Touché

~23~

~Anastasia's perspektiv~

När vi väl är framme utanför mr.West's, eller också så min kallade farbror's kontor, knackar vi på och sedan går vi in. "Mr.West, Anastasia has arrived", han nickar "You can go now" hon niger/bugar och stänger dörren efter sig när hon lämnat rummet.

Jag sätter händerna i kross bakom min rygg och suckar tyst, "What did you want?" frågar jag lugnt. "I wanted to ask you about... how should I put this... a serious topic" jag sväljer hårt men nickar, "Go on then".

"First of, what do you know about Jaden Kings?", jag tänker efter lite, "Haven't heard about it?" säger jag, men det kommer mer ut som en fråga än ett svar. "They are a gang, which we are trying to colaborate with since the Roses is declaring war with us", jag lägger handen för munnen "It's all my fault" tänker jag högt, "Indeed it is" jag kollar förvirrat på honom och knyter mina händer bakom min rygg, I know I said it was my fault, but he doesn't need be mean about it! "But, you belong to us and we're gonna fight".

Jag släpper det hårda greppet och kollar ner på marken, "I don't want anyone to die because of me", han suckar och tar bestämda steg fram till mig, jag backar och slår sedan emot väggen med ryggen, "PEOPLE ARE GOING TO DIE, DOESN'T MATTER IF YOU LIKE IT OR NOT! AND STOP FEELING SO MUCH PITTY FOR YOURSELF!" skäller han i mitt ansikte.

Då får jag nog, "HOW AM I SUPPOSED TO DO THAT WHEN IM LIVING IN FEAR FOR ALMOST EVERYTHING, EVERYDAY. I CANT EVEN TAKE A STEP OUTSIDE OF MY ROOM WITHOUT KNOWING WHO MIGHT STAND THERE AND WHAT THAT PERSON MIGHT DO TO ME! I CANT DO ANYTHING ABOUT IT EITHER, BECAUSE I'VE NEVER TOLD ANYONE ABOUT IT, SO NO ONE COULD EVER TEACH ME HOW!" jag andas häftigt och farbror har backat ett steg eller två.

Han ser lite chockad ut, men han harklar sig och ändrar sin ansiktsuttryck till en mer bestämd blick, "Then I'll teach you how", han flinar lite och går sedan till sin kontorsstol och sätter sig ner. Han skriver något på sin dator och sedan kollar han upp på mig, "I have fixed a personal trainer for you, he will teach you how to fight, how to use weapons and everything else you need to know. Be prepared, because he wont go so easy on you", jag suckar och nickar, I guess I'll have to do this.

Det knackar på dörren, sedan en kille med vältränad kropp och (för att vara ärlig, jävligt passande/heta) träningskläder in. "This is your personal trainer, Philip" jag nickar förståndigt, "You'll start right away". Jag ger honom en rädd blandat med överraskad blick.

Han nickar och vi går ut, "Okay, this is how we're gonna do this. First of, you'll have to change clothes, secondly, when you're done, come down to the lobby" jag nickar och vi går skilda vägar.

***

När jag är påklädd och klar (bild), går jag med snabba steg mot lobbyn medans jag sätter upp mitt hår i en hög tofs.

Han kollar på sin klocka och sedan på mig, "You're taking to much time on changing your clothes, next time, go faster" jag lowkey rullar mina ögon och sedan sätter vi oss i en limmo som väntat på oss utanför. "Why are we going to the gym... in a limo?", han suckar "Because, if you haven't figured out yet, your unkle is rich and has a chaffeur." jag nickar sakta och sedan kör vi iväg.

<5 veckor senare> (jag vet... jävlar vilket hopp, heheh)

Vi är påväg ut från gymmet och Philip stannar mig, "Ms.West-" jag avbryter honom, "-We have talked about this, call me Anastasia", han suckar och rullar sina ögon, "Anastasia" börjar han om. "Yes" svarar jag, "I have to stay here for a while, I have some stuff to take care of. Are you fine on your own?", jag nickar och efter att vi sagt hejdå hoppar jag in i den väntande limon utanför, "Dave, home please" säger jag, han nickar och sedan kör vi hem.

När jag väl är hemma, går jag snabbt upp till mitt rum, tar av mig dem svettiga tränings kläderna och sedan hoppar jag in i en snabb och varm dusch.

I wonder what Im allowed to eat today... Eftersom att min träning just nu är det viktigaste i mitt nuvarande liv (enligt farbror), så kan jag inte häller äta vad jag än vill. Jag ska ha mest grönsaker och kyckling i mina mål, vilket man tröttnar på rätt snabbt.

Jag ska inte säga att jag har haft kul, för det har jag inte. Men dock har jag fått mer frihet och mer saker att göra för mig själv, än jag någonsin trodde att jag skulle få.

Jag vart kidnappad in i min egen "försvunna" familj. Heheh, det låter konstigt när man tänker så, men jag har iallafall hittat dem, precis som jag sa till Austin.

Austin...

Jag vet inte vad det är, men jag får en... konstig känsla när jag tänker på honom. Han dödade mina föräldrar + kidnappade mig, men hans underbart gröna ögon får mig nästan att glömma det. Det är fel att tycka att han är attraktiv, han dödade mina föräldrar after all, vilket jag för alltid kommer att hata honom för. Men det är bara någonting... någonting som glittrar i hans ögon som får en att bli varm av... kärlek? Jag skakar på mitt huvud och tvättar bort det sista balsamet ur mitt hår, sedan hoppar jag ur duschen och torkar av mig.

________________________________

Haiiii, först och främst vill jag bara tacka så sjuuukt mycket för +3k läsare och för era snälla komentarer❤️

Jag om ursäkt för att mina kapitel är så korta och att det tar så långt tid att lägga ut dem.

Jag har tänkt på en sak. Jag funderar över att kanske starta någon social media där jag kan lägga upp uppdateringar om "Touché". Till exempel, om ett nytt kapitel är ute eller fall jag behöver ideér etc. Jag vet inte vilken app jag vill använda dock, så ge gärna förslag😁👍🏼 (ex. snap, twitter, insta?)

Det är också så att jag ska åka till Frankrike i ungefär 9 dagar (från och med på måndag) och jag vet inte fall jag kan skriva på nästa kapitel där, men jag ska försöka. (Det är en grej inom skolan. "Utbytesstudent")

Men annars så får ni ha det bra och tills nästa gång, baiiii💕