Tillbaka Till Hogwarts

Kapitel 4 "Tack"

Snape och jag kom in på Dumbledores kontor. Stämningen var glad och ingenting verkade ha hänt som jag befarade. Snape ledde mig fram, fortfarande med armen om min rygg, till mitten av Dumbledores kontor där alla professorer stod samlade i en ring. Jag hälsade på Hagrid och Sprout som stod närmast mig. Ingen verkade ha märkt att vi anlänt tills Dumbledore sa “Snape och Dragonblood, tur att ni kunde komma” han log mot oss båda. Några andra av professorerna nickade mot oss i en hälsning och Dumbledore började genast prata. Jag riktade min uppmärksamhet mot Dumbledore men kunde inte koncentrera mig länge tack vare Lupins arga blickar han gav Severus. Vad är det här? Dem beter sig fortfarande som om vi vore 15, det är pinsamt tänkte jag.

“Jo, nu undrar säkerligen varför jag har kallat till ett möte. Det är nämligen så att McGonagall har kommit på den briljanta idéen att fira Hogwarts jubileum genom att anordna en bal” jag gjorde som dem andra, log och nickade. Bra förslag tänkte jag. McGonagall tog över ordet “Planeringen sköter jag men den är inte riktigt klar så jag kommer kalla till ett till möte, men redan nu vill jag be er att vara vaksamma under kvällen. Vi vill inte att det blev som sist” sa hon med eftertryck. Hon syftade på den senaste balen som hölls på Hogwarts där sju flickor hade blivit våldtagna samt att tre skadade sig, stämningen blev genast mer allvarlig och till och med Severus nickade svagt. “Men för att försöka att undvika det vill jag att vi lärare patrullerar område, gärna i par under kvällen så att vi minimerar chanserna för en tragisk händelse.” fortsatte hon. “Bra, Minerva jag håller med” sköt Dumbledore in. “Någonting mer du vill säga?” “Nej tack det var bra så” sa hon och log mot oss alla. “Okej jag vill också informera er om…” Jag zoomade ut igen. Lupin kastade fortfarande arga blickar mot Snape och han ignorerade dem totalt iskallt. Genast förstod jag varför Severus frågat om Remus hade bjudit ut mig. Han visste om balen! Ett litet leende lekte på läppen när jag tänkte på det även fast jag kände mig som en 15 åring mitt uppe i ett kärleksdrama. Jag sträckte på mig, ställde mig på tå och tog tag i Severus axel för stöd. Lutade mitt huvud närmare hans och viskade tyst i hans öra “Tack”. Jag släppte hans axel och satte ner fötterna. Vi fick ögonkontakt och han flinade mot mig. Jag log tillbaka och rodnade av någon anledning. Snape drog mig närmare i ett tajtare grepp och la istället hans hand på min höft. Remus höjde på ögonbrynen frågande och sköt ännu en arg blick mot Severus. Vad håller jag egentligen på med? frågade jag mig själv.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Dagarna flöt på och helt plötsligt var det lördag och jag satt uppflugen i ett hörn på Three Broomsticks med en bok i handen. Jag var som vanligt mer än en kvart för tidigt än vad vi sa och noterade inte att någon annan gick in i puben tills Remus röst väckte mig från min bokvärld. “Tiden går men vissa saker består” skrattade han. Jag tittade upp på honom och log. “Ja det gör dem” sa jag med eftertanke och tänkte på vad som hände igår. “Ja, det gör dem verkligen” Remus tittade på mig och log samtidigt som hans lugg föll ner i ögonen. Han slog sig ner bredvid mig, han hade blivit attraktiv men jag kommer aldrig tycka om honom mer än en vän tänkte jag för mig själv. “Vad läser du?” frågade han. Jag visade honom framsidan av boken “Det är en bok om trollformellära, jag försöker läsa på mig lite extra. Jag antar att du också träffat Hermoine Granger. Jag skulle vilja kunna utmana henne. Hon verkar vara väldigt begåvad” sa jag. “Ja, jag är bekant med henne. Och du har rätt, hon är väldigt begåvad” han pausade “Ni två är nog ganska lika, har du funderat på att ta med henne till biblioteket någon gång?” föreslog han. “Om jag känner dig rätt är ni båda två lika galna i böcker” Jag skrattade och rodnade samtidigt. “Kanske det” “Men vad gör du här da?” fortsatte Lupin. “Jag väntar på någon” “Aha, vem då?” frågade han nyfiket. “Jag…” Jag avbröts av en mörk, stabil röst “Hon väntar på mig” framför oss stod Snape med armarna i kors och blängde på oss.