Tillbaka Till Hogwarts

Kapitel 24 "Avslut"

Så fort Remus lämnat rummet började Snape stirra in i väggen. Minuterna gick utan att det hände något. Till slut sa jag “Ville du något eller?” och blängde på honom.

Hans bleka näve slog i det mörka skrivbordet och allt bläck vältes ut. Den plötsliga rörelsen fick mig att hoppa till och jag tappade min kaxiga profil. Snape tog fyra snabba steg och plötsligt var han framför mig.

Han knuffade upp mig mot väggen och tog ett hårt tag om min vänstra arm. “Vad… I… Helvete… Var…. Det?” frågade han och stirrade in i mina ögon. Jag kunde se reflektionen av mitt skärrade ansikte i hans ögon och jag svalde hårt.

Jag famlade efter orden, det här hade jag inte varit beredd på. Jag kunde känna hur han skakade av ilska och helt plötsligt dök bilden av Elin klängandes på honom upp i mitt minne.

Jag knuffade bort honom från mig “Precis” fräste jag tillbaka mot honom med hög röst. “Vad i helvete var det där?” Nu var det hans tur att se förvirrade ut. “Vad för något?” man kunde höra hur upprörd han var. Hans röst nästan skakade.

“Du, Elin, det här bordet” jag viftade bort mot hans skrivbord. Snape gav mig en lång mörk blick. “Så det är därför” han nickade precis som om han förstod. “Du ser någonting, vet inte ens vad som har hänt före eller efter men ändå tror du att du vet allting.”

Mina käkar var spända och jag stod framför honom tyst med armarna i kors. “Det är så typiskt dig” viskade han nästan. Nu var det min tur att släppa ut min ilska.

“Typiskt mig?” skrek jag. “Typiskt mig, något som är “typiskt” är att du aldrig, aldrig! Kan hålla dina smutsiga små fingrar för dig själv” Severus fångade min handled när jag gestikulerade som en galning. “RÖR MIG INTE! Ditt jävla svin, jag hatar dig. Du kommer aldrig förändras, du kommer alltid se på mig som din privata sexleksak. Någonting du bara kan plocka fram när du känner för det”

“VÅGA INTE SÄGA SÅ!” nu var det han som skrek. “DU-” jag avbröt honom och fortsatte skrika “Din jävla idiot, jag såg dig med henne” Nu kom tårarna, jag grät på grund av den sorg jag kände, på grund av det hopp jag förlorat och på grund av ilskan jag kände. “Sonya..” “NEJ!” Jag knuffade honom rätt i bröstet. “Kom aldrig i min närhet en gång till” och med dem orden lämnade jag honom, sprang ut i korridoren med tårarna rinnandes ner för kinderna och aldrig efter det återsåg jag Remus, Severus eller Hogwarts.

______________________________________

Det här är den sista delen av boken. Tack för att ni läst😊