The Black Shadows

Kapitel 5

NOELS PERSPEKTIV
Sakta men säkert börjar jag vakna och känner direkt en extrem smärta vid magen. Men märker också att jag är fast spänd på ett undersöknings bord typ, armar och ben satt fast. Jag ser att Nathan och Chad är i rummet.
-Det här kommer kännas okej? Samarbeta med oss nu så går det snabbt. Säger Nate emot mig
-V-vänta! Vad? Vad ska ni göra!? Skriker jag nästan tillbaka helt svettig och skakar på grund av smärtan
-Ta det lugnt. Vi måste få ut kulan därifrån för att kunna lappa ihop dig igen. Svarar han tillbaka. Han trycker in en trasa av något slag i munnen på mig och sen känner jag hur Chad lägger sina händer mot mina axlar och trycker ner mig mot bänken.
Nate tar en lite större och längre pincett och håller den över en låga från hans tändare. "Okej de här kommer göra ont som fan" säger han innan han drar upp min tröja och ner med pincetten i såret. Jag skrek rakt ut, svetten rann och jag upplevde en stark och het smärta som aldrig tidigare. Till sist drog han ut den och tack o lov så hade han fått med sig kulan ut. Han tog bort trasan ur min mun och slängde den bara på golvet. Jag följer han med blicken och ser hur han greppar tag om en flaska vodka. Jag stirrar storögt på honom när han börjar öppna den och går mot mig. Han tog en handduk och la över mitt sår och tömde sen på en massa av spriten. Jag knep ihop och försökte hålla inne skriket så mycket som möjligt.
Allt blir sakta mörkare och mörkare för mina ögon sen blev allt svart.

2 veckor senare
Ja, jag är kvar på samma jävla ställe. Det ända jag kunnat tänka på är Kim, hur mår hon? Klarar hon sig?
Jag hör att dörren öppnas och ser att Nathan kommer in fast själv den här gången. Jag ställer mig upp mot honom och det ser ut som att jag precis ska till att prata mot honom så han väntar bara. Men jag laddade en ordentlig spark. Jag sparkade han i skrevet och han hostade till och sjönk ihop på golvet. Jag tittade åt båda hållen när jag kommer ut ur mitt rum och ser de andra grabbarna åt vänster. Så jag laddar och springer allt jag kan åt motsatta hållet, efter mig hör jag hur dom skriker mot mig. Jag stannar när jag inser att korridoren var slut. Dörren till trappan ner var låst. Jag vänder mig om och ser hur Chad och Emanuel närmar sig med ett flin på läpparna. Helvete...
Väl framme vid mig får jag ett slag mot tinningen men jag däckade inte. Allt blev dock snurrigt och suddigt. Grabbarna tog tar i varsin arm på mig och drog med mig mot ett rum jag inte varit vid innan. Jag försökte göra motstånd men klarade det knappt efter det bultande slaget mot tinningen.

KIMS PERSPEKTIV
Jag tog ett nytt bloss av cigaretten ute på bron och stirrade rakt ut i luften. Jag är inte samma människa längre. Jag är tom. I de två första veckorna har vi jobbat KONSTANT för att få hem Noel. Men hur många planer vi än gör, hur många försök vi än gör s har vi inte lyckats. För en vecka sen gav jag upp. Jag trodde aldrig att jag skulle säga att jag her upp men... Utan Noel så är jag ingen. Han var min trygghet i den här livsstilen. Nu har han varit borta i tre veckor exakt idag. Och senaste veckan har jag rökt, sovit och supit. Har ätit cirka fyra gånger på hela veckan då Aria tvingat mig att äta.
Jag gick in till huset när jag fimpat cigaretten och möts av Danne och Aria i hallen. De pratar om att åka iväg en sväng och då tar jag tillfället i akt och bara gör det vanliga. Går till sängen och stirrar rakt ut i intet.

NOELS PERSPEKTIV
Rummet var ganska stort men tomt. Ett mörkt rum med kedjor i de kalla stenväggarna och jag tror även att det står ett litet bord av metall en bit bort ifrån mig, eftersom det är så mörkt i rummet nu så är det inte speciellt lätt att se. Jag kunde dock känna att jag satt fast i nån kedja på väggen.  Mina ögon kisar när dörren in till rummet öppnas, och jag ser Nathan komma in med Chad och Emanuel. Själv sitter jag kvar på golvet lutad mot väggen och fast bestämd i att inte säga något till dom om mitt gäng.
-Gör det enkel för dig nu Noel, berätta bara vart er vapen-gömma är och numret till erat bankkono. Säger Nathan och tittar emot mig med en allvarlig blick. Men jag sitter kvar tyst och blänger bara tillbaka mot honom. "nästa gång vi hämtar dig från ditt gäng kommer du inte tiga om våra frågor, tro mig Noel." Får jag kallt till svar. Jag hinner inte tänka mycket på det han sa innan en Chad kommer emot mig och tar loss mig från kedjorna och Emanuel låser dörren inifrån. Ett svagt sken från en taklampa tänds i rummet. Jag backar till ett av hörnen i rummet medans de andra killarna stog och prtade vid det lilla bordet av metall. Jag tar ett djupt andetag och går emot Nathan berädd för slagsmål, jag sparkar han i ryggen så han åker framlänges och välter bordet. Chad kommer emot mig och jag får en käftsmäll. Innan jag reagerar på att jag inte längre såg Emanuel så känner jag en spark i knävecket som gör att jag går ner på knä på golvet av betong.  Chad och Emanuel tar stadiga grepp om mina armar och axlar på varsin sida. Jag ser hur Nate kommer gåendes emot mig med ett leende på läpparna och spänner sin näve. Då ser jag också att han har ett knogjärn på varje hand. Jag sväljer hårt och känner sen ett hårt slag i magen som får mig att hosta rakt ut och tappa andan. Greppet om mig släpps och jag åker ner emot golvet. Innan jag får till andningen drar Nate upp mig och slår slag efter slag mot magen, huvudet och jag möts även av sparkar. Efter en längre och lagomt plågsam stund är allt jag känner ett bultande ansikte av smärta, illamående och allt snurrade. Jag var inte långt ifrån att tuppa av nu. Jag får en kraftig spark i skrevet som får mig att kräkas rakt ut. Sen blir allt suddigare och suddigare tills allt var svart igen.

Jag vaknar av att Aria och Danne står vid mig. Är jag hemma igen? Jag blinkar några snabba gånger och försöker sakta sätta mig upp vilket inte gick pågrund av all smärta. Det dröjer inte länge innan jag inser att vi är på ett sjukhus. Det var slagar som gick till min arm, maskiner som visade puls och annat skit. Jag suckade över att jag var på ett sjukhus. Jag hatade verkligen sjukhus. Danne och Aria berättade att Nates gäng slängt ut mig ur deras bil på våran uppfart till huset, då hade dom ringt ambulansen eftersom jag nästan inte hade någon puls vid det tillfället... Men var är Kim?!

Sååå länge sen nu... Har hänt mycket personligt och kan inte lova när nya kapitel kommer ut... Men kommer försöka uppdatera lite då och då... Om ni fortfarande gillar berättelsen så får ni gärna rösta och kommentera❤️