Tillbaka Till Hogwarts

Kapitel 9 "Snape är arg"

Fredagskvällens händelser gjorde mig helt ofokuserad och jag spenderade hela helgen instängd på mitt kontor där jag försökte planera kommande lektioner men mina tankar gick hela tiden tillbaka till Remus....Och Snape. Av någon oförklarlig anledning var det ända jag kunde tänka på hur han skulle reagera om han fick reda på det. Jag förstod inte varför jag brydde mig. Natten mellan söndag och måndag sov jag ingenting. Jag tänkte bara på hur det skulle gå när jag träffade Lupin igen.

Det blev morgon och jag hade fortfarande inte somnat, ändå befann jag mig i någon slags dvala av trötthet. Sakta drog jag mig fram i korridoren och hälsade på eleverna. Malfoy var vänlig nog att följa mig till Stora salen, efter oss gick hans två kompisar och tävlade om vem som kunde rapa högst.

Jag hälsade på både McGonagall och Dumbledore och småpratade lite med professor Trelawney. Varken Snape eller Lupin var där. Jag åt under tystnad och hummade bara passande i Trelawneys historier. Hon var mycket upptagen av sitt kaffesump och spådomskonst hade aldrig riktigt varit min grej. Jag tittade ut över salen på eleverna, några läste i tidningen. Andra skrattade och ett gäng verkade bråka om någonting. En varm hand landade på min axel "Godmorgon Dragonblood" sa Remus och nickade vänligt mot mig. Jag vände blicken upp mot honom, munnen full med mat och nickade till svar. Han böjde sig närmare mig och sa lågt "Ska vi träffas på onsdag eftermiddag nästa vecka i biblioteket för att planera lektionerna?" Jag svalde min stora portion "Absolut" och log. Stämningen var inte alls stel emellan oss och han betett sig som om fredagen aldrig hänt. Det gjorde mig lättad, kanske hade han fått i sig lite för mycket att dricka. Jag log igen, större den här gången. Lupin gick iväg och slog sig ner längre bort på bordet.

Jag vände tillbaka blicken till eleverna, mot lärarbordet kom Snape gående. Han såg lika sur ut som vanligt men jag log mot honom och nickade. Konstigt nog ignorerade han mig och fortsatte bara gå, rakt förbi mig. Jag la inte någon vidare tanke vid det utan skyndade istället iväg till min lektion.

Dagarna sprang förbi mig, helgen med. Jag badade nästan i arbete så mycket som det var att göra och helt plötsligt var det måndag igen. Veckan hade passerat utan några större problem, Lupin och jag hade småpratat lite men aldrig om vad som hände under fredagen. Snape hade också haft mycket arbete att göra förstod jag den ända gången jag hunnit stannat till vid hans kontor.

Jag nynnade på en visa samtidigt som jag rättade andraårslevernas läxförhör. Plötsligt stormade en svart skugga in, Severus, och han var förbannat. Med en hög smäll slängde han igen dörren tog tre steg och var framme vid mitt skrivbord. Jag bara stirrade på honom i chock. "Är du helt borta eller?" fräste han argt. "Euheh" stammade jag fram. Han blängde på mig, han svarta ögon otroligt vackra. "Vad pratar du om?" "Du. Kysste. Lupin." Det sista sa han med avsky. Jag suckade "Jag kysste honom inte, han kysste mig" "Jaså?" han blängde fortfarande argt på mig. "Hur vet du det förresten?" frågade jag. "Han berättade" Jag ryckte på axlarna "Det spelar ingen roll, den enda anledning till att det hände var för att vi drack lite för mycket" jag pausade. Han var fortfarande arg "Lugna ner dig Severus" Han tog ett steg bak från skrivbordet och rätade på ryggen. Jag reste mig upp och gick runt bordet så att jag stod mittemot honom. "Varför blir du så arg?" "Jag bryr mig om dig" sa han kort. Det fladdrade till i mitt bröst. "Om någonting hände mig skulle jag berätta det för dig" lovade jag. Han tog ett djupt andetag och såg sig omkring "Jag har aldrig varit här förut" sa han. Jag skrattade "Jo det har du" "Va, nej?" "Jo, du fick kvarsittning här fjärde året då du slog till James Potter. Jag kommer ihåg det för att jag stod utanför och väntade på dig hela tiden. Han tittade på mig och rodnade. "Du har alltid varit så snäll mot mig" "Ja, man brukar vara det när man gillar någon" skämtade jag. Han skrattade.