Kapitel 2

248 5 2
                                    

KIMS PERSPEKTIV
Efter allt som hände och väckte oss mitt i natten har inte jag kunnat sova något mer. Jag bestämde mig för att gå upp ur sängen istället för att ligga kvar där utan anledning. Jag drog på mig min tunna sidenrock runt min bara kropp och klev i tofflorna som fanns där. Jag smög mig ut ur rummet och gick ner för trappan och in till köket. Jag öppnade skåpluckan ovanför diskbänken och plockade fram ett glas och fyllde med kallt vatten. Under tiden jag drack ur glaset tittade jag ut genom fönstret och bara rakt in i ett mörker. Mina tankar började snurra och om jag verkligen valt rätt väg. Men nu, efter flera månader är allt för sent ändå.
Jag ställer undan glaset och är påväg tillbaka upp för trappen. Då ser jag en lapp på dörren och jag går självklart fram för att kolla vad det var. Det var en lapp där det stog:
"Till Molly
Möt mig vid gryningen, klockan sex platsen vi träffas på är det gamla skjulet."

Jag tog in vad lappen sa men... Den stora frågan är vem som skrev det? Och kunde jag verkligen göra så emot Noel o de andra? Att bara dra iväg, kanske ett annat gäng som skrivit lappen? Inte en aning, men jag vet att jag aldrig skulle utsätta de andra för risk även om vi lovat att ta alla strider tillsammans. Jag kollar på klockan och den är 05.17 det var just nu jag var tvungen att bestämma mig. Jag bet ihop och sprang upp för trappen smidigt och tyst fortsatte jag in i sovrummet och greppade mina kläder. Jag tog med kläderna ner och bytte om där nere. Jag är mest brydd över att jag med min klumpighet inte väckt någon.
Jag stänger dörren efter mig och försvinner in mot skogen. Jag ser skjulet och där står tre killar. De pratar ganska tyst och röker. Bakom dom stog det en svart skåpbil på den smala skogsvägen, jag flyttar mig ett steg åt sidan så jag syntes mindre. Men såklart så klev jag på en kvist så den gick av, killarna blir knäpp tysta. De kollar åt mitt håll men började prata efter ett par minuter istället för att leta efter mig. Jag vänder bort blicken från killarna. Och pustar ut att jag klarade det. Från ingenstans känner jag hur det kommer någon bakifrån på mig och drar mig bakåt. Jag börjar sparka och slå men efter att jag känner ett skarpt stick i halsen blir allt suddigare och suddigare och till sist svart.

Hej! Förlåt för ett såå kort och dåligt kapitel. Men har verkligen inte hittat inspration och jag vet inte vad jag ska fortsätta med vad som ska hända i boken. Så SNÄLLA skriv vad ni som läsare tror kommer hända eller skriv till mig privat med ideér❤️ Älskar er som är kvar och fortfarande läser, rösta o kommentera så e ni bäääst❤️

The Black ShadowsWhere stories live. Discover now