Warrior Cat

Kap 1.

Corine gick i utkanten av Los Angeles på en övergiven trottoar. Hon var i den fattiga och kriminella delen av staden men hon hade inte ork att bry sig. Hela hennes liv hade rasat i tusentals bitar när hennes mormor dog för två veckor sedan. Corines mamma hade blivit ännu hårdare och kallare än förut och hennes pappa likaså. De hade lämnat henne i hennes sorg men man kan inte bearbeta sorg själv. Det funkar inte så. Corine gick raskt bredvid gatan och svängde runt ett hörn. Där, mellan två stora hus, stog ett gäng killar. Hon vände sig snabbt om. Hon var en artonårig tjej med vältränad kropp så hon ville inte tänka på vad som skulle ha hänt om hon gått förbi dem. De skulle med stor säkerhet våldtagit henne. Sådant är vardagsmat i den här delen av staden. Hon hörde plötsligt steg bakom sig och kunde inte låta bli att titta bakåt. Killarna följde efter henne! Hon skyndade på stegen och hörde att de också gjorde det. Hon började springa. Hon kände plötsligt en hand på sin axel och fick panik. Innan hon hann skrika eller ens vända sig om, tog någon en tygbit framför hennes ansikte och hon kände hur benen vek sig. Hon kände hur någon lyfte upp henne men hon kunde inte göra motstånd. Hon lades ner på ett kallt golv och det började skumpa. Hon låg i en bil. Hon försökte med alla sina krafter att röra på sig men hon fick inte kontakt med sin kropp. Corine kände hur hon skumpade omkring på golvet i bilen ett tag till innan allt blev helt svart.

Corine öppnade försiktigt sina svidande ögon och såg sig omkring. Hon var i ett slags källarrum och var fastbunden vid en stol. Hon kände hur hon fått tillbaka känseln i sin kropp. "Hallå?" Ropade hon. "Håll käften!" Skrek någon tillbaka från andra sidan dörren. Hon blev arg. "Håll käften själv hörru!" Skrek hon. Det blev tyst ett tag. Sedan öppnades dörren och in kom två killar i hennes ålder. De var otroligt snygga..
"Chefen kommer snart för att titta på dig och se om du var värd mödan", sade en utav dem. "Vilken möda du än pratar om så är jag värd det, det kan jag lova dig", sade Corine utan att tänka. "Nämen ser man på, hon kan snacka", sade den andra. De skrattade åt varann. Corine himlade med ögonen. "Varför är jag här?" Frågade hon. De slutade skratta och såg på henne. "Det får chefen säga." Sade de."Säga vadå?" Frågade en mörk röst från dörren. Alla såg dit och där stog en muskulös ung kille i tjugoårsåldern med utseende till en prins. Han gick fram till Corine. Han tog tag i hennes haka och såg på henne som om hon vore en vara. "Hon är perfekt",sade han belåtet. "När vi har henne med oss borde planerna gå som planerat", tillade han. "Ursäkta mig men jag är inget verktyg om ni inte ser det", sade Corine uppkäftigt. De kollade argt på henne. "Nu är du mitt hemliga vapen, du gör som jag säger och om du käftar emot ska du få ångra dig", sade den som lyft upp hennes haka. Han vände sig om och gick mot dörren. "Wow, du är verkligen inte så läskig som du vill verka, du vet det va?" Sade Corine. Han vände sig ursinnigt om. "Ge henne lugnande, hon är ju helt otrolig", utbrast han. En av killarna nickade och tog fram en spruta ur fickan. Corine gjorde motståd men det hjälpte inte. Han satte in sprutan i hennes arm och Corine kände sig slö. Hon hängde med huvudet och efter en stund blev allt svart.

Så, detta är första kapitlet på min första bok. Vad tycker ni? Detta är som sagt min första bok på wattpad, så ha tålamod med mig.😉 jag ska göra mitt bästa och jag har stora planer för den här boken. Jag lovar att det blir roligare och mer spännande i nästa kapitel. Så stay tuned! <3