Corine Raven bor i Los Angeles med sina rika och själviska föräldrar. Hon får allt hon pekar på, men inte kärlek.
Enda sedan Corine var liten var den enda hon hade sin mormor. Men nu är allt annorlunda. Corines mormor har precis dött och Corine kla...
Vad gör du?" Frågade plötsligt en röst bakom henne. Corine flämtade till och vände sig om. Hon såg in i Albertos gröna ögon. "Ehh...inget alls", sade hon och gömde mappen bakom ryggen. "Vad har du bakom ryggen?,"Frågade han forskande. "Inget," sade Corine. Han böjde sig fram och ryckte till sig mappen. "Ehh.. hur mycket hann du läsa?"Frågade han. Corine glimtade oro i hans blick. "Tillräckligt mycket för att veta att du vet vem Sofie är," sade Corine kallt. Han kliade sig i nacken. "Vet du var hon är?" Frågade Corine hoppfullt. Alberto ignorerade frågan och lade tillbaka mappen på skrivbordet. "Du svarade inte på min fråga," sade Corine. Plötsligt märkte hon att han bara hade en handduk virad runt höfterna. Hon kollade snabbt bort. Damn vilka abs... Alberto skrattade till när han tittade på hennes nu röda ansikte. "Gillar du vad du ser?" Frågade han med ett flin. "Nej, du ser ut som en potatis faktiskt,"sade Corine. Hon visste inte varför, men Alberto gjorde henne nervös och när hon är nervös säger hon seriöst störda saker. Han skrattade högt. "Tack för komplimangen skurmopp,"svarade han. "Ursäkta men vad kallade du precis mig!? Skurmopp?? Vet du ens vem du muckar med?" Utbrast Corine. "Ja jag muckar med en skurmopp", svarade Alberto och skrattade hejdlöst. Corine försökte hålla pokerface men efter ett par sekunder började hon också skratta. Alberto harklade sig. "Så.. varför snokar du omkring I mitt rum?" Frågade han. "Jag var utråkad och förresten varför har du en bild på min försvunna vän i mappen?" Frågade Corine. "Sofie.. jag kände hennes bror en gång. Vi var ganska nära innan jag gick veta att hans pappa var med i vårt fiendegäng. Jag bröt kontakten med honom. För två år sedan tog Sofie kontakt med mig och bad mig om hjälp. Ett annat gäng hade försökt kidnappa henne men hon klarade sig. Men hon skulle inte känna sig säker hemma hos sig så hon undrade om hon kunde få bo hos mig. Så jag sa ja för hon hade aldrig med sitt pappas gäng att göra, och jag kunde inte säga nej", sade Alberto. "Var är hon nu?" Frågade Corine med stora ögon. "Får jag träffa henne? Mår hon bra? Hur...," Utbrast Corine men Alberto avbröt henne. "Hon mår bra men hon bor i ett annat av mina hus i Italien. Jag vet inte när vi åker dit igen men då får du träffa henne,"sade han. Corine skrek till av glädje över att Sofie levde och var i säkerhet. Utan att tänka gav hon Alberto en kram. När hon insåg vad hon gjorde backade hon genast och rodnade. Hon hade precis kramat Alberto... Han tittade roat på henne. "Jag borde nog gå..," sade Corine och gick mot dörren. "Träffa mig i bion klockan nio", sade Alberto. Corine log och stängde dörren. Vart var bion förressten...? Hon fick fråga Melania eller Aleena. Klockan var åtta och hon hade ingen aning om vart deras rum låg så hon fick skynda sig. I korridoren mötte hon Oliver. "Du var är Melanias rum?"Frågade hon. Han stirrade skrämt på henne. "Om jag berättar lovar du att inte tvinga mig åka och köpa bindor?" Frågade han. Corine log. "Jag lovar,"sade hon. Men hon krossade fingrarna bakom ryggen. Oliver följde henne till Melanias rum och nästan sprang därifrån. Corine himlade med ögonen och knackade på dörren. Hon hörde en duns inifrån och rynkade pannan. Efter typ en halv minut öppnade Melania dörren med en morgonrock runt sig. Hon såg nervös ut. Corine skymtade Alex därinne. Hon skrattade. "Förlåt jag ska inte störa. Forsätt med vad ni nu än höll på med.."sade hon och gick skrattandes därifrån. Hon hoppades att hon skulle möta någon som kunde visa henne vart Aleenas rum var. Aron gick precis ut ur ett rum när Corine plötsligt snubblade över luft (relatable btw) och landade hårt på golvet. Hon suckade och ställde sig upp. Aron såg roat på henne. "Föll du precis för mig eller?" Flinade han. Corine rynkade pannan. "Lika sannolikt som att grisar kunde flyga," svarade hon. Aron skrattade. "Vet du vart Aleenas rum är?"Frågade hon. Aron nickade och log plötsligt elakt. "Om jag berättar kan du tvinga Oliver att åka och köpa bindor?" Sade han. Corine log förvånat. "Mer än gärna hade tänkt göra det iallafall,"svarade hon. Aron gav henne en highfive och visade henne vart Aleenas rum var. Aleena öppnade och när Corine berättade att hon skulle se en film med Alberto tappade hon hakan. "Allvarligt? Han måste verkligen gilla dig. Han är inte direkt typen som frågar om någon vill se en film med honom,"sade hon och skrattade. "Nej jag har märkt det. Men jag vet inte alls vart bion är, jag virrade runt i korridorerna ett tag, vi ska träffas klockan nio och klockan är fem i så snälla kan du visa mig vägen?"rabblade Corine och drog efter andan. Aleena skrattade. "Ojdå någon är visst nervös,"retades hon. Corine tittade bedjande på henne. "Okej sorry självklart visar jag dig vägen," sade Aleena. De gick runt i korridorerna och Corine undrade om hon någonsin skulle kunna lära sig alla rummen här. De stannade framför en dörr och Corine andades nervöst ut en sista gång innan hon gick in. Alberto stod och proppade i sig en skål med popcorn. Han vände sig om när han hörde Corine. Hon skrattade. "Jag visste inte att potatisar gillade popcorn,"sade hon. Han försökte säga något men munnen var full med popcorn. Corine såg sig om i bion. "Wow,"sade hon imponerat.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Hon satte sig i en av fåtöljerna längst fram. "Vilken film ska vi kolla på?"Frågade hon och tog popcorn skålen från Alberto. Han svalde popcornen och svarade med ett flin: "Vad sägs om Fifty Shades Of Grey?" Corine satte nästan popcornen i halsen. Hon hostade till. Alberto skrattade och satte sig ner. Corine sneglade på honom. Han var inte alls den person hon trott att han var. Han satte på filmen och tog popcornen från henne. De skulle nog fighta om dem tillslut. Efter cirka halva filmen hade gått märkte Corine att Alberto tittade på henne hela tiden. Till slut vände hon sig mot honom med munnen full av popcorn. "Tror du inte jag märker att du tittar på mig?"Frågade hon så tydligt som möjligt. "Vad sa du?"flinade Alberto. Corine svalde popcornen. "Tror du inte att jag märker att du tittar på mig?" Frågade hon igen. Alberto såg in i hennes ögon. "Jag kunde inte låta bli. Du är så vacker, Corine,"sade han tyst. Corine stirrade på honom. Ljög han? Han böjde sig plötsligt fram mot henne. Han kommer kyssa mig var det enda Corine kunde tänka. Han kommer kyssa mig. Shit.
