it's not real feelings

kapitel 6

Emilys perspektiv:

"Emilys kom till mitt kontor direkt vi ska träffa Daff!" sa ylva och lät orolig. Ylva var sällan orolig så jag skyndade mig till hennes kontor.

"såå?" sa jag och drog ut på å:et.

"Daff lät arg när jag pratade med han i telefonen, han sa att vi skulle möta han hemma hos Felix"

nu började jag också bli orolig, hade Daff fått reda på att Felix vart full igår? skulle jag få sparken som Felix flickvän? inte för att jag brydde mig särskillt mycket om mitt "Flickväns jobb" jag menar jag hade pengar och jag kunde lätt klara av att slippa Felix, men att få sparken det skulle beröra mig. somsagt inte för att jag brydde mig om jobbet utan för att någon tyckte att jag var för dålig för jobbet. det skulle göra ont i mig!

När vi var framme hos Felix så knackade Ylva på dörren och direkt så öppnade Daff dörren!

"sätt er i köket" sa han bestämt och både jag och Ylva blev förvånade av dem hårda tonen i hans röst. vi gjorde som han sa och jag väntade spänt på vad han skulle säga. skulle jag få beröm eller en utskällning? troligtvis en utskällning.

"tror ni att jag är så dum så att jag inte märker om ni skippar bion?"

frågade Daff lungt men när ingen svarade så blev han genast mycket argare

"VA?" skrek han

"jag vet att felix är som han är, men du Emily? dig trodde jag bättre om!" fortsatte Daff och det som han sa, det sved, det var ju inte mitt fel!

"förlåt...." sa jag ledsamt

"varför gjorde ni inte som daff sa?" frågade nu Ylva

"Emily fick ont i huvudet och blev så jävla gnällig så jag hade fan inte lust" svarade Felix och rykte på axlarna. men vaddå jag? jag hade fan gjort ett skit!

"Sluta skyll ifrån dig! du lämnade mig för att gå på en jävla fest! jag satt och väntade på dig i över 2 timmar och när du sedan kom hem så var du full!" skrek jag argt åt felix! det var inte meningen att jag skulle skvallra men när han skyllde på mig så blev jag arg!

"Är det sant Felix?! fattar du inte att du förstör för alla när du håller på sådär? the fooo ska läggas ner och du bryr dig inte ens utan du bara gör allt värre, du bryr dig inte ens om dina kompisar längre utan du tänker bara på dig själv HELA TIDEN!" skrek daff

"du vet fan heller ett skit om mig" skrek Felix tillbaks och stormade ut från HANS lägenhet.

som det snälla flickvänen jag var så sprang jag efter. dumt när jag tänker på det men det kändes som att han behövde någon att prata med just nu.

"Feeelix stanna!" skrek jag och konstigt nog så gjorde han även det

"vadfan vill du? ska du också skälla ut mig? "

"Nej jag ville hjälpa dig..." sa jag lågt tillbaks

"vet du vad? jag behöver fan inte någon hjälp! jag vettefan vad ni tror om mig men jag kan faktiskt sköta mig själv!"

"varför läggs då the fooo ner och varför så är du inte med omar,ogge & oscar längre då?" frågade jag tyst men försiktigt

"men tror du att jag vill att the fooo ska läggas ner? jag vill inget annat än att oscar,omar & Ogge ska vilja förlåta mig & jag vill verkligen att the fooo ska vara kvar! kan inte alla bara förstå?"

frågade Felix upprört och nu grät han.

jag visste inte om han skulle putta bort mig men jag gick fram till han och omfattade han i en kram. han började snyfta mot min axel och så stod vi en stund.

"tack" sa han tyst efter ett tag & då visste jag att Felix Sandman var fortfarnade gamla Felix längst där inne, & att han skulle jag få tillbaks!

__________

sjukt onöjd med kapitlet, allt blev bara fel... menmen här e det! läs & njut