Moui och Kanon

Del tre

Moui och Kanon del 3~

Dagen passerar fort. Jag har svårt att koncentrera mig på lektionerna för att jag tänker på vad som hände i gränden. Jag träffade någon som brydde sig. Inte nog med det, någon jag tycker om också. När dagen är slut går jag till mitt skåp för att hämta mina saker innan jag går hem. Jag låser upp skåpet och böjer mig in i det för att ta mina saker. Någon slår skåpsdörren hårt i min rygg.

-AJJJ!

Mobbarna börjar skratta och tar mina ben och börjar dra i mig. De drar med mig in på toaletten och slår mitt huvud i väggen många gången tills jag faller ihop på golvet. Då börjar de sparka och slå mig. Jag har för ont för att skrika. Till slut blir allt svart...

Jag vaknar på samma ställe, fast denna gången håller någon om mig och vaggar mig fram och tillbaka. Mitt huvud är lutat mot hans axel. Han luktar så gott! Jag drar en djup gäsp och han som har mig i famnen tittar på mig.

-Du är vaken! säger han.

Det är Kanon.

-Vad gör du här? frågar jag nyvaket.

-Bou gick förbi när mobbarna började dra i dig och han ringde mig, svarar Kanon.

Just det, Bou är min mattelärare...

-Men hur visste han att vi har träffats?

-Det var han som ringde mig när du sprang iväg imorse. Han ville att vi skulle träffas.

Jag säger inget mer, jag börjar gråta istället. Kanon lutar sin haka mot min panna.

-Det finns så många som bryr sig Moui, du ska bara inse det, viskar Kanon mot min panna.

Jag snyftar tyst. Jag har känslan att han faktiskt bryr sig, han, Bou och Yuuki.

-Tack Kanon, säger jag kort.

Han lyfter bort mig så att jag står på fötterna och han ställer sig själv. Han lägger sin panna mot min.

-Jag bryr mig Moui, följ med.

Han tar min hand och vi går från skolan.

-Vart ska vi? frågar jag oroligt.

-Du behöver inte oroa dig, svarar han.

Vi går till en del av stan jag aldrig varit i förut. Vi går in i ett litet hus.

-Du behöver inte ta av skorna, ingen annan har gjort det, säger Kanon.

-Vänta... Är här fl...?

-MOUI!!!!

Bou kommer mot mig och kramar om mig ordentligt. Aldrig har jag blivit så glad av att se min mattelärare som inspirerade mig Oshare Kei. Förut har jag mest bara blivit uttråkad av att se honom.

Jag tittar mig runt, Kanon är borta.

-Kom, säger Bou och drar ut mig i köket. Där sitter Kanon, Teruki, Yuuki, Miku och Takuya.

-Hej, säger allihop.

-Hej, svarar jag.

Jag och Bou sätter oss vid bordet.

-Snälla Moui, berätta....

Fortsättning följer....