A S S

Kapitel 32

₩Alex perspektiv₩

Jag vände mig snabbt emot Camerons bröst, och mina salta tårar bildade en blöt fläck på hans tröja. Jag hörde ett skott och jag kände hur Cameron tog sina armar i mina knä väck och lyfte upp mig. De började att springa, och Cameron med mig i famnen.

Han satte sig med mig i hans knä i bilen, jag höll om honom runt nacken "så, det kommer att bli bra" viskade han lugnt i mitt öra. Men jag skakade bara på huvudet "nej, d-det kommer det inte bli" viskade jag fram emot hans bröst. Han sa inget mer, utan han höll bara om mig, det räckte för mig.

•••

Jag flög från Camerons famn när Taylor nöd bromsade "va fan är de-!" Han avbröt sig själv. Jag tittade bara förvirrat runt, men när jag tittade ut ur förar fönstret, såg jag "pappa" och hans gäng, "fuck" mumlade jag. Ingen hade hoppat ut så jag torkade mina kinder och öppnade dörren, ingen försökte stoppa mig.

Jag kände hur allas blickar, både i från båda gängen, brände på mig när jag gick där ute. Jag ställde mig framför bilen "va fan vill du oss, mig?!" Skrek jag rakt ut med en skakig ton "lilla gumman, du blev kidnappad, vill du inte tillbaka till pappsen?" Jävla as "NEJ JAG VILL INGET LÄNGRE... JO BARA EN SAK!" "Vad för något?" "FÖRSVINNA!" Jag skrek ur mig all min luft ur mina lungor, jag andades häftigt "jag kan fixa det" sa han med ett flin. Jag tittade bak och såg hur alla stod vid mig, jag fick lite självförtroende av de. Men jag såg hur alla riktade sina vapen mot varandra. När jag tittade tillbaka på "pappa" riktade han sitt vapen mot mig, innan jag hann tänka hörde jag en smäll och det gjorde ont i magen, jag började se svarta prickar och hörde flera smällar. Jag kände också hur ett par armar slank under mig "Snälla Alex" grät någon, jag kunde inte riktigt säga vem det var, men jag vet att det var Cameron "Cameron Dallas... jag älskar dig" jag tog mitt sista andetag och sedan blev allt svart, min pappa dödade mig.

/-\
Okej det här var slutet! Tack för ni har läst denna otroligt dåliga boken! Snälla säg om ni tyckte om boken! (Jag vet en som kommer att bli arg, Tova jag vet att du e där)