Warrior Cat

Kapitel 9

~Corines POV~

Vi satt tysta i skyddsrummet i vad som kändes en evighet. Aleena hostade till. Jag tittade på klockan runt min handled. Trettio minuter. Vi har suttit här i en halvtimme. Ugh.

Det hördes fotsteg i trappan utanför dörren. Jackson tittade på dörren. Vi ställde oss upp samtidigt. Jag osäkrade min pistol och Jackson tog fram en pistol. Vi gick fram till dörren.

Någon slog in koden och dörren öppnades. Noah hoppade till. "Käranån lägg ner pistolerna," sade han. Jacksons axlar slappnades av och han suckade av lättnad.

"Är det över?" frågade Melania. Noah nickade och log. "Är någon skadad?" Frågade jag medan jag säkrade pistolen igen. Noah såg fundersamt på pistolen i min hand.

"Aron blev skjuten i axeln men det är ingen fara," sade han. Jag nickade och gick fram till Cortney som sov. Jag drog av henne filten. Hon öppnade ögonen. Antar att hon inte sov då. Hon gav mig en mordisk blick.

Jag vände mig mot de andra. Jackson hjälpte upp Aleena som såg ut att må bättre. Vi började alla gå uppför trappan. När vi var ute i korridorerna igen var det knäpptyst.

Vi gick till vardagsrummet.  Där stod Oliver, Adam och Alex. Alberto kom in i rummet. "Eliah tar ut kulan ur Arons axel just nu," sade han. Han tittade på oss. Hans blick mötte min. Hand uttryck mjuknade och han gav mig ett litet leende. Jag besvarade det och jag kan bara hoppas att jag inte rodnade.

"Exakt vad hände och varför går Lorenzo till attack nu?" Frågade Jackson. Alberto och Lorenzo. Coola namn ändå.

Alberto suckade och drog handen genom håret. "Jag vet ärligt talat inte. Han bara attaclerar mitt i natten och jag kan bara tro att han är ute efter hämnd," svarade han. Adam såg rakt framför sig. "De måste ha varit minst trettio stycken...," sade han tyst. "Varför skulle han vilja hämnas?" Frågade jag. Noah slog diskret till mig i ryggen. Ouch.

Alberto såg upp på mig och sedan ner på pistolen i min hand. "Jag visste inte att du kunde skjuta," sade han, i ett försök att byta samtalsämne. Jag himlade med ögonen. Jag frös till. Jag kollade på Albertos svarta t-shirt. Var det där blod? Jag menar hans egna blod?

Jag såg forskande upp i Albertos ögon. Han undvek min blick som om han märkt att jag märkt något. Jag gick fram till honom och innan han hann reagera, drog jag upp hans tröja. Alla drog efter andan. Han var skjuten i magen. "Är du dum i huvudet?? Varför säger du inget?" Utbrast jag. Alberto suckade. "Eliah är upptagen med Aron. Jag ber honom fixa det här sen," sade han och tog tag i min hand som fortfarande höll i hans tröja. Jag såg upp i hans ögon. Jag slet loss min hand och drog med Alberto till badrummet.

Jag tog fram första hjälpen lådan som jag sett låg i skåpet. Jag tryckte ner honom på kanten av badkaret. "Ta av dig tröjan," sade jag. Han drog av sig tröjan och slängde den på golvet. Damn vilka abs...
Jag började rengöra såret. Alberto var tyst och lät mig ta hand om honom.
Jag kände hur han studerade mitt ansikte men jag låtsades inte om det.
Jag tog ett bandage runt hans mage som finish. Jag ställde mig upp. "Det borde duga för stunden," sade jag och tvättade händerna i handfatet.

Alberto ställde sig upp. Om inte den där mannen tar på sig en tröja snart så svimmar jag. Vi gick ut till vardagsrummet men det var tomt. Antar att de andra gick och lade sig. Klockan är trots allt kvart över tolv. Jag tänkte också gå uppför trappan men Alberto tog tag i min arm. Jag vände mig om. "Tack," sade han. Jag nickade. "Ingen orsak."

Han tittade på min arm och släppte mig. Han suckade och såg in i mina ögon. Allt (att det står en halvnaken grekisk gud nära mig och ser mig i ögonen) blev för mycket för min inre fangirl. Så jag harklade mig. "Ses imorgon," sade jag tyst. Han log ett hjärtsmältande leende och nickade. Jag vände och gick uppför trappan. Som tur är så hittade jag mitt rum tillslut. Jag målade en bit av handtaget med röd nagellack och gick förnöjt och lade mig. Men jag kunde inte sova. Inte bara för att jag inte kände mig särskikt säker, utan också för att jag tänkte på en viss person.

"Alberto Caparello, vad gör du med mig egentligen?" Sade jag ut i tomma intet. 

~Nästa morgon~

"VAKNAAAA," skrek någon rakt i mitt öra. Din lilla råtta...
Noah hoppade upp på sängen, drog av mig mitt kära täcke och skakade mig medans han skrek som en galning. Allvarligt vad är det för fel på honom??

Jag satte mig upp och våra huvuden krockade. Jag gnydde till och tog mig för pannan. Ouch, ouch, ouch.
"Aaah jag ska döda dig din-" utropade jag men avbröts av en annan röst från dörröppningen. "Vad är det som händer?" Frågade Alberto som stog i dörröppningen. Jag skrek till. Jag kom precis på att jag bara har underkläder på mig. Jag drog upp täcket över min nästan nakna kropp och såg anklagande på Noah. Han log och ryckte på axlarna.

Alberto skrattade högt. "Snygga underkläder," sade han med ett flin och gick ut ur rummet. Jag rynkade på pannan och kollade under täcket. Oh gawd.

Jag hade svarta spets underkläder.
"Ugh," sade jag och gömde mig under täcket. "Din pervert," skrek jag åt Noah. "Om det är till någon tröst så är du skithet," sade han. Jag kikade fram under täcket. Noah flinade.

"UT!" Srek jag bara och sparkade till honom. Han skrattade. "Mission complete," sade han och gick ut ur rummet. Om han menade att han lyckades väcka mig så har han rätt. Jag har aldrig vaknat på ett värre sätt.

Jag suckade och skrek av frustration. Jag slängde av mig täcket och gick till min garderob. Jag tog på mig det här:

Jag sminkade mig lite och började gå ner. I trappan mötte jag Oliver. "Vad har hänt med ditt hår, Corine?" Utbrast han och tittade storögt på vad jag antar ser ut som en taggbuske (mitt föredetta hår.)

Jag log och tittade frågande på honom. "Vadå? Är det inte fint?" Sade jag sakta och lutade mig mot honom. Han såg plötsligt skrämd ut. Han kom nog på att jag fortfarande har mens.

"J-jjo jätttefi- int!"sade han och sprang uppför trappan. Jag suckade och gick upp igen för att fixa mitt hår. Jag såg att klockan bara var 07:17. Hahah jag ska döda dig Noah.
Jag fixade mitt hår:

(Jag vet att Peyton List har blont hår men inte i den här boken oKeJ)

Jag gick ner igen och in i köket. De enda som var i där var dödsdömde Noah, Eliah, Aron, och Alberto. Aka Bert. Alla tittade nu på mig. Noah och Alberto med flin som irriterande nog ser skitbra ut. Jag satte mig bredvid Noah med ett falskt leende. Den där fiskrumpan ska få betala för sina synder tids nog.

"Får man fråga varför Noah här väcker mig klockan sju på morgonen?"frågade jag med arg röst. Aron log. "Du ska på uppdrag med Alberto idag," sade han och tittade på Alberto. Alberto tog en bilnyckel från bordet. "Kom," sade han bara och gick ut ur köket.

"Får jag inte ens äta frukost?" Ropade jag efter honom. "Ta med en cupcake," sade han. Jag tog en cupcake och gick efter honom.