornas rum och han lägger ner mig på den hårda sängen (vetefan vad det heter hehe). Han går fram till en av sjuksköterskorna, viskar någonting i hennes öra, hon nickar, sedan går han ut.

~Austin's perspektiv~

Min blick var fast vid, den nu öppna dörren, som jag såg henne sist bli ut buren ifrån. "Austin...", Sophie lägger en hand på min axel. Will I ever get to meat her again? tänker jag en sista gång innan jag går tillbaka till verkligheten.

Jag kollar bak på Sophie och sedan på bossen, "So, Austin... what made you think that you could kill my little brother?", jag spänner mina händer. "If I had known he was your brother, things would've gone differently" säger jag i försvar, han fnyser och tänker efter lite, "You are right-" jag kollar på honom överraskat. "BUT, because you killed not one, but two members of the roses AND kidnapped one, they will come after us", jag och Sophie kollar förvirrat på varandra och sedan på bossen.

"What? two... and one? I don't get it" frågar Sophie, han suckar "Don't tell Anastasia this, but her mother is Liam's aunt. That'll say, Anastasia and her family was part of the roses, even if she didn't know it, for her own sake... I suppose" Sophie tappar nästan hakan och jag kliar mig i nacken, "Well, you'll probably never meet her again, but be prepared for war", vi nickar och spänner händerna lite hårdare.

"I think you should leave. Don't come back if it's not necessary and keep up with your work", utan att svara går jag med bestämda men ändå besvikna steg ut ur rummet med Sophie följandes efter. What am I supposed to do now? Just leave her here and forget about her? What about the lies about our relationship? I guess... I just have to forget that she even existed.

Medans jag går ut ur byggnaden med Adam, Sophie och Tyler efter mig, kollar jag upp på byggnaden en sista gång innan jag sedan sätter mig i bilen och Tyler börjar köra. Adam lägger en hand på min axel och vi möter varandras blickar, "Dude, I promise, this isn't the last time we're ever gonna se her. I know you miss her already, but this isn't the end".

Is that how I really feel? Do I miss her? Is that why my heart aces so much? NO, I have to forget her, or else it will just get worse.

Jag skakar på huvudet, "I don't know what you're talking about" Adam och Sophie kollar ledsamt på varandra och fattar att jag ger up henne. Hon är högre uppsatt än jag och det kommer stanna så.

________________________________

Halloj halloj, idag blir det ett lite kort kapitel, men det är ju antingen eller och jag ber och ursäkt att det har tagit typ hundra år.

Tack så JÄTTTEEEE mycket för ca 1.4k läsare och alla fina kommentarer, uppskattar det verkligen💕

Tills nästa gång, ha det göt👋🏼