kapitel 20

910 21 2
                                    




jag och Alex låg bara i min säng och myste och tittade på en film. Alex slutade leka med mitt hår och sedan la hon sitt huvud på min bröstkorg "Cameron?" Sa hon försiktigt "mm" mumlade jag och började leka med hennes hår "gillar du mig fortfarande?" Sa hon och tittade upp på mig "det är klart men" jag han inte säga färdigt för jag avbröts "jag måste gå och duscha" sa hon och hon haltade iväg.

Varför ska du förvärra allt!
Sa en röst i mitt huvud.

Alex perspektiv

Jag haltade ut ifrån hans rum för jag visste att det skulle bli en pinsam tystnad.

Jag gick in i vårt rum men när jag öppnade dörren så såg jag Dawn och Charles ligga i sängen och grov hångla men de slutade direkt när jag öppnade dörren "åh hej Alex" sa Dawn och började rodna "nej lunga dig ska inte förstöra ditt sex" sa jag och gick in i badrummet.

Jag vred om kranen och först kallt vatten spolades över min kropp men det ändrades snabbt till varmt vatten.

Jag vaknade till liv när jag hörde att någon stog och bankade på dörren "Alex!" Ropade Cameron "ALEX!" Skrek Dawn "Alex jag slår snart in dörren!" Röt Matt "men lugna er" sa jag för mig själv och stängde av vattnet och och tig en vit fräsch handduk och lindade den runt min kropp och sen gick jag och låste upp dörren och hela gänget stog där "du har fan varit dör i 3 timmar!" Spottade Cameron upp i mitt ansikte "ja förlåt då när ens jävla kidnappare säger att han gillar mig och jag har inget annat val en att springa ut i skogen för jag inte vill vara nära han!"  Sa jag och stängde dörren hårt och låste och sjönk ner och började gråta.

"A-Alex?" Viskade Dawn och jag bara snörvlade till och mumlade ett "mm" "du måste komma ut där ifrån" viskade hon igen "varför viskar du?" Sa jag "shh!" Hyschade hon mig "kom ut" viskade hon igen och jag reste mig upp och låste upp "alla andra sover så vi måste vara tysta" sa hon.

"Vart ska vi?" Viskade jag när Dawn drog ner mig ifrån trappan "vi ska åka en runda" viskade hon tillbaka "okey don't mind me" viskade jag och Dawn började fnittra.

Hon vred om nycklarna som till hör Charles Ferrari utan tak "vi har inte haft kul på länge slappna av!" Sa hon och gasade iväg "vi kommer få ta konsekvenserna sen Dawn men jag lever i nuet, vi lever i nuet!" Sa jag och båda började skratta "och sen när blev du William Shakespeare?" Sa Dawn och så började vi skratta ännu mer.

---
Jag har inte läst igenom så de e säkert några stavfel

 A S S Where stories live. Discover now