Light my way

Kapitel 4

Prolog

Vad som än händer, vad folk än säger så kommer jag alltid var det jag är. Det har jag förstått nu, men det tog mig ett tag. Att förstå att ingen någonsin kommer att kunna komma nära mig. För då skulle jag bara skada både de och mig själv. Varför just mig? Vad i hela friden har jag gjort för att förtjäna det är?

Nutid

Sara vaknade i ett dunkelt rum som var så pass mörkt att hon knappt hennes egna ben som ång utsräckta framför henne. Hon kände sig trött i hela kroppen, precis som hon sprungit i flera timmar. Hon förstod plötsligt att det inte var hennes rum hon låg i och kände hur paniken spred sig i kroppen. Plötligt hördes en röst. Rösten var lugn och varm vilket på något sätt bara gjorde henne räddare. Men det var något annat med rösten. Den kom inte utifrån, den var liksom inuti hennes huvud. Nu var hon rädd på riktigt.

-Va inte rädd flicka lilla, du är en av de få på denna jord som är utvald. Do borde vara tacksam, sa rösten, nu nästan lite irriterad.

Utvald? Vad menar hon, är det därför jag har drömt så konstiga drömmar? Men vad exakt var jag utvald till?, tänkte Sara för sig själv.

Sara var precis påväg att fråga vad rösten menade när den plötsligt avbröt henne.

- Du undrar vad du är utvald till, jag förstår. Ja, det blir svårt att förklara för en ny, jag föreslår att vi pratar på tu man hand på mitt kontor, vakterna leder dig dit.

Plötsligt skingrade sig mörkret framför Sara och dörrar öppnades, nu kunde hon se rummet som hon suttit i under vad som kändes som en ganska lång tid. Det var inte som hon trodde, som typ en fängelsecell med slitna väggar och en äcklig toalett i hörnet. Nej, det här rummet var nästan en exakt kopia på rummet hon hade i sina föräldrars hus. Väggarna var beklädda av en välbekant rosa tapet och var täckt med afficher. Huller om buller låg en massa läxor och påbörjade böcker. Det var precis så här det såg ut sista gången hon såg det.

Vakter hämtade henne från rummet och ledde henne lugnt från 'cellen' mot en dörr i slutet av en lång hall med dörrar efter dörrar. När de var framme öppnades dörrarna mystiskt av sig själva och ett vitt ljus bländade Sara.

Så det var kapitel 4, vad tyckte ni?? jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att det har tagit mig så lång tid att uppdatera light my way, hade major writersblock🐸