Tillbaka Till Hogwarts

Kapitel 8 "Pumpasoppa och Remus"

Remus och jag hade bestämt träff på Three Broomsticks klockan sju men jag var där en kvart för tidigt. Det plingade till i en klocka när jag steg in genom dörren, jag slogs av en underbar doft av mat. I taket hängde det ljus som lyste upp ställen, men det var fortfarande ganska mörkt. Jag noterade att det inte var så många där för att vara en fredagskväll. Mina vinröd tumvantar drog jag av mig och stoppade ner i jackan, såg mig omkring och upptäckte Remus längst bort i ett hörn med näsan i en bok. Ett leende spred sig på mina läppar och jag skyndade dit.

Jag kom fram till bordet men han märkte mig inte. Försiktigt harklade jag. Han tittade upp. “Sonya?” han lät förvånad “Hej” fortsatte han sedan. Han reste sig upp och sträckte sig över bordet, jag kramade om honom vänligt och slog mig sedan ner bredvid honom. Genast dök det upp mat på vårat bord. Det var två vita stora djupa tallrikar fyllda med glänsande orange pumpasoppa. “Jag har redan beställt” förklarade han och tryckte ner sin bok i jackan. Jag nickade och hummade instämmande samtidigt som jag tog av mig jackan. Det var min favoriträtt, undra om han kom ihåg det? frågade jag mig själv. Passande sa han “Om jag inte minns fel är det din favoriträtt?” Jag log “Precis din var….” jag rynkade pannan och funderade. “Chokladgrodor?” skämtade jag. Han skrattade “Det skulle man kunna tro, men egentligen är jag en allätare”. Jag doppade skeden i soppan, rörde runt och skopade upp lite i skeden. Försiktigt blåste jag på för att inte spilla ut något. “Har du vant av dig vid stressen än?” Jag svalde soppan och skakade på huvudet som jag log. “Gör man det någonsin?”  skrattade jag. “Vet inte, Dumbledore verka vant sig iallafall” Jag stönade “Tror du vi blir kvar här lika länge?” skojade jag. Han skrattade “Det hoppas jag inte.”

Soppan var fantastisk och jag var proppmätt när skålen var tom. “Vad läser du?” frågade jag och nickade mot hans jacka. “Äsch...Inget speciellt. Det är en bok om Irland, jag ska dit i sommar” sa han och räckte fram boken. Jag granskade dess framsida, läste på kanten och skummade igen baksidan. “Hum….Vad ska du göra i Irland?” frågade jag och tittade upp på honom från boken. “Jo mina planer var…” Resten av kvällen ägnade vi åt att diskutera resmål och den gången vi var i Wales tillsammans. Det hade varit andra året och en av mina bästa somrar någonsin.

Remus hade varit vänlig och följt med mig tillbaka till mitt kontor på Hogwarts. “Jo innan vi säger godnatt vill jag fråga dig en sak Sonya” Jag nickade som ett tecken på att han skulle fortsätta. “Jag ska börja med ett par nya trollformler med femteårseleverna och tänkte att det var passande om vi kunde kombinera våra lektioner. Jag tror att det skulle underlätta för dem för trollformlerna är ganska svåra och det skulle nog vara bra med stöttning från ditt håll också” “Absolut, det är ett jättebra förslag” svarade jag. “Bra..”

Det blev tyst och vi tittade bara på varandra. Jag fattade inte vad som hände förens Lupins hand vilade i min nacke och våra läppar möttes. Så förvånad som jag var gjorde jag ingenting utan lät det hela hända. Plötsligt kom mitt vett tillbaka. Jag tog tag i Remus underarmar för att skapa ett mellanrum mellan oss, jag drog mig undan och började stamma. Fortfarande förvånad. “Jag….Jag….” var det enda jag fick fram. Han tittade på mig, också förvånad men även lite besviken och sårad. “Jag gillar dig Remus, jättemycket men vi är kollegor. Det här går inte” Det där kom ut helt fel. Jag svor åt mig själv inombords. Nu kommer han tro att jag gillar honom och att våra jobb stoppar oss från att dejta. “Du...Det är ingen fara” Han tog tag i min haka och lyfte mitt huvud uppåt så att min blick mötte hans. Han strök sin tumme över min läpp “Jag…” började jag men blev avbruten av att han kysste mig igen. “Remus” jag drog mig undan för andra gång. “Det är går inte, förlåt” Han såg ytterst besviken ut. Jag suckade “Godnatt professor Lupin” han log ett sorgset leende, böjde sig ner, kysste min kind, viskade tyst i mitt öra “Godnatt” innan han gick iväg. Snabbt slank jag in på mitt kontor och stängde igen dörren. Jag lutade pannan mot den kalla dörren. “Åhnej vad har jag gjort” stönade jag för mig själv.