Den mörkaste natten

Kapitel 6 "Inkallad"

Tre veckor senare.

Jag sitter bredvid mamma i hennes breda soffa och ser på tv.
Läget mellan Ermenia och Serge är värre än förr.

"Tony Hawks har en armé klar att inta Serge. Frågan är bara när och om Serge har någon armé att svara med."

Jag vänder mot mamma.

"Va? Men mamma, jag kommer bli inkallad om det blir krig! Fattar du??", jag kan inte kontrollera mina känslor och de väller ut på mamma.

"Jag fattar mycket väl, men jag vill inte tro det!", hon stryker mitt hår och andas häftigt.
Jag reser mig upp ur soffan och hämtar mobilen.

Efter flera signaler svarar Christina.

"Vendela! Jag måste prata med dig!"

"Jag med dig! Christina, jag såg på nyheterna, vi kommer bli inkallade!" Jag sätter mig på det vita sängöverkastet och tittar in i väggen.

"Vendela! Jag är redan inkallad! Det är bara en tidsfråga innan du får ett brev och tvingas åka hit!" Christina skälver på rösten.

Jag saknar henne. Hennes mörka, medellånga hår och hennes varma ögon. Min bästa vän.
Jag hade inte tänkt att vårt första möte på en månad skulle vara i en militärbas.

"Va?" Jag går mot brevinkastet i hallen och öppnar det.

Ett vitt, stort kuvert med mitt namn ligger högst upp. Från militären.

Sådär! Nu är kapitel 6 klart! Det blev lite kort men hoppas att det är ok. Tack för över 200 läsningar! Ly!