Jag stog som helt förstenad och bara stirrade på dörren tills Dawn kom in "förlåt"stammade hon fram och mitt leende blev som en solstråle jag bara log som ett fån. Dawn tittade konstigt på mig "vad är du så glad för"sa hon och bara tittade på mig som om jag var en utomjording eller något. Jag gick fram till henne och gav henne en stor kram "förlåt men du jag blev bara arg för du sa att du aldrig skulle säga någonting om min pappa eller mamma till någon annan"sa jag lungt "förlåt och jag sa det men jag sa det för att..." Dawn hann inte prata mer för att alla killar kom in i rummet "skynda er! Vi måste ut i bilen nu!" Sa Adam. Vi bara stog där som frågetecken "vi förklarar mer i bilen" sa Charles och Matt tog min handled och Charles tog Dawn och vi sprang genom korridorerna och ner för trappor tills vi kom till den stora dörren och någon öppnade den och vi gick denna gången till bilen. Cameron satt redan i bilen men han satt inte vid förarsätet "asså det finns inte platser till tjejerna" påpekade William "de får väll sitta i någons knä! No big deal!" Sa Taylor. Alla hann hoppa in förutom jag och Dawn. Dawn hoppade in på andra sidan och då var jag tvungen att sitta i Camerons knä så jag hoppade försiktigt in och satte mig försiktigt i hans knä. Efter en stel tystnad så började Dawn nynna till låten på radion tills slut började hon sjunga "Käften!" Röt Taylor "men oj förlåt da jävla miffo!"röt hon tillbaka "vad ska vi göra?" Sa jag lite försiktigt och vände mig om till Cameron "ehh... Vi ska till ett hotell din pappa är på" sa han och man såg hur mycket han rodnade.
____
Dålig uppdatering som fan men fick feelinge nu så a
Om det är stavfel är det för jag inte kan svenska... Jo men inte skriva det
Bayy
//The lazy one
YOU ARE READING
A S S
FanfictionAlex är en tjej som har en kriminell pappa och blir slagen varje dag. Men blir det bättre eller sämre när hon blir kidnappad? Inte världens bästa beskrivning men läs så fattar du? Påbörjad --- Avslutad
