Tillbaka Till Hogwarts

Kapitel 7 "Man kan städa utan magi"

Det var Lupin som kom gående i korridoren. Efter kom Harry Potter, ingen av dem verkade så glad och jag insåg att det inte var rätt tillfälle att lägga sig i. Tyst smög jag tillbaka och la mig i sängen och somnade efter några minuter.

Lupin verkade inte särskilt trött när jag mötte honom på morgonen. "Godmorgon" "Godmorgon professor Lupin" svarade jag. "Sovit gott?" "Absolut, jag hade aldrig kunnat tro att det var så jobbigt att vara professor" gäspade jag. Han skrattade "Du vänjer dig, hur många veckor har du kvar?" "Det är sex kvar, jag åker någon gång vid baldagen" Han nickade. "Tråkigt att du missar den" "Ja.... Om jag inte minns fel hade vi en bal här när vi gick här?" frågade jag. "Jo, jag kommer ihåg det" Snape dök upp framför oss med den svarta manteln fladdrande efter sig. Antingen på väg till Stora salen eller för att skälla ut några stackars elever. "Vi var både förkrossade, jag ville gå med dig, du ville gå med Snape och han ville inte ens gå" fortsatte han. "Ja...Precis" sa jag frånvarande och följde Snapes ryggtavla med blicken. Remus tittade på mig, följde min blick och sa "Jag har aldrig fattat vad du såg i honom" Jag vände min uppmärksamhet mot Remus "Inte jag heller, men något var det"

Det kändes som om jag bara åt, sov och lärde ut. Samma sak om och om igen. Men på torsdag eftermiddag bröt jag schemat och gick ner till Hagrid för en kopp te. Jag skulle ta en av hans lektioner för att han skulle till London, mer specifikt trolldomsministeriet och göra någonting oklart. Han berättade vad som skulle göras, hur och varför. Även vilken läxa jag skulle ge dem.

Vi hade sällskap med varandra tillbaka till slottet. Middagen var som alltid god och många av eleverna verkade vara glada över att det var fredag imorgon. Innan jag gick till sängs gick jag förbi Snape. Vi pratade lite om dagen, kommande lektioner och vi diskuterade idéer till balen. Eller det var mer jag som pratade och Severus som hummade tillbaka. Det hade knappt gått två veckor sedan jag anlände, ändå kändes det som om vi aldrig slutat prata. Allting var verkligen som förut, och det kändes både tryggt och skönt.

Jag hjälpte honom att damma all hundratals hyllor fyllda med flaskor, samtidigt nynnade jag på en gammal låt min pappa lärt mig. Vi båda var glada och nöjda, det hade inte varit någon större kalabalik idag. "Man kan städa utan magi" konstaterade jag. Severus nickade till svar.  "Vad ska du göra i helgen?" frågade jag. Han suckade "Det vanliga, rätta prov, planera prov" "Okej" nickade jag och fortsatte nynna vidare. "Ska du göra något?" "Ja Hagrid har bett mig att ta en av hans lektioner" "Kul, du gillar ju djur" skrattade han och log mot mig. Jag skrattade med honom och fortsatte "Sedan ska jag en sväng till Hogsmeade imorgon med Lupin, annars är jag ledig" "Lupin?" frågade Severus och hans leende var borta. "Ja, hurså?" jag stannade upp och vände mig mot honom. Det dröjde några sekunder innan han svarade, som om han funderade. Tillslut sa han "Inget". Vi fortsatte damma under tystnad tills alla hyllor var rena.

Jag kastade in dem båda dammvipporna i Severus städskåp, det var ett litet förråd utan någon som helst organisation där allting bara låg slängt. Det klirrade från dem sista flaskorna Snape satte tillbaka i hyllorna. "Tack för hjälpen Sonya" "Det var så lite så" svarade jag vänligt. Han gick närmare mig och drog in mig en kram, förvånat frös jag till i några sekunder. Jag var så chockade över rörelsen. Men jag slappnade av och lindade mina armar runt honom och lutade huvudet mot hans bröst. Det pirrade till i magen för en kort stund och jag funderade på hur jag hade reagerat som tonåring av den här rörelsen. Han vilade hakan på mitt huvud och viskade lågt "Tack" Jag rynkade pannan, förstod inte vad han menade. "För vaddå?" Han andades in djupt och sa "Du får mig att känna mig mycket lyckligare än vad jag gjort på lång tid, jag har inte haft så många relationer i mitt liv. Men de få jag har gör mig väldigt glad." Av någon anledning rodnade jag men sa ingenting. Vi bara stod där, famn i famn. 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Tack för att du läste!