Tillbaka Till Hogwarts

Kapitel 23 "Dags att gå"

Jag knuffade upp den tunga dörren utan att knacka på. Han var själv, hans bleka fingrar var slutna om en svart bläckpenna och han drog streck efter streck på pappret. Han sitter väll och sätter F på varenda unge tänkte jag och harklade mig.

Severus tittade upp, han log men leendet försvann när Lupin dök upp bakom mig. “Det är dags för mig att gå nu”

Severus verkade ha tappat tråden för plötsligt såg han mycket förvirrade ut. “Ja….Just det” hans panna fick djupa veck och det svarta ögonbrynen drogs mot varandra. Hans svarta blick studerade mig och jag kunde känna ilskan koka inom mig. Hur kunde jag var så dum? Han har ju inte förändrats alls så varför skulle våran kärlek vara något annan?

“Sonya….” började han. Det märktes att han hade svårt att finna rätt ord, jag flinade tyst för mig själv. Skulle inte Slytherin vara listiga? Det här var iallafall inte så listigt. “Skulle jag kunna prata med dig?” frågade han och gav mig en lång blick.

“Visst” svarade jag kort och la armarna bestämt i kors. Det blev en tyst sekund “Ensam?”

Remus plockade upp en väska på golvet som han ställt av och gav mig en klapp på ryggen. “Jag antar att vi ses igen”

Jag nickade, böjde mig upp mot honom och kysste han. Om blickar kunde döda hade Remus varit utan puls för länge sen. Snapes svarta blick borrade sig in i honom som aldrig förr. Remus ville antagligen inte göra en scen så han skyndade ut ur rummet. Dörren stängdes bakom honom med en snäll. Det var knäpptyst.

______________________________________

Det här var näst sista kapitlet! De sista kommer ut imon.